Floppade i Djurgården – drömmer om återkomst • Stor intervju med Thiago Quirino

Floppade i Djurgården – drömmer om återkomst • Stor intervju med Thiago Quirino
https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/ef89a5f8-7f2d-45a5-8c65-96d1619210cf?fit=crop&format=auto&h=814&q=50&w=1900&s=b36ba5bc2738e400e9ce45d256459fb0e011a588

Quirino öppnar upp om tiden i Sverige

Publicerad 00.28

Thiago Quirino, 39, fick en köldchock och lämnade Djurgården som en floppvärvning.

Drygt 15 år senare ser han tillbaka på en viktig tid.

– Vet du vad jag har för dröm? Att någon gång bli inbjuden till en veteranmatch, säger Quirino i en längre intervju.

Följ ämnen

Det är många pusselbitar som måste sitta på rätt plats för att en fotbollsspelare ska kunna leverera på planen.

Det vet Thiago Quirino.

När Djurgården hade vunnit SM-guld 2005 skulle klubben växla upp ytterligare inför nästa säsong och satsade stora pengar. Redan innan han hade gjort sin debut blev Quirino känd som ”14-miljonersbrassen”.

Han minns resan till Sverige.

– Det var 36 grader varmt när jag lämnade Brasilien och åkte till Sverige. När jag kom till Sverige var det minus 15, säger Quirino.

Problem med vädret

Nu är Quirino 39 år gammal och har tydligt formulerade tankar kring sina tre år i Stockholm.

– Tiden i Sverige var väldigt viktig för mig. Jag var väldigt ung när jag åkte till Sverige, 20–21 år. Så det var min första upplevelse utanför Brasilien. Jag hade väldigt svårt att anpassa mig till Sverige. Jag hade stora problem med vädret, särskilt med kylan. Det var väldigt kallt, säger han.

Vad var din dröm när du kom till Sverige?

– Jag ville leverera. Sverige var en väg ut i Europa. Jag tänkte mycket på att komma ut, kunna bli sedd och gå till ett annat land. Jag hade varit nära Tyskland, som var ett land där jag ville spela. Men förutom slutet av säsongen 2007, då det gick väldigt bra, gick det inte så bra.

Thiago Quirino i Djurgården 2008.

Var eftertraktad

Quirino har nästan blivit kultförklarad efter sin tid i Djurgården. Men inte på det där positiva sättet. Han värvades för en summa pengar som sällan betalades av svenska klubbar på den tiden men såldes till japanska Consadole Sapporo för 2,5 miljoner kronor tre år senare.

Även om den stora rubriken på Quirinos tid i Sverige inte stavas ”succé” är det lätt att glömma bort att han stundtals levererade ordentligt. Hösten 2007 gjorde han plötsligt sju mål på sex matcher när Djurgården kämpade om SM-guldet med IFK Göteborg. Alltså ett stort lyft efter debutsäsongen som bara innehöll ett mål.

– Min dröm var att bli svensk mästare. Det lyckades jag inte med, även om vi var nära 2007, säger Quirino.

Hur mycket press kände du med din prislapp?

– Jag försökte att inte tänka på den. Jag tänkte på att jag ville nå framgång. Jag ville prestera på planen, spela bra. Det var mitt mål, men inte på grund av mitt värde. Jag ville spela bra eftersom jag ville hjälpa klubben att vinna matcher och bli mästare.

Quirino hade precis spelat U20-VM för Brasilien när han kom till Sverige.

– Så jag var verkligen eftertraktad. Jag hade ett erbjudande om att gå till Spanien, men det sprack och då gick jag till Sverige. Så det som bekymrade mig var inte oron över 14 miljoner kronor, det var att jag inte presterade på planen. Jag ville spela bra för att bli mästare, inte för pengarnas skull.

Besök av Ronaldinho

Numera bor Quirino hemma i Brasilien, i Belo Horizonte. Där jobbar han lite som fotbollsagent, men framför allt med att driva en idrottsanläggning.

På den anläggningen spelas bland annat footvolley – en sport som har lockat dit storheter som Ronaldinho.

Quirino har inte mycket kontakt med vännerna från Sverige. Men mentorn Enrico, som lyckades bättre i Djurgården, står honom fortfarande nära.

– Vi pratar ibland och när han kommer till Brasilien träffas vi alltid, säger Quirino.

Enrico bor kvar i Sverige, där han har spelat i lägre divisioner de senaste åren.

– Ibland visar han saker från Sverige som jag gillar – jag gillade verkligen Sverige och den svenska maten – och ibland skickar han bilder när han besöker

KaknäsDjurgårdens träningsanläggning.. Om han umgås med några spelare som spelade där så ringer han mig tillsammans med dem, till exempel Jan Tauer. Så jag pratar med några av dem.

Quirino och mentorn Enrico 2008.

”Det var min dröm”

Trots att han hade problem med både väder och språk trivdes Quirino i Djurgårdens omklädningsrum.

– Min relation med svenskarna var väldigt bra. Jag var vän med alla, trots att språket gjorde det lite svårt. På den tiden pratade jag ingen engelska alls. Jag hade svårt att prata med dem, men gjorde det på mitt sätt, säger han och fortsätter:

– Enrico hjälpte mig att översätta. Jag hade önskat att jag kunnat engelska för att komma närmare de andra spelarna. Men jag tyckte om dem, hade inga problem med någon av dem och gillade alla.

Hur kände du när du lämnade Djurgården?

– Jag ville inte lämna Djurgården utan att ha uppnått den framgång som jag föreställde mig när jag kom dit. När jag kom till Sverige trodde jag att det skulle gå väldigt bra. Jag skulle bli mästare och skyttekung men det hände inte. Det kom ett erbjudande från Japan och jag ville spela där. Men samtidigt hade jag velat lämna Sverige som svensk mästare. Det var min dröm.

Vill komma tillbaka

Quirino lämnade Djurgården efter säsongen 2008 och spelade framför allt i Japan under resten av karriären som avslutades 2019.

– När jag lämnade Sverige åkte jag till Japan och hamnade i en väldigt kall stad. Jag hade mycket lättare att anpassa mig till Japan. Av den anledningen spelade jag bättre där och gjorde 19 mål under min första säsong.

Quirino har bara gott att säga om tiden i Japan.

– Jag spelade nio år i Japan, i fem olika klubbar. Båda mina barn, en tjej på 14 år och en kille på 11, föddes där och min tid i Japan var väldigt bra. Jag var en idol i flera klubbar och japanerna tyckte mycket om mig. Min familj anpassade sig väldigt bra till Japan, precis som jag. Jag har mycket kärlek till det landet och hade velat stanna längre.

Quirino var van vid värme när han flyttade till Sverige. Det får han nu när han bor hemma i Brasilien igen.

Tack vare åren i Sverige visste Quirino hur han skulle leva i Japan.

– Jag hade det väldigt tufft med vädret, det var det värsta för mig och det var det som störde min anpassning mest. Tiden i Sverige hjälpte mig mycket genom resten av min karriär, säger han och konstaterar:

– I Sverige är det inte ens så varmt på sommaren. Och så var jag ung. Hade jag åkt till Sverige vid 25 års ålder kanske jag hade lyckats bättre. Men det värsta var vädret.

Quirino hoppades in i det sista på succé i Djurgården.

– Jag trodde alltid att jag skulle bli bättre. För spelaren som ni känner till där … Spelaren som ni kände spelade inte min riktiga fotboll. Jag var bättre än jag presterade. Jag var en spelare som spelade VM för Brasiliens U20-landslag och Atlético Mineiro, en stor klubb i Brasilien.

Trots besvikelsen tyckte Quirino om Sverige och hoppas komma tillbaka till Djurgården.

– Vet du vad jag har för dröm? Att någon gång bli inbjuden till en veteranmatch. Den dagen de ordnar en veteranmatch, då kommer jag! säger Quirino.