Uppdaterad 17.32 | Publicerad 17.15
MJÄLLBY. Per Bohmans fem punkter från Mjällby-AIK (1–1) på Strandvallen.
Följ ämnen
1. Mjällby var höga på självförtroende
Lagen kom in till den här matchen med olika ingångar. Milt uttryckt. Mjällby var höga på självförtroende. Blekingarna har tagit en risk, vågat utveckla sin fotboll och dessutom fått bra betalt för det. Inte undra på att framtidstron spirar på Strandvallen.
AIK? Stukade är kanske ett för starkt ord. Snarare en molande oro över bristerna i spelet. Anton Salétros sa det rakt ut när jag talade med honom om matcherna mot VSK och BP: ”Vi har haft tur”. Gnaget är ett lag som med stolthet alltid hållit poängen långt högre än prestationen, men visst fan var det dags för AIK att leverera en spelmässigt stark insats?
2. Rätt att peta Celina
Den i (frustrerande) korta perioder briljante men alldeles för ofta opålitlige Bersant Celin har inte fungerat tillsammans med Salétros på innermittfältet. Norrmannen är slarvig i passningsspelet och har en för låg lägstanivå i sina aktioner. Det var klokt av Henning Berg att peta Celina och stoppa in den mer balanserade Abdihakin Ali centralt. AIK fick en kontroll över bollen och spelet laget inte hade under de två inledande omgångarna. Dessutom blev de mer kompakta och enhetliga som lag (så de vågade/kunde pressa högre).
Stockholmarna kväste hemmalagets uppumpade energi. Matchen spelades inledningsvis på AIK:s villkor snarare än Mjällbys, vilket förstås var en missräkning för Anders Torstensson. Omar Faraj sköt just utanför tidigt och Sotirios Papagiannaopoulos nickade i stolpen.
”Nya” Mjällby skapade chanser på det gamla sättet – men där hade AIK en jätte
Efter sisådär tjugo minuter mattades dock AIK av något och blev mer inriktade på kontringsfotboll. Mjällby åt sig in i matchen och Jesper Gustavsson tilläts diktera tempot när hemmalaget började spela sig ur Gnagets press. ”Nya”, attraktiva Mjällby skapade dock inga chanser genom att rulla upp AIK, eller genom att hitta de där feta luckorna mellan bortalagets lagdelar som varit så pinsamt stora mot VSK och BP. Där var det igenspikat. Halvfarligt blev det först när Mjällby regredierade och Alexander Johansson började slunga in långa, obehagliga inkast. Där var dock Papagiannopoulos en jätte för AIK hela matchen och fick undan det mesta.
4. Ingen fest på Strandvallen
Det var ingen fotbollsfest på Strandvallen. Efter en knapp timmes spel kom matchens höjdpunkt när en skamsen speaker insåg att han lottat ut ett presentkort på en hamburgerkedja till sig själv.
Nej, matchen skrek efter en högkvalitativ aktion. Någon som bröt mönstret eller testade något oväntat. Då klev Ioannis Pittas fram.
Högeryttern Rui Modesto lyfte fram en slumpboll i djupled och Mjällbys målvakt Noel Törnqvist måste känt sig uttråkad. I stället för att låta backlinjen lösa situationen gav han sig ut på en meningslös, överambitiös utflykt. Pressad av Pittas missade Törnqvist rensningen och den snabbtänkte cyprioten kunde ur snäv vinkel lirka in 1-0 till AIK.
Mjällby gav inte upp. Anders Torstensson hade bytt in x-faktorn Imam Jagne redan i paus. Efter AIK:s ledningsmål fick även ultralöparen Herman Johansson, som hållits på bänken av Elliot Stroud de första matcherna, springa av sig.
Hemmalaget hittade ett numerärt överläge på högerkanten och Johansson kom loss i djupet. Inspelet var bra och Jacob Bergström tvingade Kristoffer Nordfeldt till en skarp räddning. Målvakten kunde inte tro sina ögon när Abdihakin Ali och Mads Thychosen gemensamt snubblade in returen i eget mål.
5. En svaghet som Berg måste åtgärda
I grunden behövdes det alltså två defensiva misstag för att lagen skulle få in bolljäveln i mål den här lördagen.
AIK kommer gräma sig att de inte kunde hålla ledningen längre, men ett kryss borta mot årets Mjällby måste ändå betraktas som ett relativt starkt resultat. Positivt för Henning Berg var att det kollektiva försvarsspelet såg mycket bättre ut än tidigare. AIK satt ihop som lag och såg inte lika poröst ut.
Det negativa? Att offensiven, bortsett från den lovande första kvarten, fortfarande handlar om bollvinster högt upp i planen, kontringar, chansbollar och inlägg. AIK är starka i omställningarna men måste få till en större variation i spelet. Varför lyckas AIK inte kontrollera matcher i längre perioder? Hur kommer det sig att Mjällby på kort tid utvecklat metoder för att skapa ett större och säkrare bollinnehav? Det är en svaghet som Henning Berg behöver åtgärda.
Mjällby är i sin tur nog rätt besvikna över prestationen, vilket i sig är ett styrkebesked. De interna och externa förväntningarna har höjts snabbt men det ska inte underskattas att Mjällby faktiskt fick med sig en poäng från den här matchen.