Publicerad 11.59
MALMÖ. Guillermo Molins gör sin fjärde vända i Malmö FF.
– Jag sa till Theo Lundbergh i dag att hade det hänt på en träning för tio år sedan hade han legat på sjukhus nu, ler ”Gische”.
I en längre intervju med Sportbladet berättar den assisterande tränaren bland annat om hur MFF ändrat anfallsspelet under våren, spelarcitaten som gör honom kluven och varför inte Haksabanovic och Gudjohnsen kan spela tillsammans.
Guillermo Molins har händerna fulla när han kommer till intervjun i medierummet på stadion i Malmö: telefon, två dosor snus, nycklar och, inte minst, en stor termos och en så kallad kalebass för det sydamerikanska te som MFF:s nye assisterande tränare, med rötterna i Uruguay, älskar att dricka.
– Det är massa koffein, vitaminer och mineraler. Vi är ett gäng här som dricker det, säger han och häller hett vatten på tebladen.
Molins gör sin fjärde vända i MFF, den första som tränare.
Så sent som i början av januari var han helt inställd på, och såg verkligen fram emot, att träna Landskrona Bois U19-lag minst en säsong till. Då ringde Daniel Andersson och då kan man inte tacka nej.
– Jag hade ju genom åren ringt och bett om att få bli ungdomstränare här, för typ U16 eller U17, men fått nej varje gång. Nu fick jag chansen på en nivå som var betydligt högre än jag hade bett om, berättar Molins.
Han har varit fotbollstränare i knappt tre år nu.
Det började i norska Sarpsborg sommaren 2023. Hans kontrakt som spelare i Sarpsborg hade gått ut vid årsskiftet och Molins, då 34 år, hade tänkt sig ett sista äventyr någonstans innan han lade av. Men det kom aldrig något lockade alternativ och han höll i gång lite med Sarpsborg, som tränades av Stefan Billborn och Joachim Björklund, på senvåren. Då ställde Billborn plötsligt frågan om han ville ta över Sarpsborgs U23-lag, som höll på att åka ur tredjeligan i det vanliga seriesystemet, mitt i säsongen. Molins fick bara ett par dagar på sig att fatta beslut.
– Jag hade lovat mig själv att jag inte bara skulle spela av de sista åren någonstans och nu fick jag en supermöjlighet att börja på någonting fräscht och nytt. Det var bara att slå om.
Han höll kvar U23-laget i tredjeligan och säsongen därpå lyfte han laget till en femteplats. Parallellt blev han assisterande till Billborn och Björklund hösten 2024.
Men i början på 2025 valde Molins ändå att flytta hem till Sverige och ta över Landskronas U19-lag.
”När man var ung skulle man hålla käften”
Ett år senare står han här i MFF-kläderna igen.
Hur skulle du beskriva din roll i staben?
– En typisk assisteranderoll.
Flytta koner?
– (Skratt) Det man inte riktigt visste när man skrev på var vad man skulle göra. Jag är väldigt mycket ett bollplank för idéer och tankar. Sedan har min inriktning blivit analys av motståndarna individuellt; ta fram klipp, ta fram styrkor och svagheter och redovisa det för gänget så att de har koll på vad de möter. Jag trivs skitbra. Det är väldigt kul att vara tillbaka i klubben.
Hur skulle du beskriva Miguel Angel Ramirez?
– Intensiv. Rak. Och – nu blir det fler än tre ord – nära till skratt.
Det har gått nästan sex år sedan Molins hade sin förra sväng i MFF.
– Det är en väldigt mycket större stab i dag än när jag spelade här. Och sedan har det hänt något med de unga som kommer upp sedan jag var här. De har lite lättare att komma in i laget.
Hur då, menar du?
– Det är inte lika hierarkiskt längre. När man var ung förr så skulle man hålla käften. Det är väldigt mycket ”jämnare” nu, vilket är bra på ett sätt.
”På ett sätt” antyder att Molins inte bara tycker att det är av godo.
– Det finns alltid två sidor av allting. Klart att det är jättepositivt att de unga har en lätt väg in, att deras röst får höras och att de får vara sig själva och hela den biten. Vi satt faktiskt och pratade om det efter träningen i dag, Haksabanovic, Theo (Lundbergh), Skogmar, Taha och jag. Theo gnagde något helt jävligt på träningen i dag, på allas hälar hela tiden. Man gillar ju när en ung spelare tar för sig på det sättet. Men jag sa också till honom att om det hade hänt för tio år sedan så hade han legat på sjukhus nu för då hade någon hade gett tillbaka (skratt).
– Så började vi prata om att de äldre kanske är för snälla. Det höll de inte alls med om. Det är kanske positivt, som sagt. Men för egen del stärkte det mig något djävulskt som person och mentalt att man fick härdas lite.
”Momentum är allt i fotboll”
Över till fotbollen – vad är ni nöjda med så här långt?
– Vårt offensiva spel har fått en rejäl, positiv utveckling nu i slutet. Vi försökte sätta den vägen lite för snabbt i början när Europa League-matcherna kom så tätt inpå efter att vi tagit över laget. När man tar över ett lag och ska möta tufft motstånd på en så hög nivå vill man inte se dålig ut. Då tar man vissa beslut och har vissa tankar som man kanske fastnar i.
Vad var det för tankar?
– Vi skulle bygga upp spelet på ett sätt där vi hade många spelare bakom bollen fortfarande för att inte bli kontrade på. Vi skulle vara offensivare på ena kanten och lite defensivare på den andra. Vi skulle rotera in vår vänsterytter då vi spelade med en ytter som var duktig på att spela centralt. När vi sedan började spela Svenska cupen flöt det inte på och då började vi justera lite och nu har det sett bättre ut rent offensivt.
Vad är ni mindre nöjda med?
– Vi har några steg att ta när det gäller att vinna tillbaka bollen; skapa momentum i matchen genom att ta tillbaka bollen och köra på, ta tillbaka och köra på, ta tillbaka och köra på… Det är ju något som kännetecknat Malmö under många år bakåt i tiden.
Det är rätt mycket snack om att ni inte orkar riktigt, att spelarna inte har uthålligheten. Kan det bero på det?
– Det får du fråga fystränarna om. Men vi jobbar på det. Det är inte bara att ta över ett lag i januari och ställa helt andra fysiska krav på hur det ska se ut i februari. Det tar tid att förändra det. Men vi jobbar på det.
Tycker Miguel också att intensiteten kan bli bättre?
– Det får du fråga honom. Rent personligen tycker jag att något man skulle kunna förbättra väldigt enkelt är att fler spelare försöker ta tillbaka bollen när vi tappar den. För vi har spelare som rent statistiskt orkar göra det. Och då vill man se det. För i perioderna när vi gör det blir det väldigt jobbigt för motståndarna. Momentum är i princip allting i fotboll.
Det har ju rapporterats en hel del om att ni springer mindre än era motståndare i matcherna. Jag gissar att ni inte vill ha det så, men kan det vara okej ibland eller ”ska det inte få hända”?
– Man får ha i åtanke att på de här sex första omgångarna har vi haft matcher som mot Djurgården och AIK borta där vi blir väldigt låga och är vi det under långa perioder påverkar det ju en massa kilometer. Tar vi sedan Mjällby är de överjävliga på att löpa. Men det är klart att man skulle vilja jämna ut det mot dem.
Ni vill alltså bli löpstarkare?
– Vi vill bli bättre på allt.
Har ni truppen/spelarmaterialet för det sättet ni vill spela på?
– Det är inte mitt bord. Mitt jobb är att träna den befintliga truppen som är här. Man försöker alltid hitta styrkorna i den befintliga truppen och jobba utifrån dem. Skulle vi haft ett gäng maratonlöpare hade vi säkert spelat på ett annat sätt.
Det har varit tydligt att Ramirez byggt det bakifrån och satt defensiven först. Men hur vill ni att ert offensiva spel ska se ut? Bitvis har man kunnat tro att anfallsidén bara är att skicka upp bollen på Taha Ali.
– Vi har ett par extremt duktiga individuella spelare på kanterna och då är man ju dum om man inte utnyttjar det. I det tidigare spelsättet vi hade, i början på året, handlade det väldigt mycket om att rotera in och hitta folk centralt. Det blev lite statiskt. Nu vill vi ha lite mer dynamik, lite mer rörelse, vara lite mer svårlästa. Vi vill pulsera lite mer på ena sidan för att sedan kunna pulsera på den andra. Så vårt offensiva spel i princip handlar om att skapa övertal, både centralt och på kanterna, och försöka fylla på i boxen med så mycket folk som möjligt. Miguel är inte så fast i ett sätt att spela eller ett sätt att tänka på: ”så här måste det se ut mot alla vi möter”. Utan vi försöker se vad motståndaren bjuder på och sedan utnyttja det.
Molins menar att det tar tid att vänja bort spelarna från Henrik Rydströms sätt att spela.
– Det fanns en supertydlig spelidé tidigare och vissa saker som har satt sig i spelarnas ryggrad vill vi komma bort från. Rydström var väldigt mycket för att anfalla i samma linje hela tiden, att överbelasta och komma på den kanten och hålla sig kvar där med många spelare. Vi är väldigt mycket mer intresserade av att vända spelet och få motståndarna att flytta på sig. Då tar det tid för spelare som hållt på så i många år att ändra det mönstret.
”Det var mentalt jävligt lätt att spela i Malmö”
Efter förlusten mot Mjällby var det många spelare som lyfte upp att det var ett fall framåt spelmässigt. Samtidigt hade stolta Malmö FF släppt in tre mål. På hemmaplan. Mot Mjällby. Det var många som reagerade på det och undrar om ribban sänkts så mycket i MFF att man står och är ganska nöjd efter en sådan match. Behrang Safari sa i MFF-podden att det aldrig hade hänt på hans tid att spelarna hade resonerat så.
Håller någonting på att gå förlorat här eller är det snarare bara sunt att man har en självinsikt var man är någonstans?
– Jävligt bra fråga. Jag blir lite kluven. Vi har det gamla Malmö, som jag spelade i, där det var väldigt mycket framgång. Det var mentalt jävligt lätt att spela i Malmö på den tiden för att vi vann så ofta, även om det var ett hårt jobb som låg bakom. Stod det 1–1 i paus mot Halmstad här hemma blev vi utbuade. Då svarade vi med att ”nu ska vi gå ut och visa de jävlarna”. Press får folk att agera på olika sätt. Press är någonting som man måste lära sig att hantera.
– Men för att svara på dina fråga: spelarna vet om att vi är inne i en förändringsperiod och vi vill hamna igen där vi var för tre år sedan.
Erik Botheim var oerhört stark i targetspelet mot Mjällby. Men samtidigt hamnar han långt från mål och är inte inne i boxen så mycket och har inte så mycket avslut. Hur ser ni på det? Blir det för mycket targetspel för långt från målet?
– Nej, han gör det som krävs av honom och han har gjort en del mål ändå om man ser till cupen och början av allsvenskan. Sedan hade han säker velat göra ett gäng mål till.
– Jag har fått ett gäng spelare som jag jobbar med och Botheim är en av dem. Vi satte som mål under första halvan av året att jobba med hans targetspel. Det var något han själv identifierade att han kunde förbättra enkelt bara genom att tänka på några detaljer. Fokus har varit targetspelet, bli starkare när han är felvänd och vinna fler dueller. Och det har han absolut gjort.
Ja, men blir det inte på bekostnad av avsluten?
– Han är inne i boxen också. Jag ser om alla matcher och vi har en kamera som bara filmar straffområdet. Han dyker upp där. Så han har blivit bättre i sitt targetspel men fyller på i boxen fortfarande.
Skulle inte Botheim och Daniel Gudjohnsen kunna spela ihop?
– Jo, om man spelar 4–4–2.
Vad skulle du säga att ni spelar nu?
– Vi spelar ett rätt tydligt 4–3–3 eller 4–2–3. Den andra spelaren som spelar långt fram i planen centralt är en mittfältstyp. Dani är en väldigt tydlig anfallstyp. Därför kan man inte kan spela de två tillsammans.
Var är Haksabanovic som bäst i det här systemet?
– Han är duktig både centralt och på kanten. Jag tycker han har fått ut väldigt mycket av sitt spel från vänstersidan. Där han får vara lite mer fri, han kan få bollen brett och vandra in med den och så vet vi att han är en duktig avslutare och en god tekniker. Men det som blivit den stora skillnaden med ”Haksa” är hans arbetsinsats, hur han jobbar defensivt.
Till sist: varför har ni släppt in så mycket mål på fasta situationer?
– För att vi haft väldigt mycket fler fasta mot oss, framför allt hörnor. Rent procentuellt är det faktiskt inte sämre än tidigare. Jag hade en genomgång på det så sent som i går, säger Molins.
1 / 3Foto: Petter Arvidson / Bildbyrån
Wernbloom sågar Blåvitt: ”Skämde ut sig totalt”
1:02:27
