LEIPZIG. I 90 minuter var Cristiano Ronaldo offside, hans förbundskapten också.
Är det så här man börjar ett EM? Eller kan man få en chans till, en minut extra?
Jo. Tydligen.
Följ ämnen
Från galenskapen i Dortmund till… ja, vad ska vi kalla det här?
Åskblixtarna låg som en EKG-kurva över Leipzig också, skyfallet piskade ner över gräset här med, och först av alla in på uppvärmningen sprintade turneringens största stjärna.
Cristiano Ronaldo nickade med den där bestämda minnen, vevade igång den portugisiska kortsidan (i numerärt underläge, men vokalt överlägsen) och ville liksom visa för alla:
I got this. Nu kör vi.
Och visst fanns det galenskap här också. På papper. Roberto Martínez, Portugals förbundskapten, hade kastat alla sina spelarnamn i sin spanska hatt och skakat om. Trebackslinje? Okej för det. Men en av de tre var hans ende renodlade vänsterback (Nuno Mendes), och ingen av de elva var hans mittfältsankare.
– Meu Deus, como é bom morar, skreksjöng skjutsen lusitaner. Herregud, vad det är gott att leva.
80 års samlad know how
Och här jäklar skulle det levas, det skulle spelas med en uppställning som Europas mest väloljade landslag aldrig testat förut. Fotboll utan säkerhetsbälte, kanske. Eller, med massor av motorer men utan bil.
Pepe och Cristiano Ronaldo har 80 års samlad know how, men här fick de fundera för att hitta rätt. Ivan Hašek gjorde sin första tävlingsmatch som tjeckisk förbundskapten (företrädaren Jaroslav Šilhavý avgick på stående fot efter att ha ordnat EM-platsen), Pepe och Ronaldo har gjort 78 EM och VM-matcher tillsammans.
Och det är klart att Portugal dominerade, i alla delar av spelet gjorde de det, men inte genom etablerade mönster och reflexer, utan genom sin tekniska, passningsmässiga överlägsenhet. 9–1 i avslut före paus, 8–0 i hörnor, ett par öppna lägen. I slutet av halvleken slog João Cancelo en tiometerspassning en meter vid sidan om Bruno Fernandes, som släppte den förbi sig, övertygad om att den inte var till honom.
”Dåliga passningar? Sånt sysslar vi inte med i det här laget”.
Mer än något annat var det en kluven upplevelse att se på. Spännande, intressant, modigt – men också ett solklart fall av det som Pep Guardiola brukade anklagas för när han tränade FC Bayern:
Überdenken. Roberto Martínez kom hit med ett fungerande lag, döpte dem till Os Apaixonados (”De passionerade”), och skickade ut dem i ett helt oprövat fotbollsexperiment.
”Hjälp”?
Tjeckien sjönk hem i ett lågt 5-3-2, och fick flera gånger om kontringslägen mot två övergivna portugisiska mittbackar. De saknade kvalitén (snabbhet framåt, kreativitet på mittfältet) för att göra något av det, men risktagandet var stort. Ibland pep Ruben Dias iväg i överlappningar på högerkanten, ibland stack Nuno Mendes iväg på Nuno Mendes-utflykter, ofta hamnade sista tredjedelsnyckeln Bruno Fernandes djupt.
Martínez ville störa Tjeckien med oordningen, men störde Portugal ännu mer.
Borde de gjort mål ändå? Förstås.
Gjorde Tjeckien det i stället? Förstås.
De hade verkligen inte imponerat, men de hade överlevt. Hoppats på hörnor (de fick inga), kanske en frispark, eller i alla fall något inläggsläge, eftersom de kunde tävla i luften. Till slut fick de, halvt av slump, med sig halva laget upp, och när bollen landade hos Lukáš Provod hamrade han in 1–0.
Vad tänkte Roberto Martínez där och då? Vad tänkte Cristiano Ronaldo, som varit mer offsidestående varumärke än ledare?
”Hjälp”?
707–255 i passningar
Nu fick de det. Martínez hade gjort ett självmål, och Robin Hranáč bjöd på ett i retur. Portugal jagade, hetsade, fick ett mål Var-bortdömt efter att Ronaldos lugg varit offside. Martínez skyfflade om, gjorde desperata byten och såg tiden rinna ut.
Hur lyckas man i mästerskap? Man har bra elva, man har en bra bänk, man har lite flyt när det behövs.
Bra elva: Check. Bra bänk: Check.
Lite flyt? Tjeck.
Francisco Conceição och Pedro Neto fick två minuter på sig att komma in och lösa biffen, och efter 90 sekunder skickade Neto in ett inspel som landade framför fötterna på Conceição Jr, som rakade in vinstmålet.
707–255 i passningar, 19–5 i avslut, 13–0 i hörnor, 2–1 i mål. Bättre än Tjeckien, sämre än sig själva.
En premiär avklarad, Tjeckiens tappre målvakt Jindřich Staněk klackar i ren ilska in bollen i krysset från tjugo meter medan en dyngsur, blodröd portugisisk läktarsektion sjunger bakom honom.
Herregud, det är gott att leva, fortfarande.