Andreas Almgren är ett fenomen

Andreas Almgren är ett fenomen
https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/1a74d1c3-a934-46b4-95f2-1fbf3003d77f?fit=crop&format=auto&h=1063&q=50&tight=true&w=1417&s=cc26c5cb5f901baa9444f16a0208540a19f9984c

OSLO. Andreas Almgren måste vara det roligaste som hänt svensk idrott, sedan Mondo Duplantis valde att använda sitt svenska pass.

En löpare som slåss mot de bästa i världen i några av friidrottens mest konkurrensutsatta grenar.

Det blir inte bättre än så.

Jag har just suttit här och följt Andreas Almgrens lopp på 5 000, mot några av de största namnen i världen och från löparnationer som Kenya, Etiopien och Uganda.

Och trots att han inte fick det lopp han ville, bytte han taktik mitt i och spurtade till sig en tid på 12.50,92 som är den tredje bästa i Europa i år.

Och nytt svenskt rekord med nästan nio sekunder – hans femte svenska rekord på totalt sex lopp i år.

Förra året såg jag honom sätta svenskt rekord på 1 500 meter här på Bislett med 3.32,00 och anade redan då att en svensk världslöpare var på väg att födas.

Andreas Almgren är ett fenomen, men jag hade nästan räknat bort honom efter alla missade mästerskap, sjukdomar och stressfrakturer.

Han höll inte bara på att träna ihjäl sig.

Jag tar det som ett omen

Det kändes som han råkade ut för alla skador som fanns i ett löparlexikon.

Då hade han slagit igenom med ett JVM-brons på 800 meter i Eugene 2014 och var ung VM-debutant i Peking 2015.

Men sedan dröjde det sju långa år innan han dök upp i ett mästerskap igen i EM i München 2022.

Jag vet inte om Almgren krossade en spegel där i Peking, men han drabbades bevisligen av sju års olycka.

Nu fyller han 29 år när EM-finalen på 10 000 meter avgörs i EM i Rom den 12 juni.

Jag tar det som ett omen.

Han säger dessutom själv att han är bättre tränad för 10 000 än 5 000 nu och hymlar inte om att han springer för guldet.

Jag gillar det.

Andreas Almgren.

Och frågan är hur långt han kan gå som snart 29-åring.

Sträckorna har bara blivit längre och längre och tiderna bara bättre och bättre. Trots att vi fortfarande skriver maj, har han redan haft en historisk säsong.

Ingen har satt svenskt rekord på så många sträckor på så kort tid.

Orsaken? Norska modellen

Han började med ett svenskt rekord på 10 km landsväg i Barcelona redan i januari, där klockan stannade på 27.20, fortsatte med en halvmara i Valencia och världstiden 59.23, krossade Johnny Danielssons svenska rekord med nästan en minut (26.52,87) den 16 mars och så historisk som förste svensk under 13 minuter på 5 000 meter (12.59,82) den 15 maj.

Och nu krossade han den tiden med nästan nio sekunder.

Det var hans femte svenska rekord på sex försök och blir det inte ett sjätte på 3 000 meter på Stockholms stadion på söndag, så lovar jag att äta upp åtminstone den vänstra av Almgrens löparskor.

Största orsaken till förvandlingen?

Den norska modellen som den kallas.

Andreas Almgren.

En träningsmodell som uppfanns av den norske löparen Marius Bakken och som förfinats genom åren.

Den går i korthet ut på mäta mängden laktat i blodet under träningarna, för att inte gå över den gräns som blivit Almgrens fall tidigare i karriären.

Idag har han ett par fingertoppar som är som sandpapper efter alla nålstick, men Almgren har inte varit skadad sedan dess.

Det är samma metod som står bakom det norska löparundret och framförallt Jakob Ingebrigtsens världsherravälde på 1 500 och 5 000 meter.

Dessutom har Almgren blivit mycket klokare och vid minsta protest från någon kroppsdel, tar han någon dags vila eller drar ner på träningsdosen.

Resultatet ser vi i dag.

Och det ska bara bli bättre.

Annars var det här Norges stora kväll.

Det var bara en enda lång rad av jubel från de fullsatta läktarna.

Redan i förtävlingarna satte 21-årige Tobias Grönstad personligt rekord på 800 meter med 1.44,67 och gick under OS-kvalgränsen till Paris. Det är bara två tiondelar från Andreas Kramers svenska rekord.

Nya stjärnskottet Henriette Jäger inledde med ett nytt norskt rekord på 400 meter med 50.81 och sedan bara fortsatte det.

Karoline Bjerkeli Grøvdal slog Grete Waitz 45 år gamla norska rekord på 3 000 meter med drygt fyra sekunder när klockan stannade på 8.27,02.

Sedan kom regnet och enda hacket skivan, då Brasiliens Alison dos Santos överraskande slog hemmafavoriten Karsten Warholm på 400 häck.

Då hade också regnet börjat falla över Bislett.

Sedan avslutade Jakob Ingebrigtsen med att springa hem klassikern 1 500 meter genom att formligen kasta sig över mållinjen.

Det är tur att vi har Almgren.