LONDON. Mitt i alla spionanklagelser, hetsiga presskonferenser och hot om stämning hade England nästan glömt bort en sak:
Det här kan Hull City faktiskt också vinna.
Bland alla brittiska och engelska flaggor, med några stänk av den nordirländska, var de svenska färgerna populära på nationalarenans läktare den här dagen.
Nere vid sidlinjen stod anledningen: Kim Hellberg. Iklädd en svart kavaj och svart t-shirt, trots att solen gassade på skoningslöst hela eftermiddagen.
Detta är en match som alltid får stor uppmärksamhet för sin enorma pengapott – men maken till årets turbulenta uppladdning är svår att hitta. Inför avspark meddelade Hulls turkiske ägare, Acun Ilicali, att klubben skulle vidta rättsliga åtgärder om Middlesbrough vann.
Nog drogs en kollektiv suck av lättnad på ligaorganisationens kontor när Oli McBurnie till sist – efter otaliga krampkänningar över hela planen – drog in det värdefulla målet i 95:e minuten.
Senast Hull City spelade i Premier League var säsongen 2016/2017. De är första lag på 16 år att sluta sexa i tabellen och ändå ta klivet upp i högsta ligan.
Nu gråts det på läktarna, samtidigt som doften av pyroteknik fyller den varma luften. Tränare Sergej Jakirović – som också behöll sin marinblå kavaj på samtliga 105 minuter – är lugn som en filbunke när han skakar Hellbergs hand.
Mitt i hela den här skandalen glömde vi nästan bort att Hull minsann också kan trycka dit.
helskärm
1 / 2Foto: Julian Finney / Getty Images
Varmare än Aten
Southampton må ha önskat att möjligheten att kamma hem ett par miljarder varit deras.
Väderförhållandena under själva matchen var desto mindre avundsvärda. Årets första riktiga värmebölja har svept in över London, vilket innebär att den engelska huvudstaden är ”varmare än Aten”, som en av morgonens rubriker löd.
Drickpauserna var många – inte enbart för spelarna.
De höga temperaturerna kändes i den trånga och svettiga tunnelbanan på väg ut till Wembley. För trots att Middlesbroughs supportrar hastigt fick rita om sina helgplaner, kan inte många biljetter saknat ägare, att döma av de fullpackade sektionerna (drygt 84 000 åskådare totalt).
I någon dammig lagerlokal ligger kanske tusentals upptryckta matchprogram med Saints logga och skräpar just nu. En eloge till redigerare och skribenter som lyckades dra ihop en ny upplaga med fyra dagars varsel under dessa ovanliga omständigheter.
Hull hetast i första
I första halvleken landade Middlesbrough på 69 procents bollinnehav, och såg bekvämt ut som spelförande lag.
Men de där siffrorna betyder inte mycket om inte konkreta chanser skapas framåt.
Hull hamnade ofta med tio man bakom bollen, allt för att försvara sin planhalva (skuggsidan, för övrigt). Liam Millars en-mot-en-läge, där Boros målvakt hann först, Belloumis skott en bit utanför samt Ryan Giles nick i ribban var dock matchens hetaste möjligheter så långt.
Spelarna lunkade på i hettan. I slutet av ordinarie tid, då det fortfarande stod 0–0, såg Wembley ut som rena slagfältet. Försvarare föll till marken med dubbel kramp. Båren plockades fram flera gånger om.
Sedan kom det förlösande ögonblicket som den orangea delen av arenan väntat så länge på.
Det dröjer innan Sverige återigen får se en blågul tränare i Premier League, trots att det länge såg ut som att Middlesbrough till och med skulle direktkvalificera sig.
Nu får Hellberg bryta ihop och komma igen – men först lite välbehövlig semester.
