Publicerad 07.10
DÜSSELDORF. Han symboliserar ett nytt, spanskt landslag och är kanske den spanska stjärna som motståndarna fruktar allra mest.
Barcelonasupertalangen Lamine Yamal är också blott 16 år gammal och den yngsta EM-debutanten någonsin.
– Han kan bli en av de bästa spanska spelarna genom tiderna, säger sportjournalisten och författaren Guillem Balague till Sportbladet.
Följ ämnen
Vanligtvis brukar en avslutande gruppspelsmatch för ett lag som redan säkrat sitt avancemang handla om att lufta reserver. I det inräknat talanger som fått åka med för att se och lära på sina första mästerskap.
Visst luftade Spanien sina reserver i 1–0-matchen mot Albanien.
Men den EM-debuterande supertalangen Lamine Yamal vilades från startelvan. Av den enkla anledning att han hade redan spelat startat och bidragit i ”La Rojas” inledande två gruppspelsmatcher.
Det säger en hel del om vilken megatalang som den 16-årige Barcelonayttern faktiskt är. Om det nu var någon som hade missat vad det är för spelare som Spanien faktiskt har med sig till detta mästerskap. Som en offensiv nyckelspelare, dessutom. En bärande spelare.
Spaniens kanske viktigaste anfallsspelare?
Det hade inte publiken missat heller.
När Yamal byttes in i den andra halvleken så var den spanska publikens jubel öronbedövande. Men det var inget mot de busvisslingar och burop som den albanska publiken svarade med, första gången Yamal rörde bollen på högerkanten.
– Jag undrade vad det handlade om. Och jag tänkte att det kanske är så att han är den de fruktar mest. Och det är otroligt att en 16-åring är den de fruktar mest. Så jag skulle ta det som en komplimang, säger spanske sportjournalisten och författaren Guillem Balague, 55, till Sportbladet, angående de anmärkningsvärda busvisslingarna.
Hur skulle du beskriva Lamine Yamal?
– Alltså, som ett barn som spelar på skolgården. Det är vad han ser ut som. Så klart han vet vad han har för ansvar, hur han ska springa med bollen och utan bollen. Men när han har bollen så kan man verkligen se glädjen i hans fotboll.
Balague fortsätter:
– Jag tror inte han alltid vet på förhand vad han vill göra i en situation. Det är en styrka han har, att han tittar upp. Ibland väljer han att gå och dribbla bort två spelare. Och där är han briljant. Men ibland väljer han bara att passa bollen i lägen där andra 16-åringar bara skulle försöka fortsätta dribbla. Hans beslutsfattande är väldigt bra. Det är en väldigt, väldigt smart kille.
Representerar ett kulturskifte
Yamals egenskaper och bakgrund symboliserar på ett vis det ”nya” Spanien som imponerat under EM-gruppspelet.
Med en passningsorienterad grund, likt den ”La Masia”-skolning som Lamine Yamal fått från att ha tillhört Barças ungdomsakademi.
Men också med en direktare, spetsigare approach med mer flärd, likt den ”Rocafonda-skolning” som unge Yamal fått från att ha spelat med kompisarna på asfalterade streetplaner i den Barcelonaförort han växt upp i. En förort som Yamal onekligen fortfarande representerar, då han firar sina mål på de största av scener med att visa siffrorna 304 med fingrarna. Rocafondas postkod.
Och på de största av scener har han redan spelat i snart närmare ett år. Under den gångna säsongen som ordinarie i en av världens största fotbollsklubbar.
Nu, denna sommar, som en bärande pjäs i ett av världens bästa landslag.
Ett landslag som mer eller mindre byggts kring direktare, offensiva spelare som så väl Yamal som Athletic Club-talangen Nico Williams.
Både Yamal (marockansk far och ekvatorialguineansk mor) och Williams (ghananska föräldrar) representerar dessutom en invandrargrupp i Spanien som tidigare inte varit så representerad i ”La Roja”.
– Det har skett ett kulturskifte i det spanska landslaget. Det har funnits två-tre generationer av invandrare som kommit till landet i stora antal, som inte riktigt reflekterats i landslaget. Men nu med Lamine Yamal, Nico Williams och andra som slagit igenom så har det ändrats, säger Balague.
– Och som du säger, Yamal har förmågan att hålla bollen och läsa spelet. Men han kan också springa in i ytor och är fantastisk en-mot-en. Så när du dessutom har två sådana spelare, med Nico Williams också, så måste man bygga sitt lag kring det. Vilket är det vi gör.
Hur högt skulle du hålla Yamal? Jämfört med alla andra talanger du sett?
– Han kan bli en av de bästa spanska spelarna genom tiderna. Han är bara 16 och vi har redan sett det här.
Balague ser också en viss likhet, och kanske potentiell liknande framtid, som en annan tidigare Barcelonasupertalang. En viss argentinsk supertalang som onekligen uppnådde sin potential.
– Jag undrar om inte han, likt Lionel Messi, kommer flyttas in och spela centralt i banan i framtiden. För grejen är att han är smart. Hans spets är inte bara farten utan hur smart han använder sig av sin fart, säger 55-åringen.
– Men för tillfället är han en ytter. En av de bästa yttrarna som finns. Och han är bara 16. Så jo, han har nog en väldigt ljus framtid.
De la Fuente: ”Överraskar mig varje dag”
Det är svårt att inte dra paralleller till Lionel Messi. Både med tanke på Yamals spetsegenskaper, La Masia-skolning och tidiga genombrott i just FC Barcelona.
Den spanske förbundskaptenen Luis de la Fuente fick en fråga från en utländsk journalist (inte för första gången) kring just detta på presskonferensen inför Albanienmatchen.
– Jag jämför inte Yamal med någon. Ni nämner Messi, men det bästa för Yamal är att fortsätta vara lugn och jobba hårt som han gjort. Han är ung och har hela livet framför sig att fortsätta utvecklas på. Han kommer ha dåliga stunder också, och de första som kommer vara där att kritisera honom då är ni (media). Han får inte tro att han är bäst när han är bra eller sämst när han är dålig. Han måste ha balans. Han har långt kvar att gå. Han är ju trots allt bara 16.
Sett till just att han faktiskt bara är 16, hur imponerad är du av att han sett så bra ut som han gjort de första två matcherna?
– Vi har ju känt Lamine länge. Eller ja, inte så länge, för han är ju fortfarande så ung. Men vi har jobbat med honom ett tag i alla fall. Och han är en spelare som överraskar dig varje dag. Han utvecklas i en helt onaturlig fart. Han är något alldeles extra. Något speciellt, säger förbundskaptenen och fortsätter:
– Han är en bra person. Ödmjuk och väl medveten om att han fortfarande är i en läroprocess. Han tar hand om sig själv. Han fattar för och nackdelar i olika situationer. Och hela världen har koll på honom. Det är en sak när han är på toppen av vågen och rider på den. Men en vacker dag kommer han kanske också behöva en hand som kan hjälpa honom ur vattnet. Det är då vi vill vara där för honom. Han har vårt villkorslösa stöd.
”Då kommer jag inte tillbaka till skolan”
Som om inte pressen att spela sitt första seniormästerskap som 16-åring, dessutom för en av guldfavoriterna, var nog så är den unge Yamal dessutom mitt uppe i slutspurten av det spanska högstadiet.
Ja, han har med sig läxorna till Tyskland. Även om han själv medger i en intervju med COPE att det är lite mer fokus på fotbollen för tillfället, av förklarliga skäl.
– När jag är på rummet och inte har något att göra så tar jag fram iPaden och gör ett par läxor, säger Yamal.
– Men när Nico (Williams) eller Fermin (Lopez) ringer mig och vill spela Playstation så går jag ner till dem i stället.
Inför åttondelsfinalerna kom beskedet att han fått godkänt på sitt examensprov, som han tog online. Dock är frågan om han faktiskt kommer återvända till examensceremonier och annat innan terminen är slut.
– Jag hoppas vi går långt, då kommer jag inte tillbaka till skolan. Om vi går till finalen så kommer jag gå på semester direkt efter. Jag hoppas att de är snälla och godkänner mig eftersom jag är här med landslaget.
Det ska ju dessutom sägas, om det inte redan framgått tydligt, att det inte direkt är något nytt och främmande för den unge yttern att faktiskt hänga med ett seniorlandslag och spela fotboll.
Sedan han togs ut i en spansk A-landslagstrupp för första gången, hösten förra året, har han varit bofast.
Precis som han varit bofast i FC Barcelona, där han spelade 37 av 38 ligamatcher den gångna säsongen.
Och han är som sagt inte bara här på EM för att se och lära. Snarare för att bära.
”I slutändan bara en siffra”
Vad gjorde då en inbytt Lamine Yamal vid den där första, utvisslade bolltouchen mot Albanien i Düsseldorf?
Jo, han gjorde givetvis sin gubbe. Vilket fick som följd att den albanska publikens burop svalnade av vid efterföljande bollkontakter.
Nästan som att de insåg att busvisslingarna faktiskt inte visat sig ha någon form av effekt.
Och även om Yamal alltjämt väntar på sitt första EM-mål (jo, det hade också givetvis blivit historiskt) så råder det ingen tvekan om att han besitter en offensiv spets, flärd och kompetens som Spanien till viss del redan gjort sig beroende av.
Med risk att vara tjatig – han är alltså bara 16 år gammal (må så vara att han fyller 17 dagen innan EM-finalen). Han är så pass ung så att han rent teoretiskt bröt mot tyska barnarbetslagar med sitt inhopp under måndagsaftonen.
Den som kanske bryr sig allra minst om den upprepade ålderspåminnelsen är dock tonåringen själv.
– I slutändan är det bara en siffra. Det skrämmer mig inte, jag spelar på samma sätt. Och när jag gör något bra kommer det att uppmärksammas mer på grund av min ålder, så klart. Jag tror bara att det hjälper mig, säger Yamal.
