Uppdaterad 18.38 | Publicerad 18.31
ÄNGELHOLM. Det var upplagt för fest i dagarna tre i Ängelholm.
Skellefteå kom ner och kraschade allt.
Den gröna jätten har glufsat i sig tunga skalper tidigare – men har nu stött på ett lag de inte rår på.
Det var 1–1 efter tre perioder. Den tredje perioden slutade mållös. Det var den sjunde av totalt tolv finalperioder utan mål.
Simon Ryfors hade ett friläge med 20 sekunder kvar. Skellefteå ett jätteläge med tio sekunder kvar genom Martins Dzierkals.
Men det krävdes förläggning.
Finalseriens hittills absolut viktigaste period väntade. 3–1 i matcher till Skellefteå eller 2–2. Alla förstår skillnaden.
Inget lag har tidigare vänt ett 1–3-underläge i en SM-final.
Lägg till att Skellefteå har två av eventuellt tre matcher på hemmaplan. Läge för hjältar att kliva fram.
Rögle skapade chanserna.
Skellefteå gjorde målet.
Andreas Johnson styrde in 2–1 tolv minuter in i förlängningen och det blev tyst. Nästan helt tyst i Catena Arena. Det blev total pyspunka i en arena som gungat i tre timmar.
Alla kände nog att där gick finaltåget och chansen att skriva historia.
Nu hör jag bara de tillresta Skellefteå-supportrarna sjunga högt och lyckligt.
Volymen har aldrig varit högre uppumpad
Vad kunde liksom gå fel för hemmalaget den här rätt vårhärliga lördagseftermiddagen?
Det var annars känslan inför nedsläpp.
Uteserveringarna i Ängelholm var öppna och välbesökta.
I Catena Arena var Hasse Kvinnaböske Andersson först på isen med ”Heja Rögle”, hyllningslåten som han skrev redan på 80-talet.
Följt av RBK-hymnen.
Följt av Mötely Crüe ”Kickstart my heart”.
Jag lovar, volymen har aldrig har varit högre uppumpad i Catena Arena.
Sedan växeldrog drygt 6 000 åskådare:
”Rögle – vi ger oss aldrig”
Och nog kickstartade Rögle allt.
Det var galna gröna män överallt på isen som gick på det mesta i inledningen. Skellefteås backpar Arvid Lundberg och Elias Salomonsson blev kvar på isen i 1.40 sitt första byte. De var mer eller mindre fastnaglade i egen zon stora delar av tiden.
En utvisning för Lian Bichsel redan efter 2.38 lugnade ner den värsta hemmastormen något, men inte helt. Rögle skapade chanser även i boxplay.
Linus Söderström – den trygga jätten
Och vad behöver ett lag när det blåser upp till tillfällig storm?
En målvakt som räddar dem.
Linus Söderström var Linus Söderström. Tog det han skulle och lite till. Det går inte att nog belysa hans betydelse för Skellefteå.
Med hjälp av Söderström är också Skellefteå tillräckligt skickligt för att själva spela sig ur jobbiga och pressade situationer i egen zon. Det blir sällan stressat ens i de mest jobbiga lägena.
Tempot var så högt uppskruvat att pucken stundtals for som den berömda flipperkulan.
Den första perioden slutade (trumvirvel) mållös.
Den här finalseriens sjätte mållösa period av tio möjliga. Rögle skapade mest och bäst och hade behövt få utdelning.
I stället gick Skellefteå ut i andra perioden och kopplade ett järngrepp om Rögle.
Passningskvaliteten var den stora skillnaden.
Gästerna flyttade puck och gjorde det med precision och variation. Långt och kort – brett och djupt.
Rögle skvätte puck.
Skellefteå mer eller mindre käkade upp hemmalaget i inledningen av mittperioden och radade upp lägen. Målet kom tidigt. Efter drygt två minuter tappade Christoffer Rifalk in Andreas Johnsons inte allt för märkvärdiga skott.
Gäller att jubla när tillfället kommer
Sedan kunde det blivit både 2–0 och 3–0, då var det Rifalk som räddade sitt lag.
Skellefteå vann de första 12–13 minuterna på knockout
Så slet Petter Granberg tag i ännu en motståndartröja i det här slutspelet. Precis som så många gånger tidigare i den här finalserien var det Dennis Everbergs.
Den här gången lite för hårt och tydligt.
Rögle fick powerplay och spräckte inte bara målnollan i matchen utan också i powerplay i finalserien.
Daniel Zaar spelade fram och Anton Bengtsson styrde in. I den här målsnåla finalserien gäller det sannerligen att jubla när ens lag gör mål.
Jag kan lova, den chansen missade inte de drygt 6 000 i Catena Arena.
Men Skellefteå vann även den andra matchen i Ängelholm. Jag måste lyfta fram unga backen Elias Salomon, vilken jätte han är. Spelar så enkelt och effektivt. Har inte han 15 säsonger i NHL framför sig blir jag förvånad.
Rögle då?
Fyra mål på fyra matcher. Albin Sundsvik, Lian Bichsel och Anton Bengtsson x 2.
Där har ni Rögles tre målskyttar under de fyra första finalmatcherna.
Ni som har koll på Rögles laguppställning vet att det saknas en hel de tunga namn på den korta listan. Där är den största orsaken till att Skellefteå leder med 3–1.
Skellefteå har tre matchbollar att avgöra det här, varav två på hemmaplan.
Jag kan inte se att de inte tar den chansen.
Klubben som har förlorat fyra finaler sedan senaste SM-guldet 2014 har aldrig varit närmare klubbens fjärde SM-guld.
