Belgien drog en lättnadens suck, Rumänien bröt en 24 år gammal otrevlig svit och Slovakien hängde i.
Ukraina föll med flaggan i topp och påminde oss än en gång om att fotboll inte är det viktigaste i världen.
Följ ämnen
Oleksandr Zintjenko vrålade rakt ut av frustration när bollen slank utanför målet.
Ungefär tre minuter återstod av EM-äventyret, ett riktigt getingbo till grupp var på väg att få sin upplösning.
Med miniräknare och världsrankning i högsta hugg klarnade till slut tabellen: Alla fyra lag stannade på fyra poäng, men Ukraina drog det kortaste strået med sämre målskillnad.
Inte sedan år 2000 hade Rumänien tagit sig vidare till ett slutspel, en enorm framgång för ett land med en stolt fotbollshistoria. Att förbundskapten Edward Iordănescu, som har gått i pappa Anghels fotspår, dessutom guidade laget till gruppseger gör bedriften än mäktigare.
För Slovakien, vars seger över Belgien kommer skrivas in i historieböckerna, var det ”bara” åtta år sedan senaste avancemanget. Deras styrka ligger framför allt i den finurlighet och raka tillvägagångssätt de visar på fasta situationer.
Belgien? Domenico Tedesco har fortfarande möjlighet att få ut något av alla klasspelare och råtalang inför åttondelsfinalen mot Frankrike.
Även om vi knappast såg några framsteg just i dag (vilket i sig är obegripligt).
Peace has a price
Medan det belgiska laget hade tagit på sig sina utstickande Tintin-ställ, stod de ukrainska spelarna invirade i blågula flaggor under nationalsångerna.
”Peace has a price”.
På läktarna gjorde sig krigets brutalitet påmint, en banderoll med bilder av 182 fallna soldater.
När den vecklades ut framträdde ansiktet av 21-årige Nazarii ”Grenka” Hryntsevich, en trogen anhängare av både sitt land samt klubblaget FC Nyva Vinnytsia. Han är en av de otaliga som har mist sina liv sedan februari 2022.
EM är, förutom en folkfest, en flykt från verkligheten.
Detta var Ukrainas sista chans att förlänga glädjen, komma bort från den mörka vardagen. Spelarna gjorde så gott de kunde, de gav allt och lite till.
Saknade kvalitet
Trots stjärnglansen flöt inte spelet för Belgien, möjligen med undantag för Kevin de Bruyne.
Det var han som sade åt dribblingsglada Jérémy Doku att öka tempot med bollen, ett meddelande som hade behövt nå ut till hela laget.
Ukraina, som behövde vinna för att gå vidare, stod upp bra och klev fram aggressivt när läget infann sig.
Avsaknaden av kvalitet syntes på sista tredjedelen, där så väl Artem Dobyk som Roman Yaremchuck testade lyckan från distans. Ett svagt avslut, respektive ett fladdrande, men inte tillräckligt välriktat skott.
Från Belgiens sida var det De Bruyne som framkallade högst publiksus när han, i sann Fabio Aurelio-anda, drog iväg en lurig frispark mot hörnet som målvakten Trubin hade lämnat fritt.
Sanslös otur
Samtidigt, drygt 1,5 timmes tågresa bort (plus 40 minuters sedvanlig försening), dundrade Odrej Duda in ledningen för Slovakien, varpå Razvan Marin snart smällde in kvitteringen från straffpunkten.
Många gissade att det skulle bli en ”due-due-situation” i Frankfurt, och oavgjort slutade det.
Påpekas bör att Ukraina hade sanslös otur. Aldrig tidigare har ett lag eliminerats i gruppspelet av EM, trots fyra insamlade poäng.
Det måste rimligtvis vara tufft att svälja för en nation som har haft långt större saker än fotboll att oroa sig över de senaste åren.
– Innan kriget tänkte man bara på resultatet när man var ute på planen, sade förbundskapten Serhiy Rebrov inför matchen.
– Nu tänker vi alla på resultatet, men också på att visa upp vårt lands karaktär för Europa.
Det lyckades de sannerligen göra.