Category: Sports

DORTMUND. Vice-världsmästarna vidare från en lurig grupp med förlustnollan intakt.

Frågor på det…?

Jotack, vi har en del att ställa, monsieur Deschamps.

Välkomna till ett flämtarvarmt Dormund, till fotbollstaktikternas eget kulturkrig och dess kanske allra mest polariserande fråga.

Didier Deschamps – bra eller dålig förbundskapten?

Initialt och instinktivt kan man ju tycka att debatten borde vara ganska snabbt avklarad, för argumenten på den ena sidan är varken få eller svaga.

Tolv år på jobbet. Ett VM-guld, ett VM-silver och ett EM-silver. Resultat som är odiskutabelt bäst i världen utslagna över hela mandatperioden.

I den andra vågskålen finns bakvänt nog mest de franska spelarnas skicklighet, det där oerhörda isberget av talang med både sylvass spets högst upp och oerhörd bredd som finns att avtäcka där under ytan.

Vem skulle ens klara av att misslyckas med såna förutsättningar, med så mycket begåvning att välja och vraka bland…? Alexander Axéns morsa?

Kort och koncist: Har det franska landslaget nått framgångar tack vare Didier Deschamps eller tack vare honom? Diskutera i stora, högljudda forum på sociala medier.

Hade inte fransmännen i så hög utsträckning varit upptagna av sitt verkliga kulturkrig hade den här debatten riskerat att koka över just nu. De som är missnöjda är jävlar i mig missnöjda med eftertryck – och de blir fler och fler för varje match som spelas.

Med växande ursinne kastar den sig fram mot en fotboll som spelas med både hängsle, livrem, handbroms och skyddsnät, en fotboll som inneburit att Frankrike missat gruppsegern och blev klart för åttondel utan ett enda egengjort spelmål.

Didier Deschamps förhöll sig till den situationen genom att ställa över Antoine Griezmann in i den sista gruppspelsmatchen, för att istället mönstra ett mittfält i stort sett helt utan kreativitet.

Bäst att inte ta några risker i en match helt utan risk!

Började ropa på Giroud

En knapp kvart in i matchen ledde ändå ett fint franskt anfall till ett halvt friläge. Kruxet var bara att det var Ngolo Kanté som fick det, och han blev så stressad av den obekanta situationen att han rätt och slätt bara rensade bollen över kortlinjen på det sätt som brukar fungera för honom.

Så gick det med den målchansen, och vill ni ha en enda sekvens som bild av det här franska gruppspelet så vill jag allt påstå att det är den.

Sedan skapades det ju i sanningens namn en del fullfjädrade franska målchanser också – den polska reservmålvakten Lukasz Skorupski gjorde en fin match – men en bit in i andra halvlek hade de blåklädda på Südtribune börjat ropa på Olivier Giroud.

Då lyckades Ousmane Dembélé med något för första gången i turneringen, då fick Frankrike en straff och då kunde Kylian Mbappé slita av sig masken efter sitt allra första EM-mål i karriären.

Nu då…?

Icke. Visserligen blev matchen lösare i konturerna och öppnade upp sig mer och mer, men det var främst för att ett lagom intresserat Polen började chansspela.

Frankrike tog in Griezmann och Giroud, men fick inget flyt i spelet för det. Istället tappade de faktiskt stadgan bakåt, på ett sätt som innebar att polackerna fick bra betalt för en period av bekymmersfritt hasardspel.

VAR-straff åt andra hållet, och den store Robert Lewandowski som fick kröna sin allra sista mästerskapsmatch – väl? – med att start-och-stopp-trippa sig igenom två ansatser.

Och där rök även den franska nollan.

Vad gjorde de egentligen bra?

Didier Deschamps 2024-version av Frankrike hade inte mäktat med att föra spelet genom matchen, de hade sedan inte mäktat med att bevaka en ledning och med gruppsegern undanskyfflad klarade de nu inte av att forcera för ett segermål.

En gång i tiden – för sisådär två veckor sedan – var det här laget tydliga EM-favoriter. Nu är det svårt att identifiera något där som ser ut som en styrka, utöver att de enskilda spelarna borde vara bra.

Vad gjorde de egentligen bra i den här matchen? I det här gruppspelet? Vad har Didier Deschamps fått ut av det här materialet som inte en lite mindre paranoidpragmatisk förbundskapten kunnat klara…?

Själv skulle han säkert – med viss rätta – slå fast att inga mästerskap avgörs i gruppspelet, men nu hystas han och hans lag in på en slutspelshalva där Spanien, Portugal och Tyskland redan tagit plats.

Det är också ett sätt att riskminimera sig igenom en turnering.