När tröttheten slog in och allt pekade mot förlust gjorde Real Madrid som de brukar.
Hittade ett sätt att vinna.
Krampfyllda ben i överflöd. Kramp i hjärnan hos vissa? Möjligen.
Luka Modric straffspark var inte i närheten lika svag som Bernardo Silvas märkliga försök i denna långa, nerviga kvartsfinal på Etihad Stadium.
När även Mateo Kovacic misslyckades med att rulla in bollen bakom målvakten Lunin, hängde plötsligt allt på Manchester Citys dito, Ederson.
Och Antonio Rüdiger. Efter att Ederson hade hållit liv i semifinaldrömmen genom att konvertera sin egen straff, klev den tyske mittbacken fram och sköt Real Madrid vidare i turneringen.
Carlo Ancelotti och Pep Guardiola möttes någonstans på planen. Båda log, det fanns inte mycket mer att göra efter en sådan här kväll.
För Real Madrid hittar alltid ett sätt att vinna, oavsett hur statistiskt underlägsna de är.
Om superkraften bär laget hela vägen till Wembley Stadium? Den som besegrar Manchester City kan definitivt fälla Bayern München.
Imponerande Madrid
Det var naturligtvis en (mindre) skandal att två högprofilerade möten hade samma avsparkstid.
Medan Arsenals mittback Gabriel stångades med Harry Kane i München, stack framför allt Dani Carvajal ut inledningsvis i Manchester.
Om 32-årige Carvajal inte höll koll på Jack Grealish, skickade han direkta passningar mot Real Madrids cirkulerande frontlinje.
Inklusive när Rodrygo gav sitt lag ledningen efter tolv minuter. Ett anfall som utmärktes av en perfekt balans mellan skönspel och ihärdigt grovjobb.
Kanske är det Real Madrids allra mest imponerande karaktärsdrag – viljan att anpassa sig, trots 14 Champions League-bucklor i prisskåpet.
Vilket är ett måste mot de regerande mästarna på Etihad Stadium, allt annat vore naivt (även om bortalaget hamnade lite väl lågt mot slutet av ordinarie tid).
Carlo Ancelottis mannar täppte till centralt och tvingade ut Man City på kanterna. En lyckad plan under stora delar av första halvleken.
Faktum är att det liknande Bayern Münchens strategi mot Arsenal på andra sidan nordsjön.
Detta var fyra lag i två europeiska storstäder som kände försiktigt på varandra. Tydligt medvetna om vad som stod på spel.
1 / 3Foto: Naomi Baker / Getty Images
Doku-dags
Samtidigt som Joshua Kimmich skapade eufori med sin projektil på Allianz Arena – målet som tar Bayern München vidare – förekom helt andra känslor på Etihad Stadium.
Med tjugo minuter kvar på klockan och 0–1 på resultattavlan var pressen uppvriden till max. Ett ängsligt sorl började susa genom publiken, från så väl hemma- som bortasupportrar.
Doku-dags, tänkte Pep Guardiola.
Visserligen tryckte Manchester City på mot Real Madrid, bollen lämnade knappt offensiv planhalva. Men det vitala målet lyste fortfarande med sin frånvaro.
Jérémy Dokus blixtsnabba dribblingar passar inte alla matchbilder, därav att Grealish gick före i startelvan.
I detta läge var det dock precis vad Man City behövde. Någon som bröt mönster och gav Carvajal en rejäl utmaning på kanten.
När Antonio Rüdiger slutligen drattade på ändan, varpå Kevin de Bruyne tryckte in kvitteringen, fanns det ingen tvekan om vilket lag som kände sig starkast inför förlängningen.
Men det var varken De Bruyne eller Erling Haaland, båda utbytta till straffsparksläggningen, som fick sista ordet.
Det är bara så Real Madrid gör.