Uppdaterad 22.08 | Publicerad 22.02
ÄNGELHOLM. ”Vill ni se mål får ni gå på hockey”, sa den förre förbundskapten, Lars ”Laban” Arnesson.
Han syftade inte på årets SM-final.
Totalt fyra mål efter åtta perioder var vad Skellefteå och Rögle hade fått ihop.
Den nionde perioden blev rena målexplosionen med ytterligare tre. Skellefteå gjorde både 2–1 och 3–2 och tog tillbaka den hemmaplansfördel de tappade i måndags.
Det finns en jäkla karaktär i det här Skellefteå-laget. Det finns en jäkla vana att spela finalhockey. Och de orkar ta den fysiska kampen mot tunga Rögle på ett annat sätt än Färjestad och Växjö.
Just målproduktionen i den här finalserien är annars inte mycket att skriva hem om.
Om man nu ska fästa någon större vikt vid det.
Allt annat finns egentligen där. Stämningen i kväll var vild och värdig en SM-final.
Det är två lag som i grunden har en offensiv spelidé. Det är två lag som verkligen vill framåt.
Det här är två lag som spelar i ett oerhört högt tempo utan att puckhanteringen blir speciellt lidande. Den fysiska kampen finns där.
Det är kort och gott förbaskat bra ishockey.
Problemet är att de samtidigt är så förbaskat skickliga på att spela försvarsspel.
Det är inte så att de backar hem, det är inte så att de inte skapas chanser.
Tvärtom.
Men när lägena väl dyker upp är det alltid något ben, ett klubblad eller en storspelande målvakt i vägen.
Att lagen dessutom inte lyckas få upp sitt powerplay-spel till några höjder hjälper inte till när det gäller målproduktionen.
Taxichauffören hade ingen aning
Noll mål på totalt tio numerära överlägen innan Skellefteås avgörande kom i den spelformen, men det var en kontrig snarare än stationärt spel. Bara i kväll hade de tre lägen var under de två första perioderna.
Det är samma där, de är så otroligt skickliga i boxplay, men det är ändå ett rejält underbetyg för lagens offensiva förmåga.
För första gången i historien fick Rögles publik uppleva en SM-final. Ja, laget var där 2021, men inte fansen i det där hemska slutspelet som spelades inför i princip folktomma läktare på grund av covidrestriktionerna.
Ängelholm är en stad som lever, andas och älskar hockey och sitt Rögle.
Alla har en relation och ofta en positiv sådan till klubben.
Min taxichaufför undantaget.
När vi närmade oss arenan och han såg köerna utbrast han:
”Aha, spelar Rögle i dag?”
”Japp, det är SM-final, svarade jag.
Det visade sig att han var inflyttad från Helsingborg för bara några månader sedan och föredrog internationell fotboll. Det är ändå en smärre bragd att bo i Ängelholm och ha missat att det spelas SM-final.
”Lipsillar och surströmming” var budskapet
RBK-hymnen var lika högljudd och mäktig som vanligt, precis som i semifinalen framfördes den andra halvan a cappella.
Hemma-tifot var vackert och värdigt. En bild på det ursprungliga klubbmärket bredvid Gösta ”Pollenkungen” Carlsson.
”Nu han ler och tittar ner” stod det ovanför.
Pollenkungen byggde en gång i tiden Rögles ishall och i mitten av 60-talet ledde han den storsatsning som tog Bandyklubben till högstaligan.
Efter två mål på två matcher var vi många som hoppades på, om inte ett målkalas, så i alla fall ett mål per period. Ingen kan klaga på gnugget och de defensiva strukturerna eller förmågan att ligga i skottlinjen under de två första matcherna.
Men SM-finaler i princip helt utan mål är som kärlek utan kyssar. Den situation som skapat klart med engagemang är Daniel Zaars tackling på Jonathan Pudas redan sargade överkropp.
Skellefteås lagkapten kom inte till spel i kväll och det lär väl till ett mindre mirakel om det ska bli fler matcher.
”Rögle har Gripar och Zaar – Skellefteå har lipsillar och surströmming” var budskapet i Catena Arena.
helskärm
1 / 2Foto: Niclas Jönsson / Bildbyrån
Räkna med målsnålt även på lördag
Nu fick vi två mål redan i första perioden och med bara nio sekunders mellanrum.
Det krävdes ett riktigt hjärnsläpp av Adam Engström för att spräcka målnollan. Pär Lindholm serverades pucken av Röglebacken bara ett par meter framför Rifalk och styrde elegant in den med skridskon.
Nio sekunder senare hade den i Skellefteå knyckt pucken av Filip Sandberg och skickat upp kvitteringen i krysset.
Första perioden var en forcheckings-fest. Lagen gick med minst två forwards, ibland till och med tre. Skellefteå inledde direkt i första bytet med att skicka ner tre forwards bakom förlängd mållinje och straffades med en spelvändning.
Rögle hann förutom den vassa spelvändning med ett avslut mitt i slottet av Ryfors och en dubbelchans i boxplay innan två minuter var spelat. Den stekheta matchinledningen avslutades med Christoffer Rifalk svarade för matchens räddning med plocken.
Två mål inom nio sekunder men sedan dröjde det.
Och dröjde
Och dröjde.
Till i tredje perioden då en ny målexplosion med de tre målen
På lördag möts de igen. Förr eller senare kommer den här försvarsbarriären att rämna. Kanske skedde det redan i kvällens tredjeperiod.
Men utgå från att det blir femstjärnig försvarshockey även då.
