Charles and Jodi examine the show’s portrayal of trauma, how it subverted viewer expectations, and more

Charles Holmes and Jodi Walker debate the merits of Netflix’s newest hit, Baby Reindeer, in which a struggling comedian is made to deal with both a female stalker and his own dark past. They examine just how the show subverted viewer expectations, the way it leaned into (and away from) the true crime angle, and its brave portrayal of trauma.

Hosts: Charles Holmes and Jodi Walker
Producer: Devon Baroldi

Subscribe: Spotify

https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/79db4529-cf36-487d-beca-640788970104?fit=crop&format=auto&h=814&q=50&w=1900&s=f6d674b5b2188715097c5d02c55316aff365e005

Hört om Robinson Crusoe?

Ön alltså, inte boken.

I Chile skrev ön, som drabbades av en stor tragedi för 14 år sedan, fotbollshistoria i helgen.

670 kilometer väster om Chiles fastland, rakt ut i Stilla havet, ligger den lilla ön Robinson Crusoe.

Ön, som är döpt efter Daniel Defoes klassiska roman från 1719, har bara runt 1200 invånare och har av förklarliga skäl aldrig synts till den på nationella fotbollsscenen.

Men i helgen skrevs fotbollshistoria.

För första gången någonsin fick ön delta i den chilenska cupen. Det chilenska fotbollsförbundet bjöd in Robinson Crusoe och Isla Alejandro Selkirk att delta under namnet ”Juan Fernandez Archipelago”.

Laget förlorade med 1–2 mot Santiago Wanderers, som spelar i den chilenska andraligan.

16 döda i tsunami

Resultatet var dock inte det viktiga för öborna.

Robinson Crusoe har varit med om mycket de senaste åren. Ön drabbades av en tsunami 2010 där 16 personer miste livet och året efter inträffade en flygolycka.

– Vi bevisar att det här är mer än en plats där tragedier har inträffat. Det är en plats som kan kläs i festkläder och leverera glädje, säger Hector Melo till AS.

Förberedde sig länge

Målvakten Melo är en av tre i laget som jobbar som lärare. Utöver det utgörs laget av till exempel studenter men framför allt av fiskare.

Och förberedelserna inför öns största match någonsin har varit minutiösa.

– Mina lagkamrater steg upp klockan fem på morgonen för att åka ut och fiska. De återvände från havet vid ungefär åtta på kvällen, åkte direkt för att träna utan att kunna komma hem och äta emellan, säger han.

Så pågick det i två månader.

– Vi ville ge vårt samhälle en bra show och vi sparade inte på krutet. Vi tappade i genomsnitt tio kilo per spelare. Det var ett enormt arbete men det var aldrig jobbigt. Vi visste att vi gjorde det för att erbjuda en bra idrottsshow.

Nyhetsbyrån DW skriver att 150 journalister och förbundsmedlemmar hade tagit sig till ön för den historiska matchen.

Reste i 38 timmar

Men det är inte helt enkelt att ta sig dit. Öns landningsbana är så liten vilket gjorde att majoriteten av lagmedlemmarna i Santiago Wanderers behövde ta en båtresa på 38 timmar.

På bilder och videoklipp som laget har publicerat på sociala medier syns spelarna resa på en båt tillhörande den chilenska flottan. Där fick de bland annat träna ute på däck för att hålla sig i form till matchen.

Santiago Wanderers vann med 2–1 men på Robinson Crusoe talar man om matchen med stor stolthet.

– De säger att det var en stor prestation av hela laget. Av kommentarer på sociala medier att döma gav vi glädje till en hel ö. Det låter stort men jag tror att många människor fick känna lycka av den här matchen, säger Hector Melo.

https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/8d49d3df-5460-4e31-b99a-959c70b51e93?fit=crop&format=auto&h=429&q=50&w=1000&s=6c86ebbce93bd29730ef1c056d85f78740d4527d

Ett nytt drygt timmeslångt avsnitt av NHL-podden kommer här!

Den första Stanley Cup-rundan är (nästan) avslutad och Per Bjurman och Jonathan Ekeliw summerar intrycken hittills. Vilka lag har imponerat mest? Vilka av de utslagna lagen kommer agera kraftigast efter uttåget i förstarundan?

Dessutom blir det snack om ett antal tränaravsked den senaste veckan – och den galna coachkarusell som väntar i NHL inför nästa säsong.

• Podden lyssnas bäst via Sportbladets app. En tydlig podcast-flik finns i botten av skärmen (iPhone) eller uppe till höger (Android). Även hos PodMe finns samtliga avsnitt av NHL-podden – du kan skapa ditt abonnemang HÄR.
• Fråga eller förslag på ämnen, mejla per.bjurman@aftonbladet.se eller jonathan.ekeliw@aftonbladet.se

https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/ef89a5f8-7f2d-45a5-8c65-96d1619210cf?fit=crop&format=auto&h=814&q=50&w=1900&s=b36ba5bc2738e400e9ce45d256459fb0e011a588

Quirino öppnar upp om tiden i Sverige

Thiago Quirino, 39, fick en köldchock och lämnade Djurgården som en floppvärvning.

Drygt 15 år senare ser han tillbaka på en viktig tid.

– Vet du vad jag har för dröm? Att någon gång bli inbjuden till en veteranmatch, säger Quirino i en längre intervju.

Det är många pusselbitar som måste sitta på rätt plats för att en fotbollsspelare ska kunna leverera på planen.

Det vet Thiago Quirino.

När Djurgården hade vunnit SM-guld 2005 skulle klubben växla upp ytterligare inför nästa säsong och satsade stora pengar. Redan innan han hade gjort sin debut blev Quirino känd som ”14-miljonersbrassen”.

Han minns resan till Sverige.

– Det var 36 grader varmt när jag lämnade Brasilien och åkte till Sverige. När jag kom till Sverige var det minus 15, säger Quirino.

Problem med vädret

Nu är Quirino 39 år gammal och har tydligt formulerade tankar kring sina tre år i Stockholm.

– Tiden i Sverige var väldigt viktig för mig. Jag var väldigt ung när jag åkte till Sverige, 20–21 år. Så det var min första upplevelse utanför Brasilien. Jag hade väldigt svårt att anpassa mig till Sverige. Jag hade stora problem med vädret, särskilt med kylan. Det var väldigt kallt, säger han.

Vad var din dröm när du kom till Sverige?

– Jag ville leverera. Sverige var en väg ut i Europa. Jag tänkte mycket på att komma ut, kunna bli sedd och gå till ett annat land. Jag hade varit nära Tyskland, som var ett land där jag ville spela. Men förutom slutet av säsongen 2007, då det gick väldigt bra, gick det inte så bra.

Var eftertraktad

Quirino har nästan blivit kultförklarad efter sin tid i Djurgården. Men inte på det där positiva sättet. Han värvades för en summa pengar som sällan betalades av svenska klubbar på den tiden men såldes till japanska Consadole Sapporo för 2,5 miljoner kronor tre år senare.

Även om den stora rubriken på Quirinos tid i Sverige inte stavas ”succé” är det lätt att glömma bort att han stundtals levererade ordentligt. Hösten 2007 gjorde han plötsligt sju mål på sex matcher när Djurgården kämpade om SM-guldet med IFK Göteborg. Alltså ett stort lyft efter debutsäsongen som bara innehöll ett mål.

– Min dröm var att bli svensk mästare. Det lyckades jag inte med, även om vi var nära 2007, säger Quirino.

Hur mycket press kände du med din prislapp?

– Jag försökte att inte tänka på den. Jag tänkte på att jag ville nå framgång. Jag ville prestera på planen, spela bra. Det var mitt mål, men inte på grund av mitt värde. Jag ville spela bra eftersom jag ville hjälpa klubben att vinna matcher och bli mästare.

Quirino hade precis spelat U20-VM för Brasilien när han kom till Sverige.

– Så jag var verkligen eftertraktad. Jag hade ett erbjudande om att gå till Spanien, men det sprack och då gick jag till Sverige. Så det som bekymrade mig var inte oron över 14 miljoner kronor, det var att jag inte presterade på planen. Jag ville spela bra för att bli mästare, inte för pengarnas skull.

Besök av Ronaldinho

Numera bor Quirino hemma i Brasilien, i Belo Horizonte. Där jobbar han lite som fotbollsagent, men framför allt med att driva en idrottsanläggning.

På den anläggningen spelas bland annat footvolley – en sport som har lockat dit storheter som Ronaldinho.

Quirino har inte mycket kontakt med vännerna från Sverige. Men mentorn Enrico, som lyckades bättre i Djurgården, står honom fortfarande nära.

– Vi pratar ibland och när han kommer till Brasilien träffas vi alltid, säger Quirino.

Enrico bor kvar i Sverige, där han har spelat i lägre divisioner de senaste åren.

– Ibland visar han saker från Sverige som jag gillar – jag gillade verkligen Sverige och den svenska maten – och ibland skickar han bilder när han besöker Kaknäs

KaknäsDjurgårdens träningsanläggning.

. Om han umgås med några spelare som spelade där så ringer han mig tillsammans med dem, till exempel Jan Tauer. Så jag pratar med några av dem.

”Det var min dröm”

Trots att han hade problem med både väder och språk trivdes Quirino i Djurgårdens omklädningsrum.

– Min relation med svenskarna var väldigt bra. Jag var vän med alla, trots att språket gjorde det lite svårt. På den tiden pratade jag ingen engelska alls. Jag hade svårt att prata med dem, men gjorde det på mitt sätt, säger han och fortsätter:

– Enrico hjälpte mig att översätta. Jag hade önskat att jag kunnat engelska för att komma närmare de andra spelarna. Men jag tyckte om dem, hade inga problem med någon av dem och gillade alla.

Hur kände du när du lämnade Djurgården?

– Jag ville inte lämna Djurgården utan att ha uppnått den framgång som jag föreställde mig när jag kom dit. När jag kom till Sverige trodde jag att det skulle gå väldigt bra. Jag skulle bli mästare och skyttekung men det hände inte. Det kom ett erbjudande från Japan och jag ville spela där. Men samtidigt hade jag velat lämna Sverige som svensk mästare. Det var min dröm.

Vill komma tillbaka

Quirino lämnade Djurgården efter säsongen 2008 och spelade framför allt i Japan under resten av karriären som avslutades 2019.

– När jag lämnade Sverige åkte jag till Japan och hamnade i en väldigt kall stad. Jag hade mycket lättare att anpassa mig till Japan. Av den anledningen spelade jag bättre där och gjorde 19 mål under min första säsong.

Quirino har bara gott att säga om tiden i Japan.

– Jag spelade nio år i Japan, i fem olika klubbar. Båda mina barn, en tjej på 14 år och en kille på 11, föddes där och min tid i Japan var väldigt bra. Jag var en idol i flera klubbar och japanerna tyckte mycket om mig. Min familj anpassade sig väldigt bra till Japan, precis som jag. Jag har mycket kärlek till det landet och hade velat stanna längre.

Tack vare åren i Sverige visste Quirino hur han skulle leva i Japan.

– Jag hade det väldigt tufft med vädret, det var det värsta för mig och det var det som störde min anpassning mest. Tiden i Sverige hjälpte mig mycket genom resten av min karriär, säger han och konstaterar:

– I Sverige är det inte ens så varmt på sommaren. Och så var jag ung. Hade jag åkt till Sverige vid 25 års ålder kanske jag hade lyckats bättre. Men det värsta var vädret.

Quirino hoppades in i det sista på succé i Djurgården.

– Jag trodde alltid att jag skulle bli bättre. För spelaren som ni känner till där … Spelaren som ni kände spelade inte min riktiga fotboll. Jag var bättre än jag presterade. Jag var en spelare som spelade VM för Brasiliens U20-landslag och Atlético Mineiro, en stor klubb i Brasilien.

Trots besvikelsen tyckte Quirino om Sverige och hoppas komma tillbaka till Djurgården.

– Vet du vad jag har för dröm? Att någon gång bli inbjuden till en veteranmatch. Den dagen de ordnar en veteranmatch, då kommer jag! säger Quirino.

https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/4ed9bd9d-8af2-4802-b7fb-1d3546be97cc?fit=crop&format=auto&h=1425&q=50&tight=true&w=1900&s=36aaf1f464b0e48315cf0fa9c63cb4566f1d01a1

Har kontroll över NFL-lag och Miamis formel 1-lopp

100 miljarder kronor?

Tack, men nej tack.

Stephen Ross, 83, vill inte sälja sitt sportimperium – i stället vill han ge det till sin dotter.

Det är inga små saker Stephen Ross basar över.

Den 83-årige fastighetsmagnaten äger NFL-laget Miami Dolphins, arenan Hard Rock Stadium och han står även värd för Miamis formel 1-lopp.

USA Today rapporterar att den amerikanske miljardären fick ett minst sagt lukrativt erbjudande från en mystisk intressent. Ross ska ha fått ett bud på hisnande 10 miljarder dollar, närmare 100 miljarder kronor, för att släppa kontrollen över Dolphins, arenan och F1-loppet.

Dottern är arvtagare

Det ville han inte.

I stället vill han behålla sitt imperium inom familjen. 2022 blev hans dotter Jennifer utsedd till arvtagare.

Ross tog över ägarskapet av NFL-laget Miami Dolphins 2009 och har sedan dess spenderat runt tio miljarder kronor på klubben.

Miami Grand Prix till helgen

Runt fem miljarder kronor har han lagt på att renovera Hard Rock Stadium. Arenan, som tar 65 000 åskådare, har anordnat Super Bowl och collegefinaler de senaste åren. Dessutom ska man arrangera sommarens Copa América-final och vara en av arenorna där herrarnas fotbolls-VM 2026 ska spelas.

I helgen anordnas även Miamis formel 1-GP för tredje året i rad intill Hard Rock Stadium. USA Today skriver att Ross länge har varit mån om att få ett formel 1-lopp till södra Florida och tillsammans med vd:n Tom Garfinkel blev det verklighet.

– Evenemanget har snabbt etablerat sig som en självklar destination från våra fans och även för de största stjärnorna inom musik, sport och underhållning. Vi fortsätter att se vår fanskara växa i landet på alla plattformar och evenemang som det i Miami är väldigt drivande i det, säger Formel 1:s vd Stefano Domenicali i ett uttalande till tidningen.