Anna Anvegård kliver in med en pizza i högsta hugg.
Alldeles nyss har hon firat sitt andra raka SM-guld med supportrarna som stormat Nordic Wellness Arena och lagkamraterna i omklädningsrummet.
Nu väntar nästa uppgift.
I ett väl inplastat rum hinner hon knappt få i sig några kolhydrater innan Alva Selerud och Tabby Tindell dyker upp med guldhjälmar på huvudet och guldvimplar runt halsen.
Uppdraget? Att guldmåla sin lagkapten.
– Det här är det värsta jag har upplevt, säger Anvegård och grimaserar.
Tindell börjar smeta guldfärg över hennes högra arm.
– Det här är ett privilegium, Anna, säger hon.
Selerud skrattar och tar sig an den vänstra. Snart är överkroppen täckt, men ansiktet återstår.
– Det måste jag väl göra själv?, säger Anvegård.
– Nej, du kan lita på oss, säger Tindell.
– Det har jag gjort hela säsongen, konstaterar kaptenen.
”Det känns som ni jävlas med mig”
När det första fingret med guldfärg når ansiktet börjar Anvegård ifrågasätta lagkamraternas konstnärliga ambitioner.
– Fy, det känns som ni jävlas med mig nu.
Men det är bara att åka med för innan hon vet ordet av fortsätter de ner över benen, där knäna fortfarande är blodiga efter matchen. Snart har även blodet blandats med guld och hon glänser från topp till tå.
– Skratta inte åt mig! säger Anvegård och går mot spegeln.
– Vi skrattar inte åt dig, vi skrattar med dig, kontrar Selerud och gör highfive med Tindell.
Synen i spegeln får Anvegård att haja till.
– Det är det sjukaste jag sett. Herregud, det är obehagligt.
Men snart börjar hon vänja sig.
– Jag ser ut som en superhjälte!
Inför fotograferingen återstår några sista justeringar. Selerud hugger in med ny guldfärg.
– Oj gud, jag täcker dina ögonbryn!
Det uppskattas inte. Paniken sprider sig direkt.
– Jag vill inte vara som 2006 igen!
Med två små träspatlar börjar Anvegård febrilt skrapa fram dem framför spegeln.
”Man är bara så himla glad”
En stund senare står hon där, täckt av guld från topp till tå. Dränkt i champagne från en flaska som verkligen inte ville öppna sig.
– Jag har aldrig öppnat någon champagneflaska heller. Jag tänkte att det var nybörjarotur, men den satt stenhårt.
Men glädjen går inte att ta miste på.
– Det är overkligt. Jag vet inte vad jag ska säga. Man är bara så himla glad. Jag tror inte man kommer fatta det i dag, utan det är nog under några dagar som man får smälta det.
Anvegård har varit en av Häckens viktigaste spelare under guldsäsongen, men att summera de egna prestationerna får vänta.
– Just nu är jag bara så glad för lagets skull och att vi lyckas vinna det här.
Öppnar för utlandet
Frågan är hur länge Häcken får behålla en av sina stora guldhjältar.
Anvegård har tidigare provat på proffslivet utomlands och även om det var en tuff tid i Everton och hon trivs i Göteborg lockar nya utmaningar.
– Det är klart att det hade varit roligt att testa något nytt i en liga som kanske är ett steg upp, att få utmana sig själv.
Men en flytt måste kännas rätt.
– Jag vill inte gå utomlands bara för att gå utomlands, då skulle det ändå vara något som jag verkligen tror på.
Det är framför allt konkurrensen som lockar.
– Jag skulle säga att damallsvenskan är rätt så ojämn. I andra ligor är det kanske lite jämnare. Lagen i toppen är väldigt bra, så då får man verkligen utmana sig varje vecka.
Hur det blir med den saken återstår att se. Här och nu är siktet inställt på något helt annat. Nu ska guldet firas.