Kritiken mot Reinfeldt: ”Då har man inte fattat ett smack”

Svenska fotbollförbundet

Först känner jag inte igen mannen som möter mig på centralstationen i Lund. Det beror inte på att jag inte vet hur han ser ut, i stället på sportkepsen som han har placerat på sitt huvud.

Den skuggar stora delar av hans ansikte och är, tänker jag för mig själv, varken kompatibel med de stora uppdrag som han har haft – eller det som han snart kan komma att få.

Ordförande i Svenska fotbollförbundet – svensk fotbolls tyngsta post.

Lars-Christer Olsson tar i hand, välkomnar och förklarar att kepsen sitter där den sitter för att han numera inte har speciellt mycket hår på huvudet. I Lund tycks det dessutom alltid blåsa.

Det är fredag förmiddag när vi möts. Det innebär att det återstår nästan exakt åtta dagar tills dess att hela den svenska fotbollsrörelsen ska samlas i Stockholm för att rösta i det som har beskrivits som ett ödesval. Vem ska bli Svenska fotbollförbundets näste ordförande? Vem ska ersätta Karl-Erik Nilsson?

Jag frågar Lars-Christer hur han mår.

– Det är lite spännande, det får jag erkänna. Det har varit en konstig process.

För Lars-Christer Olsson tog den sin början på Quality Hotel Friends i Solna den 8 november i fjol. Galan Allsvenskans Stora Pris genomfördes då. Lars-Christer Olsson var där och hamnade i en diskussion med några av ledarna för de norrländska fotbollsdistrikten.

I fokus: Svensk fotboll, dess framtid och, inte minst, ordförandevalet.

– Vi stod i hisshallen. Alla passerade bara, åkte upp eller ner. Vi stod still och pratade. Jag tror att det var Robert Lindström (ordförande i Norrbottens fotbollförbund) som sa: ”Hur fan ska det nu gå?”. Jag undrade: ”Vad menar du?”. Sedan var man i gång, minns Lars-Christer Olsson.

Det ska sägas att han och de norrländska fotbollsdistrikten var långtifrån de enda som diskuterade svensk fotboll vid den här tidpunkten. Runt om i hela landet pratades det om att herrlandslaget nyligen hade degraderats till Nations Leagues C-division och om att fotbollsavståndet till våra grannländer Norge och Danmark bara tycks växa.

Ovanpå det kunde Expressen berätta om en arbetssituation på Svenska fotbollförbundet präglad av inkompetens, svågerpolitik, grabbighet och tystnadskultur. Dessutom fanns det fallerade försöket att slå samman landets distrikt, turerna kring gruppchefen som missbrukade sin position kopplat till initiativet ”Alla är olika – olika är bra” och uppkomsten av den så kallade Göteborgsmotionen färskt i minnet. 

Vad gäller motionen så vill den, enkelt förklarat, se att 120-160 miljoner av elitklubbarnas tv- och spelavtalspengar årligen fördelas till klubbar längre ner i seriesystemet. Oro och splittring har följt i dess spår.

Den som väljs till Svenska fotbollförbundets nästa ordförande kommer behöva plocka upp och hantera allt det där. Och försöka leda in Sverige på en ljusare framtidsväg.

Kort efter diskussionsstunden på Quality Hotel Friends i Solna återkom Norrlandsdistrikten till Lars-Christer Olsson. 

– De tittade på vad det fanns för kandidater som kan hålla ihop verksamheten och som kan tillräckligt mycket om fotbollen. Den skaran var gles, tyckte de själva. Då sa de: ”Det enda vettiga är att du ställer upp”.

Lars-Christer Olsson behövde fundera. När han, 2021, lämnade rollen som Svensk elitfotbolls ordförande tänkte han att aldrig skulle ta sig an en liknade roll igen. Istället att han skulle ägna sig åt saker som att spela golf och skriva en bok om sina över 30 år i fotbollens tjänst.

– Jag börjar med att resonera: ”Är jag villig att ge upp den tiden jag har för eget bruk?” Jag fick fråga min hustru vad hon tyckte och så.

Vad sa hon?

– Hon är väl måttligt förtjust, men en supporter ändå.

Och så tackade Lars-Christer Olsson ja till att bli nominerad.

– Jag delar deras uppfattning om farhågorna som finns kring svensk fotboll. Det är det som är skälet till att jag är med i racet.

****

Bort från blåsten och centralstationen. In till lugnet och Lars-Christer Olsson lägenhet. På en vägg hänger en tavla med motivet från EM 1992. På en annan syns en stor bokhylla. Lars-Christer Olsson säger att han läser en del. Jag frågar hur det går med boken om hans över 30 år i fotbollens tjänst?

– Jag och Gerhard Aigner, min företrädare och kollega på Uefa, har börjat skissa på något om den europeiska fotbollen. Inte hur serietabellerna ser ut utan om spelet bakom.

– Men sedan är jag ju inte klar än.

En sista strid återstår. Ett sista möjligt uppdrag.

Till en början hade Lars-Christer Olsson sällskap av sju andra nominerade till posten som ny ordförande för Svenska fotbollförbundet. Nu återstår bara en. Fredrik Reinfeldt, tidigare svensk statsminister.

Ska man tro de rundringningar som bland annat Fotbollskanalen och Expressen har gjort till de röstberättigade så har Reinfeldt ett litet övertag just nu. Inte så konstigt kanske, han är valberednings förslag. Lars-Christer Olsson får klassas som utmanaren.

– Jag tror att det är ganska jämnt. Och hade jag inte trott att jag kunde vinna, eller att vi i vårt gäng kan vinna, då hade jag inte varit här, säger Lars-Christer Olsson.

Vid nomineringen sa du att du bara var beredd att ställa upp om du blev ombedd och att du inte ville delta i någon slags fajt för att bli ordförande. Varför lade du då inte ner din kandidatur när valberedningen valde Fredrik Reinfeldt?

– Jag måste erkänna att jag inte har haft riktigt bra förtroende för valberedningen, så jag sätter inte likhetstecken mellan valberedningen och rörelsen.

Utveckla.

– När valberedningen går ut och säger att de har förankrat det här i fotbollsrörelsen, ”Vi har pratat med alla”. Jag har pratat med Norrlandsdistrikten och de säger att det inte är någon från valberedningen som har pratat med dem. Det tycker jag är allvarligt. Det är en risk för hela rörelsen och systemet om valberedningen inte gör sitt jobb. Jag tycker inte att valberedningen har gjort ett bra jobb.

Lars-Christer Olsson fortsätter:

– De har rört ihop processen, lämnat konstiga uppgifter och sådant. Till exempel i diskussionen med de kandidater som var anställa på förbundet och betraktades som olämpliga.

Jens T Andersson och Caroline Waldheim.

– De menade inte olämpliga, naturligtvis, men man kan inte uttrycka sig så som valberedning.

– Sedan hade jag hoppats att man skulle ha haft en mer öppen attityd. En öppen diskussion om vad det är man vill åstadkomma. Jag har lite svårt med att vissa distrikt säger: ”Vi behöver förändring, vi behöver ett nytt ledarskap”. Då måste man också förklara vad man menar. Vill man ha en bättre representation i förbundsstyrelsen eller är det dags att en kvinna ska lanseras eller vill man att inriktningen på verksamheten ska bli annorlunda? Det finns ingen sådan diskussion överhuvudtaget.

Lars-Christer Olsson börjar komma upp i varv. Mycket vill ut.

– Att då valberedningen väljer en person som visserligen har stor erfarenhet av det politiska livet, att vara statsminister är den främsta positionen man kan ha i Sverige, men kunskapen om fotbollsverksamheten inskränker sig till åskådarplats. Det tycker jag är ett svaghetstecken från valberedningens sida.

Var du förvånad när de valde honom?

– Ja, det var jag faktiskt. Därför att jag tycker att det är förvånande att någon med så lite kunskap om det man ska sitta och leda kan bli valberednings huvudförslag. Jag tycker nästan att alla de andra kandidaterna som har varit med har bättre meriter.

Det är hårda ord.

Du gillar inte Fredrik Reinfeldt?

– Jag har inga synpunkter på honom överhuvudtaget. Jag har synpunkter på hans bristande erfarenhet. Jag har vid något tillfälle sagt att jag har svårt att se okunnighet som en merit.

Lars-Christer Olsson har också synpunkter på Fredrik Reinfeldts beslut att inte säga speciellt mycket om vilka fotbollsmässiga idéer och visioner han har. Utöver en presskonferens efter att ha blivit presenterad som valberedningens slutgiltiga kandidat har Reinfeldt nobbat alla typer av intervjuförfrågningar från media. Därmed är det svårt att veta vad han vill göra om han skulle bli vald.

– Han säger ingenting. Och svaret han ger till det är också konstigt. Jag undrar om han har varit med i någon folkrörelse faktiskt? Han säger att i en folkrörelse ska man inte uppträda som en diktator och beskriva allt man ska göra utan först bli vald. Hur fan ska de kunna välja dig när du inte deklarerar vad du vill?

I tidigare intervjuer har Lars-Christer Olsson, i sammanhanget, talat om äpplen och päron.

– Jag sa: ”Man kan inte ens jämföra mellan äpplen och päron. Det finns ju bara en fruktsort, för tillfället, på tallriken”.

Trots det verkar många välja att rösta på Fredrik Reinfeldt, vilken frukt han än må vara.

– Man väljer något imaginärt.

Lars-Christer Olsson menar att Fredrik Reinfeldts bristande erfarenhet gör att han kommer behöva lägga minst tre, fyra år på att sätta sig in i verksamheten.

– Han har också sagt att han tar det här ordförandeuppdraget som vilket som helst. Tror man att det är som att sitta i en företagsstyrelse, då har han inte fattat ett smack. En fotbollsordförande är mycket mer hands on. Man är mycket mer direkt med föreningsföreträdare. Han kan inte säga: ”Det sköter min generalsekreterare eller det tar vi när vi har styrelsemöte om en och en halv månad”. Det fungerar inte så.

Varför menar du att du vore en bättre ordförande än Fredrik Reinfeldt?

– Jag kan en del om fotbollen, om fotbollens apparat och hur den fungerar. Och jag tycker att jag har bevisat i de ledaruppdrag som jag haft att jag kan få folk att jobba i en gemensam riktning. Och leverera. De förändringar som har skett i de organisationer som jag har haft glädjen att leda har gjort framsteg. Överallt. Det är väl det som talar för att jag skulle kunna göra något vettigt i den här positionen också.

På Lars-Christer Olssons meritlista finns, förutom jobbet som Svensk elitfotbolls ordförande (2012-2021), bland annat uppdraget som generalsekreterare för Uefa (2004-2007) och ordförande i European Leagues, som representerar de inhemska ligorna i Europa (2016-2021).

Samtidigt har åren passerat och, precis som Lars-Christer Olsson själv påpekade, finns det de som vill se ett nytt ledarskap. Även de som menar att ett val av Lars-Christer Olsson bara innebär att man skjuter alla problem på framtiden. Om det säger Olsson:

– För det första känner de mig inte. Jag skulle aldrig ta det jobbet och ro vidare på samma sätt som verksamheten bedrivs nu. Det är inte ett val överhuvudtaget.

Du har dock varit tydlig med att din tanke bara är att sitta på posten i några år om du blir vald. Borde man inte välja något mer långsiktigt?

– Min ingångspunkt har varit att vi ska se till så att de här potentiella konflikterna förhindras. Och lägga grunden för en ny ledargeneration.

– I det både skapa nya intäkter och få organisationen att fungera. Det bör vi koncentrera oss på.

Du vill komma in, fixa till och sedan lämna vidare?

– Ja, det är min tanke.

Vissa kritiker menar att du sitter och kritiserar saker som du själv var med och byggde upp när du, som ordförande för Svensk elitfotboll, satt med i Svenska fotbollförbundet styrelse (2015-2021). Hur ser du på det?

– Det man möjligen kan kritisera mig för där är att jag kanske skulle ha lagt mig i verksamheter som man normalt sett inte hade gjort.

Alltså sådana som inte rörde elitfotbollen. Till exempel det kritiserade och numera skrotade projektet ökad samverkan.

– Jag hade synpunkter på en del av sakerna som kom fram, men under min tid i förbundsstyrelsen avgjordes inte de frågorna. Det var efter 2021 när jag hade slutet.

Du kunde ändå inte ha gjort mer?

– Det kunde jag säkert om man tittar på det efteråt. Men jag är inte säker på att det hade setts med blida ögon från distriktsrepresentanter att en Sef-representant skulle ha synpunkter på hur distrikten organiserar sin verksamhet.

****

När Lars-Christer Olsson började jobba på Svenska fotbollförbundet bestämde han sig för att spara alla sina almanackor. Den äldsta är från 1991.

Han lägger upp några av dem på sitt skrivbord – och ger mig samtidigt en inblick i framtiden. Bredvid Lars-Christer Olssons gamla almanackor ligger den nya. Den som bland annat visar vad nästa vecka innehåller.

Lördag: Svenska fotbollförbundets årsmöte.

Torsdag: Gianni Infantino.

Fifa-presidenten fyller tydligen år. Lars-Christer Olsson säger att han får se om han slänger i väg ett grattis-meddelande.

Måndag: Tester. Cancertester.

Lars-Christer Olsson drabbades av myelom under hösten 2018. Det är en cancersjukdom som uppstår i benmärgen.

– Jag kände mig trött och sedan fick jag hjärtklappning. Jag gick till vårdcentralen. De hittade inget fel på hjärtat, men läkaren sa: ”Jag skickar dig till akuten”.

Prover togs och det konstaterades att Lars-Christer Olsson hade allvarligt försämrade blodvärden. Därefter att han hade drabbats av myelom. En stamcellstransplantation genomfördes.

Vad tänkte du när du hörde ordet cancer?

– Bland det första jag gjorde var att titta ut genom fönstret.

Det fönster som vi nu sitter och dricker kaffe vid.

– Jag tittade på trafiken och på folk som sprang in och ut från Max, eller vad de nu gjorde. Jag tänkte: ”Allt detta kommer fortgå precis som det gör nu oberoende om jag är här eller ej”. Det var egentligen den enda existentiella diskussionen som jag hade med mig själv.

Var du rädd?

– Nej, jag kände egentligen aldrig någon rädsla. Min första fråga var: ”Vad kan man göra åt detta då?” Sedan hade jag tur som kom in tidigt. Inga andra delar av kroppen hade blivit naggade.

Ändå, hur var det att berätta för familjen? För hustru, barn och barnbarn?

– Det gick väl en tsunami genom familjen på något sätt. Det jag kanske mest oroade mig för var att man inte skulle få se sina barnbarn växa upp. Det var nog det jag tänkte mest på.

Jag tycker mig skymta tårar i Lars-Christer Olssons ögon.

– Sedan hade jag en kompis som drabbades av blodcancer före mig. Det var akut och gick sämre. Han dog i år. Det gör att man funderar lite också.

Lars-Christer Olsson är dock frisk nu, det ska sägas. I alla fall så frisk som han kan vara. Myelom är en kronisk sjukdom som inte helt går att bli av med.

– Jag går på tester varannan månad. Det finns inga tecken på att det ska komma tillbaka.

Oroar du dig över att det ska göra det?

– Nej, jag går inte runt och oroar mig för det.

– Jag kan inte göra så mycket mer än att sköta om mig själv så bra som möjligt. Och kan man då ta den här typen av uppdrag har man mycket att sysselsätta sig med.

Ordförande i Svenska fotbollförbundet – svensk fotbolls tyngsta post.

Du fyllde nyligen 73 år. Du ser inte åldern som något bekymmer här?

– Nej, det gör jag inte. Jag tycker att det är mycket viktigare med en gräns på antal mandatperioder än åldersgränser. Jag har träffat ganska många 30-åringar som inte är särskilt moderna.

Hur tror du att ordförandevalet slutar? Vinner du?

– Jag tror att jag har en chans att vinna. Annars hade jag, som sagt, inte varit med. Då blir det ett sista kapitel i aktiv tjänst.

Och om du inte vinner, vad händer då?

– Då slutade min bok ett kapitel för tidigt.