Carmen Cernjul och Moa Svensson – inte bara F17-fotbollstalanger

Carmen Cernjul och Moa Svensson – inte bara F17-fotbollstalanger
https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/25c6c7f9-7a16-4e41-9461-349e751bbfa7?fit=crop&format=auto&h=814&q=50&w=1900&s=47bdc2bc467c33b50b73e6956a1ebffe9f4363cc

Publicerad 18.19

MALMÖ. Carmen Cernjul är ungdomslandslagslöpare.

Moa Svensson är U18-landslagsspelare i handboll.

Vad har de gemensamt? De är även två av Sveriges största flicktalanger i fotboll.

Man kan bevisligen vara bra på mer än en idrott.

Det är något man lugnt kan konstatera när man träffar Hammarbys Carmen Cernjul, 16, och Kärra KIF:s Moa Svensson, 17.

De svenska tonårstalangerna är inte bara F17-landslagsspelare i fotboll utan även landslagsaktuella i andra sporter.

Förra året sprang den flerfaldiga USM-mästaren Carmen Cernjul 800 meter på ungdoms-OS, och var bara någon hundradel från final. På fotbollsplanen har hon redan fått vara med och träna med den regerande damallsvenska mästaren Hammarbys A-lag.

– Ja, jag har alltid gillat att springa sen jag var liten. Och sen började jag spela fotboll när jag var väldigt liten. Det har bara blivit så att jag håller på med båda och de gynnar varandra. Så det har inte varit några problem., säger Cernjul, när Sportbladet träffar henne efter tisdagens träning i Malmö.

Att både springa med och utan boll har varit en så pass naturlig del av hennes uppväxt att hon inte minns vad hon började med först.

Vad är det svåraste med att kombinera två elitsatsningar?

– Det är väl att kunna hålla belastningen på en inte för hög nivå så att man inte skadar sig. Men också få in all träning i vardagen.

Vad är jobbigast då? Ett 800-meterslopp eller en 90-minuters fotbollsmatch?

– Haha, de är jobbiga på olika sätt. 800 meter är klart på två minuter men en match ska man ju orka mycket längre. Så det är lite olika trötthet skulle jag säga.

Kvar i Kärra: ”Varit väldigt enkelt”

Att en snabb fotbollsspelare kan vara snabb även på en löparbana är en sak. En annan sak att varva mellan att passa en boll med fötterna och händerna.

Som i Moa Svenssons fall, som spelar både offensiv mittfältare i Kärra KIF och mittnia i Kärra HF. Hon har också dubbelidrottat så länge hon kan minnas – och även hon gjort det med stor framgång. Innan avresan till Malmö och fotbolls-EM så blev hon uttagen till att spela U18-VM i handboll.

– Så klart jätteroligt att komma så långt i två olika sporter, säger Svensson.

Att hon spelar båda sporterna i moderklubben har underlättat om inte annat.

– Ja, alltså det har hjälpt med min kombination med båda sporterna. Och det är just därför jag är kvar i Kärra i båda handbollen och fotbollen. För att det är enklast att kombinera båda då, säger Hisingentalangen, som rutinerat avvärjer den efterföljande frågan om ett visst BK Häcken hunnit höra av sig med tanke på hennes fotbollstalang.

Här och nu trivs hon alldeles utmärkt med att tillhöra moderklubben – och att både få kasta och sparka.

Hur har det fungerat? Att kombinera sporterna?

– Jag har haft väldigt förstående tränare inom både handbollen och fotbollen.
Så det har varit ganska bra. Jag har haft vänner runt omkring mig som också dubbelidrottat. Så det har varit väldigt enkelt. Men ibland såklart har det krockat och jag får välja. Men det har alltid löst sig.

Har du alltid valt samma då?

– Nej, det beror ju på vad som kommer härnäst och vad jag vill också ibland.

Moa Svensson.

Cernjul: ”Börjar väl närma mig ett beslut”

Även om hon kunnat kombinera två elitsatsningar så kommer förr eller senare dagen hon behöver välja en väg, inte enbart baserat på eventuella kalenderkrockar.

Men fram tills dess så känner Moa Svensson enbart att kombinationen gett henne fördelar.

– Ja, jag har ju lyckats kombinera båda så långt som möjligt. Och det har ju varit min målsättning att kunna kombinera så länge som möjligt, säger Svensson och lägger till:
– Tills jag tvingas välja då.

Vet du vad du ska välja när du ska välja?

– Nej, inte just nu utan nu kör jag på båda och så gör jag det som är roligast.

Löpar- och fotbollstalangen Carmen Cernjul känner också att hon blott tjänat på idrottskombon.

– Ja, det skulle jag säga. Det är därför jag känner att jag kan fortsätta även fast jag blir äldre och äldre. För att de (sporterna) gynnar ju varandra).

Hon vet dock om att vägskälet närmar sig.

– Ja, eller jag vet inte vad jag kommer satsa på tror jag, men jag börjar väl närma mig ett beslut. Då det blir mer träning i båda sporterna liksom.

Vet du vad det lutar åt än?

– Alltså jag tycker det är väldigt roligt att åka i väg så här med fotbollen.
Men sen vet jag också att jag tycker det är jättekul att åka iväg med friidrotten också så det är svårt. Jag tycker båda är väldigt roliga just nu.