LONDON. Jude Bellingham faller till marken, Toni Kroos tar emot supportrarnas kärlek en sista gång.
Om allt gick planenligt på Wembley? Si, till sist så.
Ge Real Madrid minsta lilla andrum – och en final är förlorad.
Drygt 1,5 timme innan avspark på Wembley Stadium, klev kvällens huvudperson ut ensam och ställde sig i närheten av mittcirkeln.
Det är tradition för Jude Bellingham att stå där en stund och visualisera inför en viktig match. Att arenans ena kortsida dominerades av en gulfärgad, högljudd vägg tycktes inte bekomma honom alls.
Dortmunds supportrar underhöll sig själva från tidig eftermiddag med att jubla diverse ikoner som visades på storbildskärmarna (Jürgen Klopp), för att sekunden senare bua kraftfullt (José Mourinho, som tog det hela med ett brett leende).
Vilka bilder som spelades upp i Bellinghams huvud vet förstås bara han själv.
Om det blev som han hade tänkt sig?
Både ja och nej, antagligen. Hans gamla klubb Dortmund attackerade bucklan på ett sätt få hade förväntat sig, det krävdes en stenhård nick från Dani Carvajal i 74:e minuten för att tippa vågskålen mot Madrid.
När slutsignalen ljöd genom denna ovanligt kyliga juninatt i London rusade Bellingham fram till mittcirkeln och kollapsade.
Han verkade knappt förstå att det var sant, att han efter en ofattbar första säsong i Spanien även kan titulera sig Champions League-mästare.
helskärm
1 / 2Foto: Dave Shopland / AP
Ett segerrecept
Dagen innan finalen menade tränaren Edin Terzic att hans gäng aldrig skulle kunna vinna mot Real Madrid över 34 matcher.
En match? Säg åt Marcel Sabitzer att markera bort Toni Kroos, dubbla upp på Vinicius Jr samt Rodrygo, och du har ett möjligt segerrecept.
Det är ingen överdrift att påstå att Dortmund agerade snudd på perfekt under första halvleken. Karim Adeyemi var en sämre touch ifrån att runda målvakten Thibaut Courtois (som skickligt tvingade ut honom brett) och rulla in 1–0.
Niclas Füllkrug överlistade också Real Madrids backlinje, för att sekunden senare pricka stolpen.
De marängvita supportrarna måste ha bitit ända ned till nagelbanden vid åsynen av de många baklängeschanserna.
Att Real Madrid inte mäktade med ett enda skott på mål de inledande 45 minuterna (8–2 i avslut till Dortmunds fördel) förstärkte allvaret.
Trotsar logik
Dortmund fortsatte att ösa på efter halvtid, med Füllkrug i spetsen och rökdoft i luften, framkallad av de hoppfulla supportrarna på läktarna.
Anhängarna ska ha en eloge för banderollen som vecklades ut – använda fotbollen för att tvätta sin självbild? Det är vår uppgift att skydda BVB från sportswashing – en pik till klubbens nya samarbetspartner, vapentillverkaren Rheinmetall.
Ständigt gör de sina röster hörda.
Real Madrid ruckade på systemet, flyttade upp en osynlig Bellingham i frontlinjen. Engelsmannen lyckades inte få huvudet på Vinicius inlägg (eller om det var ett skott), men ett par minuter senare serverade 34-årige Kroos bollen till 32-årige Carvajal.
Det var hans mål som verkligen cementerade segern, även om unge Vinicius visade framfötterna när han utökade till 2–0.
Allt medan Füllkrug såg en reducering vinkas bort för offside, ytterligare ett läge som rann Dortmund ur händerna.
För vilken gång i ordningen Real Madrid trotsar all logik är omöjligt att svara på. Att vinna är del av deras identitet, 15 titlar ett gigantiskt avtryck i fotbollshistorien.
I Toni Kroos personliga samling återfinns fem av dessa. Det var som upplagt för att mittfältaren skulle få avsluta en magnifik klubbkarriär i fotbollens tjänst med att återigen lyfta en pokal.
Knappt ett år efter sin flytt till Madrid har Jude Bellingham vunnit sin första. Det var kanske inte hans kväll rakt igenom – framtiden lär däremot vara hans.
