LINKÖPING. För ett år sen blev Rosengård överkörda i Linköping.
Krisen var total, tränaren fick gå två veckor senare.
Nu är det ombytta roller.
För ett år sen var Linköping alldeles, alldeles bländande när de mötte Rosengård hemma på Bilbörsen arena. Det var de sannerligen inte i dag.
Ingenting studsade deras väg.
Rosengård däremot, de som blev utspelade då spelade ut i dag. Matchen var på många sätt en kopia, fast helt tvärt om.
I fjol var det Linköping som var den positiva överraskningen, som tog ledningen i den elfte minuten. I år är det Rosengård som är ett av de lag som övertygat mest de inledande omgångarna och de tog också ledningen här i den elfte minuten efter att Mai Kadowaki stött in en retur när Linköpings Johanna Svedberg lyckats klacka bollen i ribban när hon försökte blocka ett skott.
– Viktigt!
Orden hördes från raden bakom på pressläktaren. Där satt Rosengårds sportchef Therese Sjögran. Lika nervös som vanligt när hennes lag spelar.
Förra året var det en pärs. Rosengård underpresterade och vill helst glömma 2023, men i dag fanns det inget att vara nervös över.
Svårt att ta in att hon bara är 18
Visst, Linköping stod för ett drömmål när Irene Dirdal kvitterade bara minuter senare men sen fortsatte Rosengård dominansen.
Mai Kadowaki fortsatte att vara ett ständigt orosmoln för Linköpings backlinje. Olivia Holdt var på spelhumör och kombinerade sig fram med närmast spelbara lagkamrat gång på gång och så har vi Momoko Tanikawa.
När den centrala mittfälten med nummer 10 på ryggen spelar är det svårt att ta in att hon bara är 18 år gammal och aldrig tidigare spelat klubbfotboll i Europa. Japanskan har en sån blick för spelet, briljant teknik och en otrolig förmåga att alltid hitta ett läge. Det är få 18-åringar som är så mogna i sitt spel som Tanikawa och Rosengård ska vara glada så länge de får ha kvar henne.
Det stod 5–1 till ett pånyttfött Rosengård i paus.
Det var inte bara Linköpings försvar som läckte, i hällregnet som drog över stan började även taket göra det. Den nylagda konstgräsmattan dränktes dessutom och andra halvlek blev försenad, rejält.
Det fanns således gott om tid för eftertanke.
Behöver mer tid än så här
Så vad är den stora skillnaden i Linköping? Förra året fanns det frågetecken kring hur Linköping skulle ersätta Amalie Vangsgaard och Nilla Fischer. Det löste Cathinka Tandberg och Emma Östlund.
I år är frågan hur man ersätter två eller kanske rent av tre av damallsvenskans skickligaste innemittfältare för sen förra våren har Linköping tappat Saori Takarada, Yuka Momiki och inte minst Olga Ahtinen.
Det blev en timmes paus på grund av regnet. Linköping behöver betydligt mer tid än så för att lappa och laga det här.
Det kan inte krävas drömmål för att den ska sitta.
Förhoppningarna kan flyga redan
Regnet hade sköljt undan en del av det där granulatet som gjorde planen svårspelad i den första. Tempot höjdes dels tack vare det och dels tack vare de fyra byten som tränare Rafael Roldan valde att göra efter käftsmällen i första halvlek.
Skadan var dock redan gjord.
Farten som Cornelia Kapcos, Alva Selerud och Michelle De Jongh bidrog med när de kom in ger Linköping hopp.
Men nu blir det upp till bevis för det lag som gjorde flest mål av alla i fjol och var inblandade i guldstriden ända in i det sista. På torsdag möter de Vittsjö på en gräsplan i Skåne och redan i den femte omgången kan förhoppningarna om en topplacering i år flyga i väg.
Mesta mästarna Rosengård däremot, de kommer blanda sig i guldstriden på allvar.