Fem punkter: Hammarby–Värnamo

Per Bohmans fem punkter från Hammarby–IFK Värnamo på Tele2 Arena.

1. Första gången med samla elva – det hjälpte inte

Jag förstår att Kim Hellberg velat utvärdera och lära känna en ny grupp spelare – och gärna roterar – men det gick inte att utesluta att hattandet med elvorna bidragit till de ojämna prestationerna i inledningen av allsvenskan.

Det dröjde nio tävlingsmatcher. Sedan tog Hellberg ut samma startelva två fajter på raken. Inte helt oväntat då segern senast mot VSK var Bajens klart starkaste insats för säsongen. Jag trodde att den lilla kontinuiteten skulle bidra med viss stabilitet men icke.

För nu kom hans Värnamo på besök. Samma gäng som på fyra matcher mot Hammarby sedan avancemanget till allsvenskan rättvist hade tagit tre segrar (varav två på Tele2) och ett kryss.

helskärm

2. Sämre spelare – men taktiskt sluga

En sak vet vi: Värnamo har inte lika bra spelare längre. Anton Eriksson, Oscar Johansson, Simon Thern, Emin Grozdanic och Ajdin Zeljkovic – fem av nyckelspelarna 2023 – var inte med mot Bajen. Mycket av spetskvalitén är borta, men en taktisk slughet och ett know how finns ju kvar i organisationen. För smålänningarna har de senaste åren blivit så väldrillade att de som kollektiv fortfarande kan diktera en matchbild. För det var inte Bajen som pressade bäst, som de gjort mot VSK, utan Värnamo. Hammarby bjöd på fyra halvchanser åt gästerna bara första kvarten efter att förlorat bollen på egen planhalva. Det följdes av ett rent friläge efter en vacker upprullning, där Oliver Dovin kvicktänkt stoppade den framrusande Viktor Bergh.

Hammarbys kontringsskydd? Existerade inte.

helskärm

3. Värnamo var klart bättre

Nej, Bajen var en besvikelse före paus. När de väl spelade sig ur Värnamos press kunde de ändå inte utnyttja tillfällena att såra bortalaget. Försökte de störa gästerna med längre bollar bakom deras högt stående backlinje saknades övertygelse och kraft hos löparen samt precision hos passningsläggaren.

Matchen var före paus relativt jämn, men det är viktigt att betona följande sanning: Värnamo gjorde en, om vi tar lagens förutsättningar i beaktning, mycket starkare halvlek än Hammarby. Hög press, platsbyten och en offensiv övervikt på Anes Mravacs val av spelartyper. Wenderson, Hampus Näsström, Gustav Engvall och de andra var modiga, aggressiva och totalt respektlösa. Titta bara på hur unikt flexibel en spelare som Victor Larsson är, med förmågan att genom hela matchen skifta position och följa ”sin” motståndare.

4. Mästerlig insats, Engvall

Förr tyckte jag att Gustav Engvall var en begränsad spelare. Typen som levde på ren fysik, likt en förvuxen pojkspelare. Stark i kroppen, snabb i djupled och en hyfsad avslutare. Åren i Värnamo har tvingat mig att helt revidera den uppfattningen. 28-åringen har blivit en mångbottnad, nyttig och klok lagpappa. Engvall har utvecklats till en elegant länkspelare. Han hittar lösningar på små ytor, är stark i targetspelet och kan hela tiden skarva vidare bollen med en finstämd touch. Det var ingen överraskning att just Engvall, som varit stark hela matchen, smidigt krånglade sig ur en köttig situation på mittplan och hittade Viktor Bergh med svår passning. Den här gången gjorde yttern inget misstag när han pangade in ett mycket välförtjänt ledningsmål för Värnamo. Efter en timmes spel kunde gästerna faktiskt haft 3-0 på resultattavlan.

5. Pinsamt facit, Bajen

Kim Hellberg gjorde sina byten. Skruvade på en del saker. Hammarby försökte och försökte, men var totalt sett det tydligt sämre laget. Det krävdes att en oväntad spelare tog en oväntad löpning för att bortalagets skulle tappa bort markeringen. Vänsterbacken Shaquille Pinas stack i väg i en oortodox löpning liksom ”innanför” Värnamo och sög skolat ner Edvin Kurtulus fina uppspel innan han på volley lyfte in kvitteringen.

Vackert, men inte särskilt rättvist. Värnamo tog också omgående tillbaka ledningen när planens minste spelare – Tesfaldet Tekie  – fick den hopplösa uppgiften att markera/screena den störste – Hampus Näsström – som enkelt nickade in en hörna. 

Inte ens när de plundrar ett skadeskjutet landsortslag på deras bästa spelare –  och snor tränaren! – kan de vinna. Därmed fick vi bevittna femte raka matchen utan seger för Hammarby mot lilla Värnamo. Det är faktiskt ett rakt av pinsamt facit för en av allsvenskans, åtminstone ekonomiskt och publikmässigt, storklubbar. Den berättigade kritiken mot Bajen förtar inte min beundran för Värnamos utmärkta prestation den här söndagen.