Wennerholm: Bästa svenska VM-truppen på fyra år

Sam Hallam är på väg att bygga sitt första Dream Team inför VM i Prag och Ostrava.

Det var på tiden.

Efter år av nej, tack från NHL-spelarna känns det redan som rena invasionen.

Och jag hoppas att att det kommer mera.

Ja, är det något jag är trött på så är det att se svenska VM-lag försvinna direkt i slutspelet.

Eller inte ens ta sig dit, som det var i Riga 2021 då Johan Garpenlöv skrev svensk hockeyhistoria och missade ett slutspel för första gången någonsin.

Efter två raka VM-guld 2017 och 2018, har svenskarna inte ens varit i närheten.

De åkte ut i kvarten både 2019, 2022 och 2023 och vi får väl vara glada att det inte blev något VM i Schweiz 2020, då covidpandemin ställde in turneringen.

Det har varit uppenbart att VM-lag byggda på europaspelare från SHL, Schweiz och tidigare KHL inte har funkat.

Enda undantaget från den regeln är 2019, då svenskarna hade ett stjärnspäckat lag, men åkte ut redan i kvarten mot blivande världsmästarna Finland.

Men att förlora en kvartsfinal mot Lettland – som senast – är inte värdigt ett svenskt VM-lag.

helskärm

Mitt drömnamn till VM-truppen

Därför känns det nästan som en nystart att se namn efter namn från NHL ramla in i den kommande VM-truppen och speciellt efter en vecka där svenskarna förlorat två VM-förberedande och mållösa matcher mot Finland – 0–2 och 0–3.

Sam Hallams resor till Nordamerika verkar ha haft en effekt, samtidigt som han själv insett vad NHL-spelarna betyder för en VM-trupp.

Det är ingen slump att Sveriges två senaste VM-guld kom med trupper som båda slog rekord i antalet NHL-spelare.

Nu är det redan tretton NHL-svenskar klara för turneringen i Prag och Ostrava i maj och jag är imponerad hur snabbt förbundet och Hallam fått ihop mer än en halv trupp av NHL-svenskar.

Men jag saknar fortfarande den där riktiga spetsen.

Jag hittar bara tre spelare som skulle platsa i en svensk trupp till World Cup eller OS med alla spelare tillgängliga.

Det är backarna Rasmus Dahlin och Erik Karlsson och forwarden Joel Eriksson Ek.

Backen Jonas Brodin och Seattle Krakens André Burakosvsky är väl på gränsen, men i övrigt är det spelare som är rätt långt ner i hierarkin i sina klubbar och där en del spelar för nya kontrakt eller imponera på Sam Hallam inför kommande storturneringar.

Men jag saknar den där verkliga spetsen framåt som superstjärnor som Elias Pettersson, William Nylander eller Mika Zibanejad skulle ge.

Eller pondusen, erfarenheten och ledaregenskaperna hos en back som Victor Hedman.

Av de svenskar som spelar Stanley Cup-slutspelet just nu är Hedman närmast just nu, då hans Tampa Bay ligger under med 3–0 i matcher mot Florida Panthers.

Hedman som är mitt drömnamn till den här VM-truppen tillsammans med en forward som kan göra skillnad.

Men jag minns också fjolårets VM i Finland, då både Elias Pettersson och William Nylander var på ingång, men där förbundet inte hade råd att försäkra Vancouverstjärnan och Nylander föll på målsnöret av fortfarande oklara anledningar.

Frågan är hur mycket det svenska förbundet har kvar av sina försäkringspengar den här gången, då spelare som Dahlin och Erik Karlsson redan ätit upp en stor del av potten.

Kryllar av hårt motstånd

Men jag är ändå glad över det som kommit så här långt.

Den här VM-truppen känns redan som den bästa på fyra år.

Men det är samtidigt ingen garanti för framgång.

Det finns motståndare också.

Jag såg USA presentera sina femton första spelare i veckan och det är det starkaste VM-lag jag sett dem ha sedan VM i Köpenhamn 2018.

Det kryllar av både stjärnor och unga supertalanger.

Deras NHL-spelare är ett par snäpp starkare än Sam Hallams totalt sett.

Kanada är alltid starka och stortalangen och draftettan Connor Bedard är redan VM-klar.

Tjeckien är hemmalag den här gången och har vuxit på senare år, även om deras största stjärnor fortfarande spelar Stanley Cup-slutspel.

Och Finland vet ju alla hur starka de är.

De har haft enorma framgångar de senaste åren och är rankade tvåa i världen bakom Kanada.

Sverige är fortfarande bara sexa på den listan efter alla misslyckade turneringar och har till och med Tyskland framför sig (5:a).

Det känns som det är på tiden att ändra på det nu.