Uppdaterad 22.14 | Publicerad 22.12
Äntligen fullsatt i Partille Arena.
Då var fel Möller bäst och Flensburg de stora partydödarna.
I stället kom skrällen i kväll i Ystad.
Det krävdes en bragd mot Hannover i åttondelen i European League och en kvartsfinallottning mot Flensburg för att Partilleborna (och göteborgarna för all del) skulle sluta upp fullt ut kring Sävehof för första gången sedan flytten till Partille Arena.
Det sades att det var fler på väntelistan för att få en biljett till i kväll än vad det ibland är åskådare på plats när Sävehof spelar.
Det var fullt ställ från Flensburg från början: Jim Gottfridsson, Johannes Golla, Kevin Möller och de andra toppspelarna som förlorade toppmötet med Magdeburg i fredags startade matchen.
Mot det ställde Sävehof ut en hel startsjua som spelat juniorhandboll i klubben. Vilket ju i sig är otroligt i en kvartsfinal i European League.
Men tränare Michael Apelgren gjorde det inte för att marknadsföra talangfabriken Sävehof utan för att det är den bästa uppställningen han kan skicka ut och det var samma gäng som övertygande slog ut Bundesligasjuan Hannover för ett par veckor sedan.
helskärm
1 / 2Foto: Michael Erichsen / Bildbyrån
Det var förresten inte så längesen de här killarna spelade juniorhandboll, Oli Mittun till och med så sent som för ett år sedan. Startsjuan i Sävehof, som har den yngsta och kortaste truppen av de åtta kvartsfinallagen, hade en snittålder på 22,2 mot Flensburgs 27,9.
Så var också Flensburg för tunga, för starka, för rutinerade och helt enkelt för bra i kväll. Och för tidigt också för att det skulle bli kul för de 4408 åskådarna (utsålt och publikrekord) på plats.
”Fel” Möller var bäst
Sävehof hängde med i elva minuter (5–6) sedan klev ”fel” Möller fram.
Bröderna Simon och Felix Möller, som jag nyligen rankade på delad förstaplats över handbollsligans bästa spelare den här säsongen, var suveräna när man slog ut Hannover.
Nu var det i stället Lasse Möller, Flensburgs tyska vänsternia, som var bäst när han alldeles för ohotad smällde dit distansskott på distansskott då tyskarna ryckte till sig en ledning i mitten av första halvlek.
Flensburgs andre Möller, Kevin (också dansk men inte bror till Lasse), tog det han skulle i målet och när inte Lasse Möller pricksköt från niometer hade Sävehofs försvar stora problem med mittsexorna Lukas Jörgensen och Johannes Golla, som Jim Gottfridsson hittade in till enkelt.
Hemmalagets anfallsspel resten av halvleken präglades av tekniska fel. Jag tror att Sävehof hade 10–2 i passmissar, regelfel och tappade bollar i paus och det har man förstås inte råd mot ett lag av Flensburgs kaliber, även om det också säger en hel del om tyskarnas försvar.
Hade behövts en repris från 2004
För 20 år sedan besegrade Sävehof – med Kim Andersson, Jonas Larholm och pappa Möller i laget – Flensburg hemma med 34–30 i första matchen i åttondelen i Champions League. Det var samma Flensburg som hade spelat final i Champions League ett halvår tidigare och hade Kent-Harry Andersson som tränare, Dan Beutler i mål och Glenn Solberg på mittnio.
Det hade behövts något liknande för att det här skulle leva till returen nere i Tyskland.
Nu hade Flensburg 22–14 i paus och det betydde att man i praktiken hade avgjort det här dubbelmötet redan efter att en fjärdedel hade spelats.
I andra halvlek kunde Flensburg gå ifrån till 41–30 och det är naturligtvis kört för Sävehof inför returen. Nu kan man i stället lägga kraften på SM-semifinalen mot Kristianstad.
Sävehof lyckades inte slå ut Flensburg då för 20 år sedan heller även om det var nära. Man förlorade med fem mål i returen på bortaplan trots 13 mål av Larholm (Erik Fritzon satte för övrigt elva i första matchen).
Framstår som årets värvning
Nej, kvällens skräll kom inte i Partille utan i stället i Ystad. För samtidigt som hans gamla klubb blev kölhalade av Flensburg blev Kim Andersson och hans Ystads IF utklassade av Önnered med 33–24.
– Vi känner att vi har en jäkla möjlighet, sa Önnereds Pelle Segertoft till mig i går.
Jovisst, det är sånt han måste säga såklart, tänkte jag.
Men Segertoft och hans ÖHK hade tydligen en känsla som knappt någon annan kunde förnimma. Det var heller inget vilt jubel från de grönklädd spelarna efter skrällen i kväll utan mer ett stillsamt ”första jobbet gjort, nu fokus på nästa, vi är inte nöjda”.
Det är klart att Sebastian Abrahamsson (var ska han spela nästa år? ska han ens fortsätta spela?) lade grunden till överkörningen med sina 49 i räddningsprocent. Men det är ju uppenbart att portugisen Carlos Martingo har gjort remarkabla saker med det här laget på bara ett par månader.
Önnered har slutat slåss och hitta på skit på planen. Nu är det i stället spelare som Pelle Segertoft och Hugo Forsberg som är nycklarna framåt. Norrmannen Benjamin Berg på högernio får visa sin potential och i försvaret framstår dansken Andreas Nilsen, som kom i januari, allt mer som en av årets bästa värvningar i hela ligan.
Ystads IF kan förstås vända det här snabbt med den kvalitet som finns i den här truppen. Men det bör vara lite oroväckande för dem att de var så här långt bakom Önnered trots att Erik Hvenfelt länge stod bra längst bak.
Men det är fördel Önnered – som nu har fyra raka, tunga segrar i slutspelet – och det är inte utan att det skulle kittla med ett hatmöte i finalen mellan Sävehof och Önnered.