Mörkret har lagt sig över Kolding denna regniga onsdagskväll i oktober när Karl Marius Aksum öppnar glasdörrarna till den ljusa huvudentrén till Autocentralen Park.
Det här är norrmannens nya arbetsplats sedan ett par veckor. En månad efter att han fick sparken från Mjällby AIF presenterades han som Kolding IF:s nya huvudtränare.
Kolding har inte spelat i den danska högstaligan sedan 1983, sedan en ung Jan Mølby fört upp laget två år tidigare.
– Jag hade aldrig tagit det här jobbet om jag inte trodde att vi kunde spela i Superligan inom två, tre år. Man bygger inte en sådan här arena för att stanna på nivå två, säger Aksum.
Vi sitter i den enorma vip-avdelningen i den nya huvudläktaren som stod klar i våras för 180 miljoner kronor. Hela arenan byggs om i etapper för hundratals miljoner.
Aksum berättar att klubben präglas av kontinuitet i alla delar utom på tränarposten. Han är lagets femte huvudtränare på lite drygt två år.
Han har lett tabellåttan Kolding i två matcher med en seger och en förlust som resultat.
– Kolding hade bara vunnit två av sina senaste 19 matcher, så hela klubben behövde verkligen en seger. Det blev en fantastisk start med fyrverkerier och ett eget tifo till mig. Och vi spelade faktiskt otroligt fin fotboll. Mycket bättre än jag hade förväntat mig. Sedan var den andra matchen kanske lite sämre än jag hade hoppats på.
Varför blev det just Kolding?
– Jag blev positivt överraskad över hur många klubbar och agenter som hörde av sig ganska snabbt när jag fick lämna Mjällby. Men Kolding var tidigt väldigt konkreta.
Inte så konstigt. Kolding ville ha Aksum redan för två år sedan, senhösten 2024.
– Allting var egentligen klart. Jag hade fått lägenhet här och kontraktet låg klart. Men då satte Mjällby stopp. Sedan dess har jag haft kontakt med Kolding och följt deras resultat.
Ändå tvekade Aksum eftersom det var en division ner.
– Jag hade fått ganska tydliga indikationer på att jag skulle kunna fortsätta på högsta nivån om jag bara väntade lite.
I Sverige?
– Framför allt Sverige och Norge. Det fanns något i Danmark också, men mest konkreta var indikationerna från Sverige och Norge. Men det var aldrig helt konkret.
Så till slut blev det Kolding ändå.
– Jag kände mig otroligt önskad här. Det är en hel klubb som har försökt få hit mig under väldigt lång tid. De tror verkligen på det jag står för, både när det gäller träning, spelsätt och ledarskap. Sedan har de en ny arena och en ambition att spela i Superligan inom några år. Och jag får göra det till hundra procent på mitt sätt. Det blev avgörande.
Men helst hade Aksum velat vänta lite längre innan han hoppade på ett nytt tränarjobb.
– Två eller tre veckor till hade varit optimalt. Jag hade velat åka till en stuga ute i skogen och bara sitta och reflektera, skriva ner mina tankar och uppdatera min spelmodell och filosofi. Den tiden fick jag aldrig. På det sättet gick det nästan lite för snabbt. Men när jag fick sparken från Mjällby hade jag hur mycket energi som helst. Redan dagen efter kände jag mig redo.
”En väldigt stor chock”
Aksum gjorde ett känslosamt avskedsuttalande på Mjällby AIF:s X-konto dagen efter att han fått sparken.
Sedan blev han tyst.
Nu är han redo att prata om den sista tiden i Mjällby.
Hur mådde du direkt efter?
– Egentligen ganska bra. Men det var en väldigt stor chock när det hände. Vi hade inte haft några samtal om det innan. Ingenting. Jag upplevde att alla var införstådda med situationen vi befann oss i.
Han fick sparken dagen efter 1-4 hemma mot IFK Göteborg.
– Prestationen mot Göteborg var skitdålig. Men 2,5 veckor tidigare hade vi kanske gjort den bästa defensiva matchen i Mjällbys historia hemma mot Salzburg. Tre veckor tidigare hade vi slagit Sirius, som inte hade förlorat en tävlingsmatch på elva månader. Vi kände över huvud taget inte att det var någon kris.
– Vi visste att matchprogrammet och spelarförlusterna gjorde situationen väldigt tuff. Men vi hade hundraprocentig tilltro till att vårt sätt att spela och våra principer skulle fungera på sikt. Jag visste att vi kanske behövde vänta till landslagsuppehållet, när vi skulle få tre veckor att träna. Vi hade inte kunnat träna ordentligt sedan sommaren. Det var matcher hela tiden, vi var trötta och samtidigt skulle vi spela ihop ett nytt lag.
Du blev besviken över att du fick gå där och då?
– Jag älskar ju Mjällby och är stolt över det vi gjorde den här säsongen. Vi gick till Europaspel, vann cupen och låg femma eller sexa inför VM-uppehållet. Vi var nöjda med väldigt mycket, väldigt länge. Jag hoppades att alla förstod att vi behövde en träningsperiod bara.
– Men den största besvikelsen var att inte få leda Mjällby i Conference League. Vi hade lyckats kvalificera oss dit och sedan fick vi kanske tidernas enklaste lottning och chansen att gå vidare är väldigt stor.
Men Mjällby hade trots allt bara vunnit två av de 18 senaste tävlingsmatcherna när Aksum fick kicken.
Hur kunde ni hamna i en sådan djup svacka?
– Vi sålde våra tre bästa offensiva spelare samtidigt: Stroud, Malachowski och Manneh. Att förlora alla tre samtidigt som man går in i en period med matcher var tredje eller fjärde dag är otroligt svårt. De nya spelarna kommer ofta från en lägre nivå eller har inte spelat så mycket. Det tar tid att få in dem. Och när man inte kan träna ordentligt blir det väldigt svårt.
Hade inte varit hemma på sex år
När sportchefen Hasse Larsson skulle förklara de svaga resultaten innan Aksum fick sparken pekade han bland annat på norrmannens komplicerade spelsätt som hade varit svårt för nyförvärven att komma in i tillräckligt snabbt.
– Vad ska jag säga om det? Det sättet att spela och träna på ledde till poängrekord i allsvenskan, cupguld och Europaspel. Det hade varit väldigt märkligt att ändra på det.
Ändå hade Aksum tänkt förenkla spelet temporärt.
– Direkt efter Göteborgsmatchen ställde jag in träningen nästa morgon och hade ett två timmar långt möte med hela spelargruppen. Vi gick igenom alla delar av spelet och jag presenterade fyra konkreta förändringar som vi skulle göra under de kommande tre matcherna. Vi skulle förenkla spelet och spela lite mer cyniskt. Bland annat skulle vi gå ifrån man-man-spelet och spela mer runt motståndarna i stället för igenom dem. Vi behövde få resultat direkt. Sedan skulle vi få tre veckor att träna och då kunna börja spela som vi ville igen.
– Jag upplevde det som ett väldigt bra möte med hela spelargruppen. Men då visste jag inte att jag skulle få sparken två timmar senare. Så jag var definitivt villig att anpassa spelet. Jag insåg att vi på kort sikt inte kunde spela precis som jag önskade.
Hur fick du beskedet?
– Det var Jan (Sjöblom, ordföranden) som berättade det för mig face to face.
Vad gjorde du efteråt?
– Först behövde vi lösa det juridiska med slutavtalet och pengarna. Jag hade ett väldigt tydligt kontrakt, så det var egentligen ganska enkelt. Det var inga problem. Sedan åkte jag hem till Narvik och besökte familjen för första gången på sex år.
Du hade alltså inte varit hemma på sex år?!
– Nej. Familjen har varit väldigt bra på att besöka mig. Men jag hade inte varit hemma i Narvik på sex år.
”Jag skyller inte från mig”
Har du haft kontakt med spelare och ”Mjällbyfolk” efter att du fick sparken?
– Jag tror att jag fick meddelanden från nästan alla spelare. Långa, fina meddelanden. Jag hade en väldigt nära relation med ledarteamet och vi hade ett fantastiskt samarbete. Dem pratade jag med nästan dagligen. Jag fick också meddelanden från de flesta som jobbade i klubben. Det uppskattade jag väldigt mycket. Även spelare som hade lämnat Mjällby och gått vidare till större klubbar hörde av sig. Vi har fortfarande kontakt. Jag har en väldigt nära relation till de flesta av dem.
Hörde andra allsvenska tränare av sig?
– Ja, ganska många. Det var fem, sex huvudtränare och andra tränare runt om i Sverige. Det var väldigt fint.
Efter att Aksum fått sparken skrev Sportbladets krönikör Simon Bank: ”Det går att förstå att delar av fotbollslandet Sverige haft svårt att hantera fotbollsakademikern från Oslo. Han som doktorerat, som stod på sina diplom och delade ut förnumstiga rallarsvingar till höger och vänster över hela allsvenskan /…/ Det sa en del om det inrökta svenska klimatet att akademiska meriter används som slagträ”.
Tror du att det fanns en skadeglädje i Fotbollssverige att det gick dåligt för ”fotbollsdoktorn”?
– Det hade säkert funnits skadeglädje oavsett vem som hade varit tränare efter den period av framgångar som Mjällby hade. Jag tror inte att det har så mycket med mig att göra, utan mer med Mjällbys succé. Men jag har läst väldigt lite av det som skrivits. Jag kan bara vara mig själv. Mina värderingar styr allt jag gör. Jag har försökt förklara varför det gick dåligt under en period. För mig var spelarförsäljningarna en väldigt tydlig förklaring. Men jag skyller inte ifrån mig. Jag kunde säkert ha gjort massor av saker bättre.
Tror du att du hade lyckats vända den negativa trenden om du fått fortsätta?
– Ja, absolut. Vi hade tagit poäng i de tre kommande matcherna och sedan hade det blivit mycket bättre efter landslagsuppehållet.
Vad har du lärt dig av ditt första år som huvudtränare på den här nivån?
– Extremt mycket. Det känns som att jag har varit huvudtränare i fem år, så många matcher som vi spelade. Jag har lärt mig hur mycket jag älskar processen när man har en hel träningsvecka mellan matcherna. Att få träna på våra principer, förbereda oss för motståndaren och sedan spela nästa helg. Jag har lärt mig att jag älskar att spela en match i veckan. Tre matcher i veckan är bara roligt när det går bra, haha.
Men det måste du kunna hantera om du ska träna ett lag som spelar i Europa?
– Ja, men då är kontinuiteten i spelartruppen otroligt viktig. Man kan inte göra stora förändringar i laget samtidigt som man spelar var tredje dag. Det går inte.
Fick du de nyförvärv du ville ha i somras?
– Det kommer jag inte att svara på. Det vore orättvist mot alla inblandade och mot spelarna som kom in.
Din efterträdare, Andreas Brännström, presenterades bara några timmar efter att du fått sparken. Hur ser du på det?
– Jag känner inte honom. Jag har aldrig träffat honom.
Kände du att Mjällby gick bakom ryggen på dig?
– Det svarar jag inte på.
Roterade du för mycket i startelvorna?
– Det är möjligt att vi borde ha roterat mer i några matcher. Jag hade gärna gjort det, men blev övertygad om att vi skulle rotera mindre. I efterhand finns det matcher där vi kanske borde ha gjort tvärtom. Men det är väldigt komplext. Alla beslut var extremt genomtänkta. Vi roterade aldrig bara för att rotera.
”Triggas av ’omöjliga’ projekt”
Mjällbys resultat har inte blivit bättre sedan Brännström tog över.
– Det är tråkigt att se. Sedan ska jag vara ärlig och säga att precis när man har fått sparken hoppas man kanske inte att Mjällby ska vinna tre matcher i rad med 6–0 och spela fantastisk fotboll. Mjällby känns fortfarande som min klubb. Jag kan sitta på möten här i Kolding och prata om ”oss” när jag menar Mjällby när jag visar en massa klipp från Mjällby. Jag blev så otroligt glad i människorna där, spelarna och ledarteamet. Jag hoppas för Guds skull att de klarar sig kvar och går vidare i Conference League. Hundra procent.
Hur ser du på deras situation nu?
– Det är samma vardag som när jag var där. De har ingen tid att träna. Det är matcher var tredje eller fjärde dag. Jag tror inte att det finns någon snabb lösning på det. Jag hoppas av hela mitt hjärta att de får med sig några resultat. Det kanske bara behövs en eller två segrar för att klara sig kvar.
Men du hade lyckats vända det, menar du?
– Jag hade inte ens känslan att det fanns något att ”vända”. Vi var övertygade om att vi skulle klara det. Nedflyttning var aldrig ens på tal.
Finns det något du ångrar från din tid som huvudtränare i Mjällby?
– Det finns säkert massor av småsaker. Någon matchplan här, någon laguttagning där. Det finns säkert hundra sådana detaljer. Men inget stort.
Känner du dig bränd i Sverige efter det som hände?
– Nej, definitivt inte. Det fanns möjligheter att fortsätta i Sverige. Men jag kände lite: Vad mer ska jag göra i Sverige? Jag har vunnit allt som gick att vinna med en klubb som egentligen inte kunde vinna. Jag har inget mer att bevisa i Sverige.
Kan du tänka dig att träna ett allsvenskt lag igen i framtiden?
– Ja, absolut. Nivån i allsvenskan är kanske lite lägre än man hade önskat med tanke på utvecklingen i Norge och Danmark, framför allt i Norge. Men publikintresset och medieuppmärksamheten är helt fantastiska. Intresset för allsvenskan är kolossalt. Jag älskade att vara en del av det.
– Men det måste vara ett väldigt spännande projekt. Mjällby var otroligt spännande och Kolding är otroligt spännande. Jag tror att jag triggas lite av sådana nästan omöjliga projekt. Det tycker jag är mycket roligare än att ta över klubben med mest pengar och vinna. Det kan alla klara, säger Aksum.
