GÖTEBORG. En kamp, ett ställningskrig, en sanslös avslutning.
I skuggan av herrfinalen vann Piteå en historisk titel.
De hade förtjänat mer uppmärksamhet än så här.
Med en knuten näve stod demonstranterna och sjöng ”Upp till kamp” på Bältespännartorget i Göteborg strax efter lunch.
Slagord som Piteå tog till vara på i cupfinalen mot Häcken.
Solen fick en hel stad att leta sig ut, så som svenskar gör när vintern rasat och de första strålarna värmer frusna själar.
De som inte tågade längs gatorna satt längs vattnet med en glasstrut i handen eller bara allmänt njöt av känslan att sommaren är på väg. Det hade kunnat vara den perfekta uppladdningen inför en cupfinal.
För staden fullkomligt kokade. Det gjorde inte stadion.
Gapade förvånansvärt tomt
Fem kilometer från folkvimlet i centrala Göteborg spelades damernas cupfinal på ett glest besatt Bravida arena. I skuggan av herrarnas finalrysare blåstes damernas match i gång. Under den första kvarten var det många på läktaren som tittade mer i mobilen än på planen. De ville ju se hur det gick i straffläggningen i Malmö, så kanske missade de när Ellen Löfqvist rensade på mållinjen i den 13:e minuten. För samtidigt räddade Johan Dahlin Tobias Gulliksens straff.
Häcken-klacken sjöng förtjänstfullt hela matchen men arenan gapade förvånansvärt tomt. Svenska fotbollförbundet har än en gång misslyckats med att locka publik till en cupfinal på damsidan och det i den stad där damlandslaget byggt upp en fanbase med Gamla Ullevi som nationalarena.
Sommarvärme, en röd dag, en cupfinal. Alla förutsättningar fanns för att göra det här till en publikfest. Det dök upp 2 562 personer.
Men varför ska publiken eller ens spelarna bry sig om inte förbundet gör det?
Det är inte som att det synts i Göteborg och personer som borde tillhöra målgruppen verkar inte ha nåtts av den annonsering som gjorts via sociala medier.
Att det dessutom spelas två finaler i olika städer samma dag gör att förbundsrepresentanterna tvingas välja.
Tävlar om Sveriges fulaste pokal
Det höjdes kritiska röster redan för två år sen när Sveriges då två bästa lag Rosengård och Häcken möttes i Malmö samma dag som Malmö FF spelade cupfinal mot Hammarby i Stockholm, då hann åtminstone MFF avgöra straffrysaren innan damfinalen sparkade i gång inför 1 839 åskådare på Malmö IP.
På damsidan innebär titeln 150 000 kronor i prispengar. Det täcker knappt de kostnader Piteå haft då de varit kvar i Göteborg efter lördagens seriematch.
Så vad är det egentligen att tävla om? Sveriges fulaste pokal?
Det är trots allt en titel och för Piteå en historisk sådan. Häcken har varit i fem raka finaler, de vann mot Piteå med 3–1 i lördags och klev in som favoriter.
Det var David mot Goliat, som Piteås lagkapten Cecilia Edlund uttryckte det. Häcken försökte komma runt på kanterna och mata inlägg, men Piteå hade gjort läxan. Försvarstrion Ellen Löfqvist, Faith Ikidi och Wilma Carlsson släppte inte till mycket. Ronja Aronsson och Maja Green hjälpte till att få stopp på kanterna och på mitten slet lagets mamma och ledare Josefin Johansson. Klubbikonen som var mammaledig när laget vann SM-guld 2018 har äntligen vunnit en titel.
Hooja dunkar i högtalarna
För ett år sen var hon höggravid med sitt andra barn. Då hade hon svårt att se framför sig att hon skulle stå här i dag, med tårar i ögonen och en pokal i famnen.
Det gör hon efter att Emma Viklund klev fram i den 95:e minuten och iskallt satte straffen bakom Jennifer Falk.
Det är omöjligt att inte känna med Häcken som förlorar sin tredje raka final. Det är omöjligt att inte känna med mittbacken Josefine Rybrink som spelade sin fjärde cupfinal och förlorade för fjärde gången. Återigen på ett brutalt sätt.
För det var Häcken som ägde bollen. Det var Häcken som borde skapat tillräckligt vassa chanser för att avgöra den här matchen tidigare.
Det är omöjligt att inte imponeras av den lojalitet som speglar det här mästarlaget. Piteå viker aldrig ner sig. I semifinalen var de utspelade i första halvlek och låg under med 0–2 mot Rosengård. Sen kom de fasta situationerna, reduceringen, kvitteringen, förlängningen och Saga Swedmans avgörande i dess slutsekunder. Om Piteå skulle vinna är det klart att det skulle vara exakt så här. I slutsekunderna, på en fast situation.
Det sprutas Champis i omklädningsrummet, Hooja dunkar i högtalarna och Piteå IF är cupmästare för första gången. Sex år efter det sensationella SM-guldet.
Jag hoppas den här titeln innebär mer än 150 000 kronor och pokalen. Det är på tiden att det här laget får möjlighet att vara heltidsproffs.