Vad Arsenal lär ha känt när slutsignalen ljöd på Tottenham Stadium?
Ren lättnad.
En – märkligt – behaglig resa darrade plötsligt rejält ända in i slutet. Men de kom oskadda i mål.
Följ ämnen
När Son Heung-Min dundrade in 2–3-målet från straffpunkten måste hela norra London ha vibrerat.
Fem minuter kvar av ordinarie tid, en enorm möjlighet för Tottenham att få med sig något efter en otursförföljd dag.
Mikel Arteta satte pekfingrarna mot sina tinningar. Här skulle Arsenal-spelarnas mentala styrka sättas på prov, kunde de hålla ut samtliga sex tilläggsminuter?
Nyblivna pappan Dejan Kulusevski var en av de piggaste på planen, Cristian Romero ständigt i centrum.
Större delen av staden lär ha hållit andan under de sista skälvande minuterna. Ett av omklädningsrummen på City Ground, där Manchester City förberedde sig för match, likaså.
För 20 år sedan säkrade Arsenal ligatiteln på White Hart Lane. När Michael Oliver sätter pipan i munnen och blåser av dagens match är bucklan fortfarande en bit bort.
Men den har definitivt möjlighet att hamna inom räckhåll.
Magsugare efter magsugare
All luft trycktes ur Tottenham Stadium under första halvleken, en förunderlig sådan.
Hemmalaget gjorde egentligen inte mycket fel. De vitklädda spelarna dominerade bollen (72 procents bollinnehav), klev in aggressivt på motståndarna och skapade framför allt lägen.
Ändå utdelades magsugare efter magsugare.
Förutom oflyt, exempelvis när Cristian Romero drämde bollen i stolpen eller Micky van de Ven bedömdes stå ett par centimeter offside, berodde det dels på Arsenals enastående fasta situationer.
Första målet noterades visserligen som ett självmål av olycksfågeln Pierre-Emile Höjbjerg, en välriktad – eller ja, illa avvägd – nick bakom egen målvakt.
Saka har växt
Den andra fullträffen måste däremot helt och hållet tillskrivas Arsenals assisterande tränare, Nicolas Jover.
Om inte hörnan hade landat på Kai Havertz panna är det troligt att någon av de övriga 4–5 spelarna som stormade fram i straffområdet hade utökat ledningen.
17 gånger har Arsenal nickat bollen i mål denna Premier League-säsong, fler än någonsin tidigare.
Varje gång Jover ser något av sina inpräntade trolleritricks lyckas vänder han sig mot Mikel Arteta och tycks nästan spricka av stolthet.
Däremellan visade Bukayo Saka hur mycket han har växt det senaste året. Hur lite som kan rubba honom, även i ett livsviktigt North London Derby.
Otacksamt nog hade Ben Davies tilldelats uppdraget att försöka stoppa 22-åringen. När Havertz skickade ut bollen på högerkanten vid en omställning fanns det dock inga som helst tvivel hos Saka.
Bestämt vek han inåt och drog in sitt 15:e ligamål, nytt personligt rekord.
helskärm
1 / 2Foto: Zac Goodwin / AP
Aston Villa sticker ifrån
I halvtid rök Rodrigo Bentancur för Pape Sarr, vilket gav Tottenham en välbehövlig injektion på mittfältet.
Det var inte förrän Romero, av alla spelare, pressade fram ett misstag ur Arsenals målvakt David Raya som Tottenham Stadium vaknade till liv på allvar igen.
Vad mittbacken gjorde så högt upp i planen kan man undra – men 1–3 satte åtminstone nerv i matchen som fram tills dess redan kändes avgjord.
När Son Heung-Min sedan tryckte in straffen kom det sagolika slutet riktigt nära.
Uteblivna poäng innebär dock att Aston Villa sticker ifrån i kampen om Champions League-platsen. Unai Emerys manskap är sju poäng före om än med två fler spelare matcher.
Ingen är förmer
Chelsea förra veckan, Tottenham nu. Två av de svåraste matcherna på papperet är avverkade för Arsenal, med sex poäng i behåll.
Att kalla detta för en perfekt genomförd match vore fel. Samtidigt har Mikel Arteta satt ihop en grupp som har några av de viktigaste egenskaperna för ett framgångsrikt lag.
Ingen spelare är förmer än någon annan.
Den briljanta defensiva strukturen – ett kompakt 4–4–2 med en stenhård mittbacksduo – är resultatet av ren underkastelse från samtliga, en vilja att jobba hemåt när det krävs.
Och om det var något som gick i lås för Arsenal denna söndagseftermiddag var det effektivitet framför målet. Det klaffade aningen för sent för Tottenham.