Publicerad 14.42
Mondo Duplantis är millimetrar från ett nytt världserkord när han vinner Diamond League-tävlingen i Shanghai, publiken jublar och jag njuter av varenda sekund.
Han är mer överlägsen än någonsin.
Men amerikanska legendaren Michael Johnson tycker det är ett problem för sporten.
Det tyckte han inte när han själv var obesegrad i sju år.
Nej, Michael Johnsons lär få äta upp sitt inlägg på X om att Mondos överlägsenhet inte är bra för friidrotten.
Det bästa svaret kom från Mondo själv bara några timmar senare, då han bjöd på en ny uppvisning i Shanghai och tre försök på nya världsrekordhöjden 6,25.
Han har aldrig varit mer överlägsen – och publiken älskar det.
Michael Johnsons verkar däremot ha bytt sport numera.
Han är helt ute och cyklar.
Jag såg honom vinna varenda lopp på 400 meter från 1988 till 1995.
Han vann 25 raka finaler.
Och han var näst intill lika överlägsen på 200 meter.
Han vann fler tävlingar i rad än Mondo någonsin gjort.
Mondos längsta segerrad är från februari 2020 till maj 2021, då han vann 23 raka stavtävlingar.
Johnson satte dessutom totalt åtta världsrekord på 200, 400 och 4×400 meter ute och inne.
Det är bara ett mindre än vad Mondo är uppe i.
Obegripligt resonemang
Men jag tror inte att Michael Johnson tyckte det var tråkigt att vara så överlägsen under sina storhetsdagar, även om det inte var med samma marginal som Mondo har till sina medtävlare.
Jag tycker hans resonemang är obegripligt.
Friidrotten skriker efter affischnamn och Michael Johnson har varit med i den kören under sina år som expertkommentator hos brittiska BBC.
Nu vill han plötsligt riva ner det största.
Det är ingen hemlighet att Mondo står överst på önskelistan hos de flesta galaarrangörer och är världens bäst betalda friidrottare just nu.
Han drar till sig både pengar och intresse, vilket är det friidrotten saknat mest de senaste decennierna.
Dessutom drar han till sig en yngre publik, bjuder på sig själv på presskonferenserna och kan verkligen lyfta en gala.
Michael Johnson var precis tvärtom som aktiv.
Buttrare idrottare har jag sällan mött och han bjöd inte ett uns på sig själv under sin aktiva karriär.
helskärm
1 / 2Foto: Hannah Peters / Getty Images
Extremt enögd
Min erfarenhet av överlägsna friidrottare är tvärtom att det är bra för sporten.
Sergej Bubka satte fler världsrekord än Mondo någonsin kommer att göra och drog storpublik var han än drog fram.
Ingen tyckte det var tråkigt vad jag minns.
Snarare fantastiskt att se en så stor idrottare.
Och Edwin Moses blev historisk när han vann 107 lopp i rad på 400 häck och var obesegrad i tio år.
Han var ett av friidrottens största affischnamn.
Och för att ta ett färskt exempel.
Usain Bolt förlorade knappt ett lopp på 200 meter på åtta år, där längsta sviten höll i sig i fyra.
Och han var nästan lika överlägsen på 100 meter, trots att det är en extremt svår gren där en tjuvstart eller ett enda misstag kan kosta segern.
Jag hörde inte Michael Johnson klaga då heller. Men samtidigt är amerikanen extremt enögd när det gäller friidrott.
Det är löpning och framför allt sprint som intresserar honom.
Han planerar ju att själv starta en ny friidrottscirkus nästa år, med två galor i Europa och två i USA.
Där kommer varken Mondo eller Daniel Ståhl att släppas in, då de galorna bara kommer att ha löpgrenar upp till 5 000 meter.
Inga teknikgrenar är välkomna.
Det säger väl det mesta om Michael Johnsons syn på friidrott.
Mondo Duplantis har blivit bättre än någonsin genom att egentligen ta ett steg tillbaka.
Det normala för en stavhoppare är att gå till styvare och längre stavar och det var också framtidsplanen innan den svajiga inomhussäsongen.
Nu har Mondo istället gått ner i vikt och valt mjukare stavar. Han har två som är hårdare i packningen, men som gett honom tekniska problem.
Nu behärskar han sina stavar till fulländning och den kinesiska publiken jublade över den perfekta akrobatiken när han svävade mot himlen.
Så kan det gå.