Category: Sports

Lovisa Karlsson, 24, sprängde drömgränsen 6 000 poäng i sjukamp i italienska Brescia på söndagen.

Med marginal.

Hon slog Bianca Salming med 136 poäng och tog sig in som sexa i Sverige genom tiderna.

Lovisa Karlsson blev uppmärksammad vid inne-SM i vintras, då hon tog ett sensationellt SM-guld i längdhopp.

I sista omgången landade hon på 6,55 och slog favoriterna Maja Åskag och Tilde Johansson.

Det hoppet tog in henne på en sjätteplats i Sverige genom tiderna i längdhopp inomhus.

Men det är sjukamp hon satsar på i första hand.

Och formen verkar hålla i sig.

I sjukampstävlingen Multistars i Italien satte hon personligt rekord med över 200 poäng, då hon kom fyra på 6 051 poäng.

Det gjorde att hon slog sig in på tiobästalistan i Sverige genom tiderna, där hon nu är sjua och dessutom petade ner sin tränare Nadja Casadei till en tiondeplats.

Långt över kvalgränsen

Bianca Salming tog femteplatsen med sina 5 915 poäng , men var långt efter Lovisa och sitt eget personliga rekord på 6 185 poäng.

Tävlingen vanns av amerikanskan Tallyah Brooks på 6 330 poäng.

Lovisa Karlsson var över hundra poäng över den kvalgräns som förbundskapten Kajsa Bergqvist satt till EM i Rom i början av juni, men frågan är om hon kan slå sig in bland de 24 bästa på europarankningen.

Inför tävlingen låg hon 38:a på den listan och kvalgränsen är tuffa 6 300 poäng.

Klart är i alla fall att Sverigeettan Bianca Salming får konkurrens i sommar.

Tre bekväma poäng och en bruten måltorka.

1–0 efter en ganska svag insats hemma mot Gais är något helt annat än en 5–0-kross av AIK.

Men Djurgården fick ändå den perfekta uppladdningen inför cupfinalen på onsdag.

En dryg halvtimme efter att Malmö FF krossat AIK och bjudit på en maktdemonstration modell värre, var det dags för Djurgården att ta emot Gais på Tele2.

Och med en stundande cupfinal kommande vecka unnade sig Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand lyxen att lufta bänken och vila spelare som Marcus Danielson och Lucas Bergvall.

Dessutom missade även Tobias Gulliksen matchen på grund av skada. In kom en spelsugen Magnus Eriksson, Jacob Une-Larsson tog plats som mittback och Haris Radetinac i anfallet.

Visst kan det tyckas vågat att vila Danielson och Bergvall. Givet sett till att cupfinalen är den viktigaste matchen på länge för Djurgården. Inte lika givet med tanke på att Djurgården inför matchen mot Gais hade två förluster i rad och en lika lång måltorka.

Det hade så att säga öppnats upp för ännu mer kritik mot Bergstrand och Lagerlöf vid en ny missräkning.

helskärm

Mållöst i paus var logiskt

Det märktes också att självförtroendet i sista tredjedelen inte var på topp hos hemmalaget. Trion Hümmet, Fallenius och Radetinac var uddlösa och direkt svaga i offensiven, och fick inte speciellt mycket hjälp av lagkamraterna, som misslyckades med att sätta in bollarna i straffområdet.

0–0 efter de första 45 minuterna var också logiskt sett till matchbilden. Rätt händelsefattigt hos två lag som säkrade bakåt snarare än satte full fart framåt.

Men så knappt tio minuter in på den andra halvleken slog Albin Ekdal en öppnande passning till Magnus Eriksson. Eriksson i sin tur slog en magnifik passning bakom Gais backlinje där Haris Radetinac hade sprungit sig loss. Han gav Hümmet fritt läge, i straffområdet den här gången, och Djurgårdens fyndvärvning satte 1–0.

helskärm

En idealisk uppladdning

En dryg fem halvlekars blårandig måltorka bröts därmed och det kändes också som att Djurgårdsspelarna var mer lättade än glada för det. För så mycket mer behövdes inte. När slutsignalen ljöd vrålade Jacob Widell-Zetterström ut sin glädje. Knappast över Djurgårdens spelmässiga insats. Utan mer över en hållen nolla och de tre poängen. Poäng som man tog genom att vila två nyckelspelare och ge några av bänkspelarna förtjänad speltid. Lucas Bergvall fullföljde också matchen, vilket han knappast hade gjort om de varit någon allvarligare känning.

1–0 hemma mot Gais är visserligen något helt annat en Malmös 5–0-kross av AIK. Men likväl fick Djurgården en idealisk uppladdning inför onsdagens cupfinal. Och tanke på hur förra mötet (ur?)artade sig känns det som att det kommer bli en av de hetaste matcherna på länge.

PARIS. PSG gjorde vad de kunde för att stoppa ärkerivalen, men inte ens deras sjungande ultras kan ändra på faktum:

Olympique Lyonnais är alltjämt Europas kanske bästa fotbollskollektiv. Den 25 maj i Bilbao spelar fransyskorna sin elfte europafinal på femton år.

Barcelona har en revansch att utkräva efter förlusten i Champions League-finalen för två år sedan. Och den här gången är maktbalansen annorlunda.

Det var en solig men lite lynnig vårsöndag i Paris och inte mycket skvallrade om att det skulle spelas avgörande europafotboll i den franska huvudstaden.

– Hade jag vetat att det var match hade jag gått dit med min dotter, konstaterade taxichauffören som körde mig till arenan.

Det är helt sant att PSG-damernas framfart i Champions League kommit (mer än vanligt) i skymundan för herrlagets dito i år.

Trots det hade närmare 30 000 åskådare hittat till Parc des Princes för fransk damfotbolls egen klassiker.

PSG har i praktiken redan släppt titeln till Olympique Lyonnais i vår. Men efter 3–2 till Lyon i första semifinalmötet fanns hopp om en nyordning i den franska huvudstaden. CUP, Paris ultrakollektiv, buade ljudligt när Lyons elva lästes upp. Det tystnade inte ens när Semla Bacha gjorde 0–1 till gästerna efter mindre än tre minuter med ett välplacerat långskott som PSG:s reservmålvakt Constance Picaud inte kunde göra mycket åt.

Hemmalaget såg lätt chockskadat ut, men efter ett tag kom Tabitha Chawinga igång vänsterut i anfallet och fick Lyons försvar att svettas upprepade gånger.

helskärm

Få lag i världen har samma stöd

Det går att argumentera för att Paris Saint–Germain har Europas mest intressanta anfallstrio i Marie-Antoinette Katoto centralt med Sandy Baltimore och Tabitha Chawinga på varsin sida.

Det är ännu lättare att argumentera för att Lyon är ett mer erfaret lag i de här sammanhangen. Trots en underhållande första halvlek lät OL inte PSG komma till särskilt farliga lägen. Och kanske var den bästa målchansen Delphine Cascarinos soloräd i mitten av första halvlek, där PSG  klarade sig undan med blotta förskräckelsen.

Det var från ett betydligt sämre läge som Tabitha Chawinga gjorde 1–1. Paris hade förvisso ett anfall, där Katoto serverade Chawinga en vacker boll med mindre än fem minuter kvar att spela, men det var sen det glimrade till. Chawinga drev fram till vänster i offensivt straffområde, väntade och väntade och plötsligt hittade hon en lucka och drog iväg bollen längs marken och strax innanför bortre stolpen.

Förra PSG-målvakten Christiane Endler kunde inte göra något annat än att titta på när Chawinga rusade ut mot kortlinjen och vinkade till ultraskurvan.

Mycket kan sägas och mycket har sagts om PSG:s numer upplösta och löst återförenade ultrakollektiv, men få damlag i världen om något har samma stöd på sina hemmamatcher som det le CUP bjuder på.

Hej hå, rideu, Paris

1–1 efter 45 minuter och Paris Saint-Germains dröm levde, de behövde ett mål till för förlängning. PSG har spelat två Champions League-finaler på damsidan och förlorat båda. Lyon har vunnit alla åtta de tagit sig till.

När andra halvlek tickade upp mot halvtid tog OL över initiativet mer och mer och bara en jätteräddning av Picaud stod mellan Lyon och finalavancemanget.

Paris Saint-Germain var trötta och när tio minuter återstod av matchen vred Olympique Lyonnais om kniven för sista gången. Det var ett mönsteranfall som visar på OL:s hela register. Inbytta Vicki Becho slog ett inlägg till inbytta Amel Majri, som vrickade bollen snett bakåt till sommarsupervärvningen Melchie Dumornay som klippte till.

1–2 till gästerna. 3–5 totalt. Hej hå, rideau, Paris.

OL-tränaren Sonia Bompastor gjorde lejonparten av sin spelarkarriär i Lyon men hann också klämma in en säsong i PSG. Efter säsongen lämnar uppdraget och tar med sin assisterande Camille Abily till i Chelsea, om man ska tro precis alla franska medier. Idag ledde hon Lyon till sin nionde Champions League-final.

Senast det begav sig, för två år sedan, fick Barcelona en så kallad verklighetscheck när Lyon komfortabelt slog de katalanska uppkomlingarna med 3–1, med mål av Ada Hegerberg, skadad idag.

I år är kraftförhållandena annorlunda på förhand. Barcelona har växt ut till ett riktigt världslag, Lyon har varit ett i femton år. Det blir en stjärnsmäll på San Mamès i Bilbao den 25 maj.

helskärm

Norrköping har börjat hitta formen efter den usla starten.

”Peking” besegrade Häcken på bortaplan – och fick lite hjälp av Häcken-målvakten Andreas Linde.

IFK Norrköping hade 1–8 i målskillnad efter de två inledande allsvenska matcherna. Sedan dess är laget obesegrat och tog i dag sin tredje vinst på de senaste fyra matcherna.

Peter Abrahamsson har vaktat Häckens mål de senaste åren men inför årets säsong värvades Linde in från Tyskland. Han har istället inlett säsongen bland stolparna men lär vilja ta tillbaka ingripandet i den 25:e minuten mot Peking.

Målvakten stod för en passning som anfallaren Christoffer Nyman bröt. Han kunde i sin tur passa fram till nyförvärvet Tim Prica som kunde rulla in bollen.

Mål för tredje matchen i rad

Norrköping kunde sen utöka till 2–0 genom islänningen Arnor Traustasson som gjorde mål för tredje matchen i rad. Han verkar precis som laget prickat formkurvan bra sedan den svaga inledningen.

Inhopparen Srdan Hristic stod för Häckens reducering i den 63:e matchminuten. Häcken tryckte på mot slutet och bytte in den långa mittbacken Johan Hammar som anfallare för att nicka in en kvittering.

Norrköping höll undan och vann med slutresultatet 1–2 på Bravida Arena. Laget går därmed upp på 10 poäng, samma poäng som Häcken.