Tänk att det var här vi hamnade, inför ett VM-kval som kan avgöra en fotbollsgenerations arv.
Landslagets viktigaste spelare?
Vlado Lemić, Hasan Çetinkaya.
“Kan Isak spela 90 minuter? Absolut inte”
3:27
Good to see you!
En energisk, sommarfräsch Jon Dahl Tomasson har gjort grundjobbet, pluggat sina läxor, fattat sina beslut och tagit sig fram till examen. Det är nu det gäller, det är nu vi får se vad allt är värt.
Fas 1 var inventering, Fas 2 implementering av ett spel, Fas 3 handlar om att simma eller sjunka, om att säkra en VM-biljett eller tacka för sig.
– Det här är ögonblicket vi väntat på. Vi vill ge Sverige en fest nästa år, som Tomasson säger.
Och ni vet hur det är när man ska fixa en sjujäkla rackarröjare till fest. Man går igenom shoppinglistan, prickar av pynt och mat och dricka och konfetti, investerar tid och pengar i att se till att allt, precis allt ska vara på plats när gästerna kommer.
Så inser man: MEN VI HAR JU INGEN BLANDDRYCK!
Sveriges förbundskapten har gjort väldigt, väldigt mycket rätt så här långt. Vi vet bara inte riktigt vad det innebär eller vad det är värt. Och när vi ska få veta det har Tomasson blivit gisslan i politiska spel han inte kan påverka.
Skillnader mellan Isak och Lindelöf
I den svenska galaelvan finns två världsanfallare och en mittback som är lagkapten. Nu står två av dem – nyss tre – utanför normal fotbollsverksamhet. Stjärnagenten Hasan Çetinkaya lyckades baxa loss en Arsenal-övergång för Viktor Gyökeres efter en lång och sårig Sporting-skilsmässa, men han har inte hittat en ny klubb åt Victor Nilsson Lindelöf efter en lång och totalt odramatisk United-skilsmässa (de hade vuxit ifrån varandra, men är fortfarande väldigt goda vänner).
På annat håll, men liknande vis som Gyökeres, har Alexander Isak blivit Premier Leagues allra öppnaste silly-season-sår. Isak och hans rådgivare Vlado Lemić vill yxa fram en väg bort från Newcastle United, med alla medel som finns.
Det strejkas, det slåss, det skvallras. Och om inget sensationellt händer inom den närmaste kvarten kommer Jon Dahl Tomasson att få in en världsanfallare som inte spelat fotbollsmatch på tre månader.
Det är klart att det påverkar Alex, laget, förbundskaptenen Sveriges möjligheter att nå VM.
Kanske påverkar det också sättet supportrar ser på spelare, även om Tomasson var noga med att slå fast att vi ingenting vet, att det är dumt att dra slutsatser utan att ha hela bilden klar för sig.
– Alex är mentalt stark, han är professionell, och han är en gamechanger för oss. Men kan han spela 90 minuter nu? Of course not.
Isak vill inte spela i Newcastle, alltså kan han inte spela för fullt i landslaget. Lindelöf har ingenstans att spela, alltså är han inte aktuell för landslaget.
Åh, jag minns när frågor som de här fick mig att förälska mig i sporten som liten grabb!
Skillnaden mellan Isak och Lindelöf är enkel att begripa. Trebackslinjen i Budapest senast (Ekdal, Hien, Gudmundsson) var bättre än bra, i min värld är Emil Krafth (eller en frisk Eric Smith) ett bättre truppalternativ än en matchotränad Lindelöf.
Alex Isak, däremot, behöver inte alltid flås och matchtempo. Ibland behöver han bara två minuter och en boll vid fötterna.
Det är de här historierna som syns och märks, naturligt nog. Dessutom är Dejan Kulusevski, lagets kanske viktigaste spelare, skadad och borta ett bra tag till.
Men annars?
Tackar som frågar, det ser ju utmärkt ut.
Gulligt att målvaktsfrågan dyker upp
Sverige ska till Ljubljana och möta Slovenien, som inte förlorat hemma sedan Janne Andersson var där för tre år sedan. Åtta segrar, två oavgjorda, lagom tuff uppgift. Men Tomasson tar med sig väldigt många ordinarie och formstarka spelare dit.
Han ska välja en förstemålvakt (Viktor Johansson?), han ska bedöma om Lucas Bergvall eller Hugo Larsson (Hugo, än så länge?) passar bäst bredvid Anton Salétros och Yasin Ayari. Han ska välja en wingback till höger (Ken Sema lär spela till vänster, trots allt) och bestämma sig för om Benjamin Nygren eller Anthony Elanga passar bäst runt Gyökeres.
Förutsättningarna är bra. Fas ett och fas två är avklarade, både vi och spelarna vet numera hur Jon Dahl Tomassons fotboll ser ut, hur den känns och smakar.
Hur den flyger?
I Ljubljana och Pristina handlar det mer om att inte kraschlanda. På andra sidan borde Sverige ha sex poäng, åtminstone fyra.
Och sedan kanske de får börja spela med bästa laget igen, om gud och agenterna gör sitt.
Vad sa ni? Målvaktsfrågan?
Det är lite gulligt att den dyker upp efter varenda truppresentation, det är som om det inte riktigt går in hur uttagningarna fungerar, vilka mönster de följer.
Det är, förstås, Mjällby AIF:s roll att lyfta och hylla Noel Törnqvist. De har dessutom rätt, han är definitivt en av Sveriges tre bästa målvakter för närvarande.
Men det här handlar ju inte om det. Jon Dahl Tomasson (och Maths Elfvendal, antar jag) tar ut tre målvakter som fungerar tillsammans, och där man har med hypotesen att alla tre ska gå att skicka i skarpt läge.
Och jo, om allt går åt helsike så skulle det här laget känna sig tryggare med Kristoffer Nordfeldt längst bak i Pristina än de skulle med en helt ny supertalang från Maif.