Publicerad 15.50
Simon Pettersson var så besviken efter SM i Uddevalla att han inte orkade prata med media efteråt.
Totalt emot hans natur.
– Men jag har fått så många chanser i sommar, men inte tagit dem. Det kändes som SM var den sista. Det gjorde att jag hamnade mer i gungning än jag gjort tidigare, säger han dagen efter SM-silvret.
Han har hunnit landa efter ännu en misslyckad tävling, som bara gjort det lättare för SOK att motivera ett nej till den regerande OS-tvåan.
– Ja, jag har inte gjort det lätt för SOK att ta ut mig direkt. Jag är inte ens inkvalad på rankingen än och nu kan jag bara avvakta och se vad det blir för beslut. Jag har gjort vad jag har kunnat i alla fall, men det känns som det inte har räckt, säger han.
– Jag har fått chans på chans, men det har blivit bottennapp efter bottennapp. Det är det som känns extra tungt. Jag har inte direkt förtjänat att få åka till OS. Det finns en chans, men den är ytterst liten.
Simon är grymt uppriktig mot sig själv.
Han har sökt alla svar som går att få efter sin två tyngsta säsonger någonsin, men ännu inte fått några svar.
Inte ens en blixtvisit hos gamle tränaren Vesteinn Hafsteinsson på Island, dit Simon reste efter misslyckandet i EM i Rom och Vesteinn erbjudit sin hjälp via Sportbladet.
– Det är bara att komma hit, sa islänningen som numera arbetar för hemlandets olympiska kommitté.
Och Simon satte sig på första bästa plan till Reykjavik.
– Ja, jag åkte dit och hälsade på och vi diskuterade problemet och tränade en del.
Men det blev ingen Vesteinn-effekt?
– Nej, det kan man inte säga. Men det var ändå skönt att få åka dit och träffa hans familj och se hur de har det. Nu kan jag bara jobba vidare med de problem jag jobbat med hela tiden.
Men ska det vara så förbannat svårt att komma tillrätta med felet du gör?
– Det är vad jag frågar mig själv också. Men det är som jag kastat dåligt så länge att jag byggt upp en stabilitet i att göra felkast. När du inte hittar lösningen så är det förbannat svårt att ändra på samtidigt som det är så lätt när du hittar nyckeln. Det är så små marginaler. Jag får bara fortsätta att leta.
Det som händer är att Simon kommer fel i inledningen av sina kast.
– Ja, det är första felet jag gör och det väljer sedan med genom hela kastet och gör att allting annat blir fel. Och självförtroendet får sina törnar efter varje dålig tävling. Det är jobbigt mentalt att behöva resa sig varje gång.
Simon hade en spikrak karriär och förbättrade sitt personbästa tio år i rad innan det tog tvärstopp, säsongen efter att han passerat drömgränsen 70 meter för första gången.
– Jag hade ett tungt 2019 också, men då räddade jag upp det med att kasta bra i VM och sätta personbästa i min sista tävling. Men en så här lång svacka har jag aldrig haft.
Frågan är om han kan ta sig upp ur den och bli en världskastare igen.
Han får en ny möjlighet att lösa svensk friidrotts största gåta i Karlstads GP på torsdag och ännu en i egna tävlingen Sixarbykastet på lördag.