Sportbladet testar: Vi behöver ett Spotify för tv

helskärm

Bredvid apparna från SVT, TV4 och Netflix på skärmen ligger den.

Tjänsten som gjort hundratusentals svenskar kriminella.

Nu är frågan hur allt kommer att sluta.

Min dröm: Ett Spotify för sport.

helskärm

Lördag. Soffa. Horisontellt läge. Den lilla tv-kontrollen som min underhållningsslav.

På skärmen trycker Kevin De Bruyne dit 3-1 för Manchester City mot Crystal Palace med en sträckt vänstervrist och Premier League-matchen känns lika avgjord som den i ärlighetens namn framstod redan innan avspark.

Ett tryck bakåt, en scroll nedåt och jag är på Tele 2 Arena där Brommapojkarnas allsvenska möte med AIK precis inletts. Ett trevande matchinledning inför tomma läktare.

Bakåt igen, förbi Superettan, via italienska ligan där Milan tagit ledningen mot Lecce och rakt in i SM-semifinalen i ishockey där Skellefteå spräcker nollan mot Frölunda.

Sedan en snabb huvudräkning.

Den här kvarten av zappande framför tv:n hade kostat mig 1 597 kronor i månadsabonnemang för Viaplay, Discoverys och TV4 Plays sportpaket. Personen jag är hemma hos betalar 149 kronor för samma nöje.

I årskostnad är det 19 164 jämfört med 1 788 kronor.

15 272 kanaler

Jag beordrar min lilla underhållsslav att scrolla vidare. Det går att hålla på ett tag, för här finns totalt 15 272 kanaler från hela världen.

Pakistansk cricket passerar mellan rysk handboll och albanska Big Brother (två kameralägen) och oavsett pris är det en galet användarvänlig tjänst. Det känns ärligt talat för bra för att vara sant.

Anledningen är att det är det.

Tjänsten är nämligen olaglig. Ändå hade 600 000 svenskar enligt Skatteverkets beräkning 2023 tillgång till den här typen av pirattjänster via internetsänd tv (IPTV).

En siffra som dessutom bara ser ut att öka.

Jag mellanlandar på Norwichs Championshipmöte med Ipswich i väntan på att Heidenheim-Bayen München i tyska Bundesliga ska inledas och börjar själv fundera.

Vad innebär den här tjänsten? Hur kommer den påverka den svenska tv-branschen – och med det även den svenska professionella idrotten som gjort sig helt beroende av sina lukrativa tv-avtal?

Det ska den här artikelserien i fyra delar därför handla om.

– Hela systemet påverkas och skadas oerhört av att de kriminella stjäl sändningarna, som hockeyligans SHL:s vd Jenny Silfverstrand säger innan hon utvecklar ytterligare:

– Den illegala IPTV-konsumtionen påverkar i alla led för såväl de som följer oss men även intäkterna till klubbarna med möjligheten att till exempel satsa på juniorverksamheten. I ett längre perspektiv kommer det i slutändan att påverka konsumenten eller i vårt fall supportrarna som vill följa sitt lag.

Med tanke på hur stor del av en tv-kväll som normalt ägnas åt att hoppa mellan appar i jakt på något en hel familj kan enas om är det samtidigt omöjligt att värja sig mot en annan fundering:

Bär idrotten och tv-branschen själva ett ansvar för ökningen av pirattjänster i Sverige?

Förflyttningen av idrottssändningar från traditionella tv-kanaler till appar har onekligen komplicerat tv-vardagen för oss tittare. Det gäller nu att veta var rättigheten i fråga råkar finnas, och kostnaden för att ha alla tjänster är som sagt hisnande.

Att teckna tv-avtal har blivit som att förhandla försäkringar. Priserna går (ofta) upp och (nästan aldrig) ner i ett ologisk lotteri jag aldrig verkar kunna vinna samtidigt som det är ett rent helvete att ens ha koll på vilka företag mina autobetalningar försvinner till.

I dag märks också att tv-husens popularitet bland tittarna knappast är på topp.

Flytt sjunkande skepp med miljoner

En tv-representant uttrycker till exempel oro för hur den här artikelserien ska tas emot. Detta eftersom en annan artikel på ämnet nyligen snarare ledde till hat mot – än sympati med – tv-jättarna.

De senaste åren har också präglats av nyheter från branschen om brutna användaravtal och höjda priser varpå chefer flytt sjunkande skepp med miljonbonusar. Detta samtidigt som kanalpaket marknadsförs med rättigheter som snart flyttar vidare, eller i värsta fall redan varit borta när abonnemanget sålts.

Dessutom är det uppenbart att tv-husen köper och spekulerar med många sportintresserades barndomskärlek. Ett lag någon förälskat sig i som sexåring men nu måste lösa i värsta fall tre olika abonnemang för att följa i alla tävlingar över en hel säsong.

Det kan säkerligen för en vuxen person kännas som någon skulle sätta ett pris på umgängesrätten med din partner. Eller – för en stressad pappa på jakt efter fredagsmiddag – som om ett företag säkrat ensamrätten till hela det svenska beståndet av tacos för att sedan chockhöja priserna och dela upp ingredienserna mellan olika butiker. Utan att för den sakens skull göra någonting nämnvärt åt smakupplevelsen.

Det går att hänvisa till marknadslogik – men du gör dig oavsett knappast särskilt populär.

Hyperkommersialiseringen av hela produkten är också slående. Matcherna ramas in av reklam, flashar, pling och påannonser i en evighetskedja från programledare i märkeskostymer.

Bredvid dem cirkulerar i sin tur experter inhämtade direkt från lukrativa karriärer som pressar ner sina ärrade fötter i blanka skor och trippar över ömtåliga glasgolv för att analysera en idrott som i grunden är sprungen ur en demokratisk folkrörelse, snarare än en elitistisk herrklubb.

Det är som att ta ett par stickade lovikkavantar och placera dem i en Louis Vuitton-butik.

Miljonerna har försvunnit

Klubbarna har också gjort sitt för att bygga vidare på den här premium-produkten. Det pratas mer om ”kommersiella ytor” än vilket underlag lagen ska spela på när nya arenor planeras och Malmö FF har lyckats sälja ut precis allt hela vägen ner till tränaren Henrik Rydströms matchoutfit. Detta i en fotbollsvärld där de mest framgångsrika spelarna blivit så rika att deras hem måste försvaras likt militäranläggningar för att inte deras fruar och barn ska bli offer för väpnade rån samtidigt som männen spelar match.

Vi tittare har i dag väldigt lite gemensamt med alla personer som passerar i tv-rutan. Då är det kanske också svårare att väcka sympati när något plötsligt börjar gå emot den här priviligerade elitklubben.

Ingen protesterar om den där Louis Vuitton-butiken konkar. Få ställer upp ideellt om Wallenbergarna behöver flytthjälp.

Det går också att fråga sig vad elitklubbarna gjort med alla tv-pengar. För om smekmånaden för svensk sport-tv och elitidrott är över – hur har idrotten förvaltat den här tillfälliga floden av pengar?

Mellan 2011 och 2022 ökade snittlönen i allsvenskan med 98 procent. Samtidigt äger bara tre av 16 allsvenska lag sina egna arenor och under 2024 har till exempel AIK:s sportchef Thomas Berntsen återkommande lyft hur AIK specifikt och allsvenskan generellt har för dåliga träningsanläggningar jämfört med jämförbara länder.

Känslan är att många miljoner runnit mellan fingrarna på de medlemsägda föreningarna och istället försvunnit ner i enskilda personers tillsynes avgrundsdjupa fickor.

Ska alla tycka synd om dem nu?

Samtidigt är det olyckligt om kritik mot elitlagens förvaltning och aversionen mot tv-husen ska placera oss i samma ringhörna som tv-piraterna. För det är inga Robin Hood-hjältar som tar dina pengar när du tecknar ett piratavtal.

Organiserad brottslighet

Det talas bland tv-bolag och polis om olika typer av organiserade brottslingar. Allt från asiatiska konglomerat till enskilda kriminella. Detta i en tv-kedja som organiseras likt ett pyramidspel där några herrar i toppen tillhandahåller hela strukturen och sedan överlåter åt underhuggare att likt en franchiseverksamhet sälja själva tjänsterna.

Kanske går det att jämföra med knarkhandeln, men i pirat-tv:s fall sker det helt öppet på nätet där sidor till och med erbjuder dig att själv köpa utrustning och sälja vidare kanalpaket till andra.

Sociala medier kryllar också av reklam för tjänsterna. När vi på Sportbladet som exempel skriver att Disney köpt rättigheten att sända Champions Leagues tröstturneringar dyker en pirattjänst snabbt upp bland kommentarerna på X med ett billigare erbjudande. Bara för att lika snabbt få svar av en annan olaglig tjänst med en bättre deal.

Pengarna de stjäl när de kapar tv-rättigheter är inte heller bara tv-bolagens och elitklubbarnas. Här finns enorma summor som borde vara skatteintäkter för staten och finansiera vård, omsorg och skola.

Vi ska inte heller glömma de som står bakom kameran. Mängder med personal där till exempel kameramän i allsvenskan beskriver hur deras arvoden trots prisstegringen legat på samma nivå i 15 år.

Men det finns ytterligare ett offer för de här sjörövarna.

För när jag ramlar in i en kanallista som faller utanför de bekanta logotyperna upptäcker jag något mycket märkligt. I tjänsten finns inte bara sportsändningar från de stora seniorligorna. Här finns också något annat.

Stjäl barnmatcher

På en kanal möts hockeyklubbarna Linköpings HC och Färjestads BK, att döma av klubbmärkena på den gryniga bilden.

LHC sätter 1-0 direkt på nedsläpp, varpå en av spelarna firar genom att åka tillbaka till båset med klubban som en släde under sig. Efter segern skrinnar han sedan tillsammans med lagkamraterna ner till sarghörnet och gör vågen med publiken.

Bland spelarna finns såväl killar som tjejer. Enligt informationen på tv:n är de tolv år gamla.

På en annan kanal avgörs en hockeyturnering med matcher på en tredjedels rink. Sänt sannolikt helt utan barnens vetskap direkt från Söderhamn.

En U13-match ramas i sin tur in av live-kommenteringen från en särskilt engagerad pappa på läktaren.

helskärm

Via IPTV-tjänsten kan jag se barnhockey från hela Sverige. Matcher, sannolikt kapade från Svenska ishockeyförbundets egen playtjänst, som i första hand är avsedda att uteslutande nå föräldrar, släktingar och andra anhöriga som inte har möjlighet att vara på plats i ishallen.

Men här sitter jag i en soffa och bläddrar mellan Kalmarpucken, Farsta Hockey Games, Richard Persson Cup i Östersund, Trekungacupen i Kungälv och Loui Eriksson Midnight Trophy i Lerum.

Här har piraterna stulit barnens matcher, deras största passion och deras kanske mest älskade fritidssysselsättning utan att deras föreningar får en krona för besväret.

Det går på sätt och vis kanske att förstå om idrottsälskare inte sympatiserar med tv-bolag som trissat upp priset på deras livs största passion och sedan försöker kräma ur dem på ersättning för att finansiera kalaset.

Dessutom när cheferna sedan flytt med miljonerna eller bolagen säljer ut delar av kanalpaketet så att du som tittare behöver ytterligare en tjänst för att följa ditt enda favoritlag.

Samvetet stressas knappast inte heller nämnvärt av att en Premier League-miljardär förlorar en promille av sin månadslön.

Men det är inte i första hand tv-bolagens eller stjärnspelarnas pengar som piraterna stjäl. Det är idrottens. Hela vägen från elitlagen i allsvenskan och SHL ner till tolvåringarna på isen i Söderhamn.

Det är deras idrott piraterna rånar.

Behöver ett Spotify för sport-tv

Jag lägger ner tv-kontrollen, men min reflex är att vilja ta upp den igen. För den här tjänsten är så överlägsen det lagliga utbudet att det ärligt talat är svårt att se ett stopp för den.

I alla fall så länge priserna på sportabonnemang består, och ligorna hoppar mellan appar i vad som som för tittaren blir som en förvirrad biltur bland återvändsgränder, enkelriktade gator, vägbyggen och avgiftstullar.

Personer med insyn beskriver att det behövs hårdare straff för att stoppa piraterna. Men även personer inom tv-branschen är ärliga med att det skulle behöva bli mindre kostsamt och enklare att se på sport.

Efter en eftermiddag med min lilla underhållningsslav känns det också som en nödvändighet. Det är helt enkelt för billigt, smidigt och givande att göra fel här.

Vi behöver ett Spotify för sport.

Fyra frågor om IPTV:

Hur funkar IPTV?

IPTV står för ”internet protocol television” och är enkelt förklarat tv som sänds via internet.

Är IPTV lagligt i Sverige?

Det finns såväl lagliga som olagliga sändningar genom tekniken IPTV. Problemet med så kallade ”piratsändningar” – där kriminella stjäl tv-innehåll och säljer vidare själva – har dock blivit så omfattande att många kommit att förknippa epitetet IPTV med just olaglig tv.

Kan du straffas om du tittar på olaglig IPTV?

2017 beslutade EU-domstolen att även tittaren begår upphovsrättsintrång genom att streama olagliga filer via mediaspelaren. Detta har dock hittills inte prövats av svensk domstol.

Enligt Anna Ginner, åklagare på Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, är det dock olagligt för enskilda konsumenter att titta på filmer och tv-serier via pirat-IPTV.

– Om du som kund tittar på ett verk, du streamar ett verk hemma hos dig, så gör du en tillfällig kopia. Då begår du de facto ett brott mot upphovsrättslagen.

Det är definitivt olagligt att kapa och distribuera tv-innehåll du inte har rätt till. Brott som har resulterat i fängelsedomar och stora skadestånd.

Var hamnar pengarna som folk betalar för olaglig IPTV?

Det finns domar i Sverige där pengarna för stulet tv-innehåll hamnat i fickorna hos allt från enskilda kriminella individer som grupper där större nätverk bildats. Experter på ämnet talar samtidigt om att de som tjänar allra mest pengar sitter i länder där svensk polis inte kommer åt dem.

De berättar om stora internationella kriminella nätverk som kapa, distribuerar och säljer tv-tjänsterna. Flera är så utvecklade att de enligt en person med insyn beskrivs ha ”bättre kundservice än Telia”.

Det handlar då om kriminella personer som stjäl pengar från såväl tv-bolagen som samhället och idrotten.

helskärm

Klopps exit, pyspunka och efterträdaren! Fredagsbollens STORA glädjeämne. Tränarcirkusen rullar vidare. Historiens vingslag över North London Derby. Dubbla pang-matcher i Italien. Mäktiga Tutto Live Weekend!

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

VÄXJÖ. För fyra månader sen var Jenny Danielsson, 29, säker på att hon skulle dö.

– Det var 100 procent så, jag bara väntade.

Men hon överlevde den dramatiska bilolyckan och är redo för en ny säsong i ännu en ny klubb.

Det isländska nyförvärvet Bryndis Nielsdottir skadade sig i premiärmatchen borta mot Piteå och redan på väg hem påbörjade Olof Unogård jakten på en ersättare, någon som kunde tänkas fylla rollen som nummer nio i Växjö DFF. Ett sms landade hos Jenny Danielsson. 

– Olof skrev typ mitt i natten att ”okej, vi behöver en spelare”. 

Den 29-åriga anfallaren med meriter från det finska landslaget såg det när hon vaknade på morgonen. 

– Jag tänkte bara “nej alltså det här är ju för fort, jag är inte redo liksom”. Jag sa det till honom och han sa att han fattade.

Ändå sitter hon här på en liten röd stol i foajén på Visma Arena i Växjö två veckor senare. 

– Två timmar efter skrev han igen och sa “Okej kan du snälla komma hit? Vi vill verkligen ha dig.”

Övertalades av familjen

Efter en kort diskussion med familjen hemma i Finland, som poängterade att damallsvenskan är en välbekant miljö, tackade hon ja till ett kontrakt som gäller fram till sommaren med smålänningarna. 

– Det här är det bästa som kunde hända, att jag får spela och träna och att de verkligen vill ha mig här.

Hon säger det med ett leende, ett leende som är tillbaka igen. 

För fyra månader sen satte hon sig i en bil tillsammans med Hannah Davison. Det var två dagar efter hon hade landat i USA och de var på väg till en morgonträning med Chicago Red Stars när en bil plötsligt bytte fil och krockade med paret. 

Davison, som körde, började vrida ratten för att väja. Danielsson minns i detalj hur bilen börjar spinna och de bara vrider runt från vänsterfilen längst till höger på den fyrfiliga motorvägen. 

– Hannah fick en black out direkt, alltså hon kommer inte ihåg någonting men jag kommer ihåg allt och jag tänkte bara vi kommer dö. Alltså det är 100 procent, jag bara väntar.

”Kunde inte ens gråta”

När de hamnat i den högra filen kom nästa smäll. En bil körde in i deras på passagerarsidan där 29-åringen satt.. 

– Det var en väldigt ung kille, han hade säkert fått körkortet nyss. Hannah försökte verkligen bromsa. 

Danielsson minns hur både den unga killen och Davison var helt förstörda. 

– Men jag kunde inte ens gråta för jag var så chockad över att jag lever. 

Passagerardörren var helt intryckt och hon fick hjälp ur bilen av en man som hade stannat till efter att ha sett hela händelsen, från det att den första bilen körde in i Davison och Danielsson. Det blev ett rejält pådrag på motorvägen och efter en stund kom även ambulans och polis.

– De frågade om han som körde in i vår bil först hade stannat men nä han körde vidare och de sa att de aldrig kommer kunna hitta honom. Det var liksom bara en hit and run.

Det var den 18:e december, mindre än en vecka innan julafton.

helskärm

Minns inte jul och nyår

Trots den kraftiga smällen klarade Davison sig helt utan fysiska skador och Danielsson bröt ”bara” tummen. 

– Det är helt sjukt.

Men månaderna som följde blev mörka. December och januari är fortfarande dimmiga. 

– Jag hade bara en sån brain fog. Jag kommer typ inte ihåg julafton eller nyårsafton. 

Det var när hon pratade med Davisons mamma som hon insåg att hon måste ta tag i sitt mående. 

– Hon sa verkligen att du är inte dig själv. Alltså du skrattar inte, du äter inte, du sover inte. Du måste prata med någon. 

Danielsson försökte, men det gick inte. Tillsammans med Davison bearbetade hon det de varit med om. De pratade med varandra, försökte gå på promenader men det hjälpte bara till en viss del. 

– Det var väldigt jobbigt.

Fick oväntad hjälp

Hon hoppades att fotbollen skulle kunna hjälpa, men inte heller det fungerade fullt ut. 

– Det var katastrof, så då tänkte jag att nu måste jag verkligen prata med någon. Skit samma med vem. 

Det blev Maiju Ruotsalainen, hennes före detta tränare i AIK. 

– Det hjälpte verkligen mig för det var inte någon i familjen, ingen av mina vänner. 

Där och då var det väldigt jobbigt, men när hon lämnade USA och åkte hem till Finland igen var hon fast besluten om att hon skulle hitta glädjen.

– Det är också det som gör att det känns okej att göra en sån här intervju nu. Jag vet att det inte kommer såra mig, det kommer hjälpa mig att få ut saker och ting. 

Att köra bil är hon dock mer skeptisk till, framförallt på motorvägar. 

– Jag tror inte att jag kommer att köra på någon stor motorväg. Det är väldigt, väldigt skrämmande. Jag får typ stress. 

Då passar det bra i Växjö, för här kan hon cykla överallt. Något hon inte hade koll på när hon flyttade hit. Faktum är att hon inte visste särskilt mycket om staden. 

– Det är ganska litet här, men jag tror jag kommer vara väldigt bekväm. Inte så vilsen.

helskärm

Hatmeddelanden under EM

Som ett resultat av det här har den finländska landslagsanfallaren också öppnat upp om ytterligare en tung period. För sommaren 2022 var en turbulent tid. En period då hon inte alls mådde bra, en period som hon inte heller pratade med någon om.

I en intervju med Ruotsalainen, som publicerades för två veckor sen på Yle, berättade 29-åringen för första gången om det hat hon fick motta under EM. 

Efter 1-0 förlusten mot Danmark, som innebar att Finland inte tog sig vidare från gruppen, öppnade en redan deppig Danielsson sin telefon bara för att mötas av ett hånfullt meddelande. Det var någon som undrade varför en man spelade i laget och frågade om mustaschtips.

– Jag var väldigt obekväm med mitt utseende så när det är folk som inte känner mig som reagerar på samma saker som redan får mig att känna mig obekväm och pekade ut det, det sårade mig. Det var lite av en chock.

Anledningen till att hon kände sig obekväm med sitt utseende var det faktum att hon hade börjat få mörka pigmentfläckar i ansiktet, bland annat på överläppen.

– Jag hade inte ens hunnit tänka vad det kunde vara. Jag frågade en kompis i landslaget, Juliette Kemppi, för hon är hudspecialist och hon sa att jag måste börja med en kräm. Men det var för sent.

Under den perioden ville hon helst inte stå framför kameran och gick det att undvika tv-intervjuer och bilder så gjorde hon det. 

– Det var så många som såg matcherna i England. Det var ett stort steg för damfotbollen och jag visste att det finns en dålig sida med det också. Allt är inte bara positivt. 

Trots det var hon inte redo för den typen av hat som trillade in i hennes meddelanden. 

– Inte från finska folket. De minuterna som var på planen kände jag att jag mådde bra och det gick bra. Men vi förlorade och man mådde skit och så får man det här. 

Ögonen blir blanka när hon pratar om det.

– De hade inget att säga om min fotboll och det var det enda jag ville visa. Jag blev ledsen. Det var så kort tid och de hade ändå så mycket tid att kolla på mitt utseende. Det var ganska jobbigt faktiskt.

helskärm

Hoppas hjälpa andra

Efter att intervjun publicerats har hon fått en hel del kärlek, både från kända och okända. 

– Det är folk som har skrivit att de också har det och att det bara är att äga det. Hatare kommer alltid finnas, men det är bra att någon vågar säga som det är. Det var skönt att man kanske kan hjälpa någon. 

Flera av de finländska landslagsspelarna delade hennes berättelse i sociala medier, även om de blev förvånade när de läste den. Anfallaren hade ju trots allt inte pratat med någon om meddelandena tidigare. En av de som skrev var den tidigare Linköpingskaptenen Olga Ahtinen, numera i Tottenham.

– Hon skrev typ “fan att jag inte visste”. Det är en väldigt, väldigt nära kompis till mig och vi hänger alltid. Jag har mått dåligt över det. Jag hade behövt prata med mina kompisar men jag sa absolut ingenting och det är väldigt, väldigt dumt. 

Nu hoppas hon att hennes öppenhet gör att fler faktiskt vågar berätta när det trillar in liknande meddelanden. 

– Alla får ju hat säkert, men vi pratar inte om det. Det var därför jag ville prata om det för jag vill att om någon annan får det så ska de kunna komma in i omklädningsrummet och säga till alla att ”Okej jag har fått det här meddelandet. Vad tänker ni om det?”

Bittert slut i AIK

Jenny Danielsson har knappt hunnit landa i Växjö och snart ska hon flytta igen. Något hon är van vid.

Växjö DFF är anfallarens åttonde klubb på lika många år och kontraktet är bara fram till sommaren.

– Jag hade tänkt att nästa kontrakt som jag tar kommer vara typ mer än två år, att jag måste hitta rätt nu. Efter AIK har det varit väldigt liksom svårt på det sättet.

För Danielsson trivdes i Solna, men när klubben sparkade ledarstaben med tränare Maiju Ruotsalainen, stod det klart att 29-åringen inte var en del av framtidsplanerna. Det här var också sommaren 2022.

– Det var mycket stress under EM. Prata med olika klubbar och så samtidigt som man behövde fokusera på EM. 

Hon hann knappt landa i Stockholm innan det var dags att lämna för Skottland och Glasgow där hon skrivit på för Rangers.

– Jag sa inte hej då, till liksom spelare som Adde (Adelisa Grabus reds. Anm.) som jag spelat med i många, många år. 

Med lite perspektiv på flytten så känner hon att allt runt omkring hade kunnat skötas snyggare.

– Det hade inte behövt vara så dramatiskt men det hade hänt så mycket då och jag var kanske ung och hade inte tid att landa i allt som hänt.

Hon hade velat stanna kvar, vilket hon tror gjorde allting mycket svårare.

– Jag tror det var känslan att okej fan, jag är lite bitter.

Två år senare har hon kommit över det. Även om hon inte vet hur hennes forna lagkamrater känner. Det blir trots allt speciellt när vänskapsband klipps så tvärt som de gjorde den där sommaren.

– Det var jättekonstigt. För jag sa inte hej då, de sa inte hej då. Vi bara lämnade saken där och okej nu är vi inte lagkompisar längre eller kompisar heller. 

Den 16:e juni spelas därför en match som blir väldigt speciell för Danielsson, då möter Växjö AIK borta. Det blir första gången hon kommer tillbaka till Skytteholm.

– Jag tror att jag kommer vara väldigt taggad. Jag vet att det finns folk som gillar mig där, så jag kommer absolut att säga hej och jag hoppas det blir en bra match.

Skrattar igen

Fotbollen är dock inte det viktigaste just nu. Det är det faktum att hon äter, sover och skrattar igen.

– Ja det gör jag, det gör jag verkligen. Det var skönt att känna när jag träffade mina finska kompisar att jag kan vara mig själv igen och det är roligt. Jag är rolig igen. Jag har alltid varit en sån som skämtar, så jag har hittat mig själv igen. 

Hon minns första gången hon skrattade efter olyckan. Det var i Florida tillsammans med den tidigare SM-guldvinnaren i Kopparbergs/Göteborg FC Natalia Kuikka. De var iväg med Chicago Red Stars och hon all yttre stress var borta. Det var inte en massa frågor om framtiden.

– Vi kunde bara fokusera på fotbollen och snacka skit på finska, säger hon med ett leende.

Hon är tacksam för allt stöd hon fått. Från Ella Masar som är assisterande i Chicago Red Stars som hela tiden sagt att hon inte får lämna fotbollen men att hon ska låta det ta den tid det tar och tränarduon Olof Unogård och Matilda Bergstrand här i Växjö.

– De har varit så sköna och bara sagt att vi vill att du ska spela fotboll och vara dig själv. Vi hjälper ju dig, vi är här om du behöver oss, så att det känns väldigt skönt och jag mår mycket mycket bättre nu.

Anfallaren tar plats inne på Visma Arenas gräs. Det börjar växa till sig och hon poserar för lite bilder. Unogård tittar ut ur spelartunneln och signalerar att tiden snart är slut. Matchgenomgången närmar sig.

– Jag minns Växjö som ett jobbigt lag att möta. Vägen hit är lång och det är gräs, det är mycket konstgräs annars.

29-åringen har skrivit på för 10 veckor med Växjö, fram till sommaruppehållet. Sen väntas Nielsdottir, som bröt nyckelbenet, vara tillbaka och Danielsson hoppas på nya äventyr.

Om glädjen till fotbollen finns där.

– Vi får se hur det går och hur jag mår efter allt det här men förhoppningsvis har jag någonting efter sommaruppehållet, säger hon.

Sen börjar matchgenomgången.