KÖLN. En briljant inledande matchminut och en vägvisande Kevin De Bruyne signalerar att det finns något att tro på för de röda djävlarna.
Övriga matchminuter, samt en osannolikt otursförföljd Romelu Lukaku, signalerar att det nog kan bli svårt att nå dit de vill.
Ett Belgien med lite tur på sin sida? Det är dock en guldkandidat.
Följ ämnen
Det borde kanske ha funnits någon form av illvarslande oro och nervositet hos de belgare som samlats i Köln under lördagen. Till skillnad från alla andra potentiella favoriter att ta hem alltihop så var ju faktiskt Belgien piskade att vinna här efter premiärsnedsteget mot Slovakien.
Men mitt i EM-yran och den totala festen som pågår runtom i Tyskland känns grupptabeller och utgångslägen som det sekundära för många tillresta supportrar.
Så visst var de festande, tutande glada ändå – de röda djävlarna.
De gula trikolorerna från Rumänien var festligt glada under uppladdningen de med, när de samlade i mängder stod under dagen och höll hov utanför Kölner dom. Desto mer förståeligt att det kändes nervfritt där med tanke på vad de faktiskt åstadkom i deras sensationellt stabila premiär mot Ukraina.
Och väl inne på arenan så var det rumänerna som hördes mest och var flest. Nationalsången sjöngs med en unison frenesi och stolthet som enbart en 3–0-premiärseger i ryggen kan frambringa. Och på det ramsan som går likt följande:
”Rooo-mania! Rooo-mania!”
Behöver jag ens säga att stämningen även på denna EM-drabbning var djävulskt, glödande, glimrande makalös?
Sist av samtliga 24 att göra mål
Jag kan på så vis nästan förstå om de rumänska spelarna fortfarande var tagna av det öronbedövande stödet när matchen faktiskt drog igång.
Belgarna i sin tur snarare taggade att direkt visa sig förtjänta av sitt.
Det hade bara gått en enstaka minut och några bollutbyten innan Jeremy Doku släppte bollen i rätt läge från vänsterkanten. Romelu Lukaku var osjälvisk och smart där på när han lättade bakåt. Och Youri Tielemans, en av nyheterna i Domenico Tedescos rejält omkastade belgarelva, tackade för både passningen och förtroendet på kliniskt vis.
Och jo då, visst kunde även den belgiska klacken låta infernaliskt högt.
Ett målvrål som nog var efterlängtat då Belgien faktiskt blev det sista av samtliga 24 lag i turneringen att öppna målkontot i turneringen.
Den otursförföljde Lukaku
Med det målet ur vägen så återgick Belgien till sitt samma frustrerande dominanta men chansbrännande självt som vi hann vänja oss vid från Slovakienmatchen. Den tekniskt briljante Jeremy Doku tog krångliga beslut likt, ja, Jeremy Doku. Den konstant otursförföljde Romelu Lukaku halkade givetvis i skottögonblicket när han, helt briljant ska sägas, vänt upp i straffområdet och skapat sig ett superläge för 2–0 med kvarten spelad. Och när han väl var klinisk framför mål efter en djupledsboll från Kevin De Bruyne så var han, givetvis, offside med bokstavligt talat en tånagel (hans tredje VAR-bortdömda fullträff på två matcher, måste väl vara ett rekord?).
Det är den typ av ineffektivitet och motmarginal som kan bli så oerhört kostsam i ett mästerskap där just marginaler är ett måste för att gå hela vägen.
Det var kostsamt å det grövsta redan i förlusten mot Slovakien.
Det hade mycket kunnat vara det även här för Belgien om Parmayttern Valentin Mihaila, den första gruppspelsomgångens snabbaste man med en maxfart på närmare 36 km/h mot Ukraina, faktiskt hade varit lika snabb på sitt friläge i inledningen av andra halvlek. Eller om Koen Casteels inte hade kommit ut så väl på Dennis Mans minst lika bra läge med 20 minuter kvar.
Sedan såg lagkaptenen till att visa vägen och faktiskt stänga en match som borde varit stängd sedan länge.
Kaptenens tånagel på rätt plats
Kevin De Bruyne brukar vanligtvis vara den som slår crossen snarare än tar emot den. Men när burväktare Casteels drog långt med tio kvar så var det Manchester City-stjärnan och lagkaptenen som i stället tog löpningen.
Och hans tånagel var onekligen på helt rätt plats vid rätt tidpunkt.
I och med att det inte var Romelu Lukakus tånagel kunde inte VAR-rummet säga något heller.
2–0 alltså. Och därmed fyra lag på tre poäng är grupp E lika vidöppen inför slutomgången som plansäkerheten i Dortmund (här i Köln flög det bara in diverse föremål lite här och var, inget folk åtminstone).
Rumänien har fortfarande allt att vinna sett till förhandstips.
Belgien, alltjämt, allt att förlora sett till detsamma.
Även om det känns som de bara är några marginaler och lite tur från att faktiskt vara en guldkandidat på riktigt.