Abrahamsson: Klasskillnad – Djurgården läckte som ett såll

Abrahamsson: Klasskillnad – Djurgården läckte som ett såll
https://images.aftonbladet-cdn.se/v2/images/957de6b3-ea8b-48b4-bd3b-4aaa2eb58b65?fit=crop&format=auto&h=607&q=50&w=1417&s=32f99e3037657a210a33cc34da4e12c3cfe0b42a

Uppdaterad 21.27 | Publicerad 21.27

GÄVLE. Det har målats upp som säsongens hetaste möte i svensk hockey.

Det blev inte ens spännande.

Det här var klasskillnad rakt igenom. 

Drömfinal och Superfinal. Brynäs mot Djurgården.

Den har marknadsförts som något alldeles extra den allsvenska finalen – eller direktkvalet till SHL, välj själv. En match mellan svensk hockeys historiska tungviktare.

Totalt 29 SM-guld i prisskåpen, men det är mer än tolv år sedan någon av de här klubbarna vann SM-guld och nu håller de dessutom till i allsvenskan. 

En häftig match var det om man håller på Brynäs.

Men någon dramatik blev det aldrig. 

Okej att Djurgården reducerade till 2–5 i den tredje perioden och hade något läge för 3–5. Men Brynäs hade också fem-sex heta lägen att göra sitt sjätte mål. Hela arenan stod redan upp och hyllade sina hjältar när matchens bästa spelare, Tyler Kelleher, gjorde 6–2 i tom bur.

För alla som inte gillar Brynäs var det här en hårt uppblåst ballong som snabbt pös ut. Det var ett tungviktsmöte med högt uppskruvade förväntningar som slutade med knockout i första ronden. 

Brynäs var för bra, Djurgården för dåligt. 

Viktor Andrén var tillbaka i Gävle igen. Mot klubben där han nog upplevde sina tuffast år som elitidrottsman. 

Och det här blev en ny mardröm. 

Efter sju minuter och 0–3 byttes Andrén ut. 

Djurgården var där utan att vara där

Det var som att tränare Niklas Gällstedt gått och putsat på sin Ferrari hela säsongen och nu i säsongens viktigaste skede släppte ut den från garaget.

Den spann som en katt för att sedan accelerera och bara dra iväg.

Brynäs spel med puck var bra. 

Djurgården var ihåligt som en schweizerost. Det läckte som ett såll i alla zoner. Det var fri fart i alla korridorer. 

Det kändes farligt mest hela tiden, oavsett om det var Johan Larssons kedja eller fjärdekedjan med Oskar Kvist & Co som var inne. 

Om gästerna hade en matchplan var den svår att tyda från läktarplats.

Djurgården åkte mest runt och var där utan att vara där.

Redan efter 43 sekunder sköt Tyler Kelleher 1–0 på Brynäs första skott mot Andrén. 

Jack Kopacka ökade på efter 4.38.

Till och med Grewe bromsade

En het målvakt hade tagit båda Brynäs mål, men Djurgårdens problem var större än Andrén. Att ge så mycket tid och plats till två av ligans giftigaste målskyttar är som att be om problem. 

Det finns ett slitet (men relevant) uttryck om hur du stoppar skickliga spelare: Genom att ligga nära. 

Djurgården gav storfavoriten oceaner av tid och plats. 

Djurgårdsspelarna låg så långt ifrån. Till och med Albin Grewe bromsade. 

Jag fick känslan att de inte ens trodde på det själva.

Djurgårdens kom igång lite under andra halvan av perioden, men då räddade länge Damian Clara de lägen som skapades. 

Ett av få glädjeämnen för Djurgården var tidigare sorgebarnet powerplay.

Djurgården fick två lägen i första perioden och det första var bra utan att ge någon utdelning. 

I det andra behövde de bara 21 sekunder. 

Ett litet trollerinummer av Linus Klasen. Ett stenhårt skott av Alexander Ytterell. 

Elva sekunder kvar av första perioden. 

Plötsligt blev det för några sekunder helt tyst i hemmaarenan. 

Inte sett honom bättre än i kväll

Men nio minuter in i mittperioden Greg Scott hamrade in sitt och Brynäs andra powerplay-mål. Djurgården fortsatte att dra på sig utvisningar, Brynäs fortsatte att göra mål. Scott, som hade svärmor på blixtbesök från Victoria Island, har nu gjort lika många mål i slutspelet som i hela grundserien. Kanadensaren med det stora hjärtat för klubben och staden var strålande.

Tyler Kelleher ökad på till 5–1 i numerärt överläge. 

Jag har nog inte sett den lille amerikanen piggare och bättre den här säsongen än vad han var i kväll. 

Monitor ERP Arena dansade och sjöng. 

Tre raka mål i powerplay och Djurgårdens boxplay är nu nere på rekordlåga nivåer och det hjälper absolut inte till i jakten på en SHL-plats. 

Djurgården får ta med sig vissa framsteg i powerplay, att det är 0–0 när matchen inleds på fredag och förhoppningsvis ett bättre målvaktsspel.

Samtidigt haglar det av frågetecknen.  

Vem de ska ställa i målet, är den mest brinnande. Linköpings målvakt i slutspelet Jesper Myrenberg finns tillgänglig även i år. Jag tycker inte Djurgården ska utesluta den möjligheten, även om Hugo Hävelid gjorde ett bra inhopp.

Djurgården har fortfarande en chans till att sno en match i Gävle. Jag är övertygad om att de måste ta den, annars kan den här finalen var över innan vi hinner säga dröm.